Återrapporterade forskningsprojekt inom ULF-avtal

Huvudansvarig: Ola Strandler

Samverkande kommun: Partille kommun

Samverkande institution: Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Projektet har byggt på ett initiativ från lärare och ledning vid “Sjöskolan” som identifierade frånvaro som ett stort och växande problem vid skolan. Sjöskolan är på intet sätt unik utan kan sägas representera en generellt ökad oro inför elever med skolfrånvaro. Projektet utgjordes av en fallstudie där Sjöskolans arbete med problematisk frånvaro kartlades och analyserades med målet att utarbeta hållbara strategier för hur skolor kan arbeta med problemet. Nyinstitutionell teori användes för att analysera aktörer och arbete som omgärdade några konkreta elevfall med hög frånvaro. Projektet har bidragit med kunskaper i termer av kritiska aspekter som skolan (liksom andra skolor) behöver ta i beaktande i arbetet med problematisk skolfrånvaro.

Projektet utformades som en tvåårig etnografiskt inspirerad fallstudie i samverkan mellan två forskare på IDPP som ledde projektet, personal på Sjöskolan i Partille som initierade studien, och lärarstudenter som genomförde delar av sin verksamhetsförlagda utbildning vid skolan och skrev sina examensarbeten inom ramen för projektet. Skolans arbete kartlades utifrån ett material som inkluderade intervjuer av elever, föräldrar och andra aktörer som arbetade med skolfrånvaro; observationer av möten där frånvarande elever diskuterades; och dokumentation med relevans för projektet. Samverkansformerna präglades av dialog och organiserades genom en projektgrupp som bestod av bl.a. lärare, skolledning, skolans elevhälsoteam och forskare. Resultat har även återrapporterats och validerats på skolan genom föreläsningar och diskussioner med personal utanför projektgruppen.

Projektets resultat visar hur både professionella och byråkratiska logiker möjliggör och begränsar de sätt på vilket problematisk skolfrånvaro hanteras på skolan. En stor del av arbetet organiseras utifrån byråkratiska logiker med utarbetade rutiner för hur möten ska hållas, dokumentation av åtgärder, frånvarorapportering och uppföljningar. Samtidigt som denna del av arbetet ger intryck av att fungera väl är det tydligt att vissa professionella logiker gör att olika delar av arbetet dras isär. Till stora delar präglas arbetet av en form av ”expertifiering” där olika aktörer tar ansvar för en avgränsad del av elevers frånvaroproblematik, trots att frånvaron ofta har komplexa och samverkande orsaker. I resultaten visas exempelvis hur en mer allmän trend av att renodla lärares arbete till undervisning och delvis flytta ansvaret för sociala aspekter till andra aktörer kan försvåra för frånvarande elever att ta sig ”hela vägen” tillbaka till klassrum.

Resultaten har potential att stärka en handlingsberedskap på skolor för att kunna möta och synliggöra elever med problematisk frånvaro, samt stärka närvaroarbetet. Utan sådan beredskap är risken stor att skolor använder snabba, kortsiktiga, och ofta kostsamma, lösningar som inte heller får de resultat man önskar.

Huvudansvarig: Sylvana Sofkova Hashemi

Samverkande institution: Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Projektet var baserat i en nybyggd skola som erbjuder flexibilitet i variation av rum och öppna ytor, flyttbara möbler och digitala resurser i sin utformning och eftersträvar pedagogiskt nytänkande. Syftet har varit att studera hur skolans flexibla rumsliga och digitala ramar påverkar lärares undervisning och elevers kunskapsutveckling: Hur används skolans fysiska och digitala rum i lärares undervisningsdesign? Hur kan elevers kunskapsutveckling stöttas genom rumslig och digital undervisningsdesign? Hur utnyttjas fysiska och digitala rum för att lyckas med det kompensatoriska uppdraget och därigenom uppnå likvärdighet?

Projektet har tillämpat co-design metoder, en kombination av aktionsforskning och design-baserad forskning, där forskare och lärare systematiskt och tillsammans studerat förändring och utveckling av undervisning i skolans lärmiljö över tid. I utvecklingen och utprövningen av undervisningsdesign ingick kollegial planering, utvärdering och re-design av undervisning i workshopsformat utifrån en tidigare utvecklad meta-tänkande modell för didaktisk design kallad Tanketärningar. Projektet har fokuserat på lärares didaktiska planering, undervisning och reflektion, möblering och rörelse i och mellan rummen, anpassning och användning av digitala resurser, anpassning till elever samt ledarskapets roll. Undervisningsdesignen har prövats i småskaliga interventioner och studerats genom observationer av lärares och elevers praktiker.

Skolans flexibla rumsliga och digitala lärmiljö ställer nya krav på lärare att tänka organisatoriskt runt elevflöden och digitala resurser i undervisningen. Lärares varierande rumsliga inramning mellan fri rörlighet och statiska arrangemang ger möjligheter till olika relationsbyggande. Skolans goda digitala infrastruktur erbjuder lärarna ett multimodalt planeringsstöd och flexibilitet i feedback och anpassning av innehåll till eleverna. Det digitala kan även framkalla hårt paketerad och ”klicka-sig-fram” undervisning som minskar lärares handlingsutrymme och elevinflytande.

Samverkansambitioner har utmanats under projektets gång av coronapandemin men också oregelbundenheten i möten utöver workshops. Personalomsättning har påverkat relationsbygget mellan lärare och forskare över tid. Verksamhetens kollegiala arbete i lärarlag och ämnesövergripande undervisning utifrån ett fokus på tematiskt arbete har visat sig utmana lärarrollen, främst i de högre årskurserna. Projektets resultat pekar tydligt på vikten av kollegial samsyn och ledarskapets roll i det pedagogiska arbetet. Flexibiliteten behöver tolkas och kräver omfattande kollektiv planering i lärarlag som behöver ges tid och handlingsutrymme. Projektets resultat har spridits kontinuerligt genom skolans websida, vetenskapliga publikationer, presentationer och workshops på forskningskonferenser, samt föredrag. Mellan 2020 och 2022 producerades sex examensarbeten på lärarutbildningarna och en masteruppsats inom informatikämnet.

Läs mer om projektet: www.gu.se/forskning/digiflex

Länk till rapporten: Rapport-digiflex-231031.pdf 

Med translanguaging som förhållningssätt på Bergsjöskolan. Utveckla kunskap om och identifiera undervisningsprocesser som ökar undervisningens kvalitet och bidrar till likvärdig utbildning.

Huvudansvarig: Catarina Schmidt

Samverkande skolhuvudman: Bersjöskolan, Göteborgs stad

Samverkande institiution: Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Projektets syfte har varit att utveckla kunskap om och identifiera undervisningsprocesser, vilka med translanguaging som förhållningssätt, bidrar till att öka undervisningens kvalitet och utbildningens likvärdighet. Forskningsfrågorna som sökts svar på har berört på vilka sätt undervisningen designas utifrån elevernas resurser, i form av språk, kunskaper och erfarenhetsvärldar, samt vilka konsekvenser det får i undervisningen. Projektet tar sin teoretiska utgångspunkt i språkdidaktisk forskning med särskild inriktning mot elevers möjligheter till aktivt deltagande i undervisningen tillsammans med kritiska perspektiv på interaktion och språk- och kunskapsutveckling i ett andraspråksperspektiv.

Projektet har inneburit kontinuerlig samverkan mellan huvudsökande forskare från GU, verksamma lärare och rektor på Bergsjöskolan samt medsökande forskare från CFS, där undervisningen med utgångspunkt i TL har reflekterats över och vidareutvecklats. I tre perioder har lärare prövat, utvecklat och utvärderat teorigrundad undervisning. Varje period har inkluderat träffar med förstelärare och därefter dialogträffar med samtliga lärare. Datainsamling har skett genom dokumentation av professionell reflektion, fältanteckningar samt ljud- och videoobservationer av undervisning, lärares loggboksskrivande samt fokusgruppintervjuer med lärare och elever i början och i slutet av projektet.

Projektets resultat belyser förändringar vad gäller förhållningssätt för undervisningen samt undervisningens organisation och konkreta genomförande. Resultatet visar på ökade möjligheter för eleverna att interagera och kommunicera kring ämnesinnehåll och/eller ämnesövergripande innehåll samt ökade möjligheter för dem att visa kunskap i tal och skrift via svenska och ytterligare ett språk, som i de flesta fall är deras förstaspråk. Det framkommer en förändring vad gäller hur elevers flerspråkiga och/eller mångkulturella erfarenheter beskrivs och adresseras i undervisningen. Det senare öppnar upp för inkluderande möjligheter för eleverna att bevara egna betydelsefulla sociala och kulturella erfarenheter och kunskaper samtidigt som de genom undervisningen utvecklar ytterligare kunskap.

Det här projektets kunskapsbidrag handlar inte om att translanguaging är lösningen på skolans bristande likvärdighet och/eller den skolsegregation som råder i vårt land. Det här projektets kunskapsbidrag visar i stället på den ständiga pendling som behöver ske mellan individens språk och kultur och majoritetssamhällets språk och kultur, och utbildningssystemets stora demokratiska uppgift kring det. Projektet bidrar med undervisningsexempel och tankar om undervisning där språk inte förbjuds utan tillåts att användas av eleverna i klassrummet. Projektet visar på vikten av lyhördhet inför elevers skilda behov och förutsättningar, som att vara ensam i klassrummet med sitt förstaspråk eller en av många som talar, exempelvis, världsspråket arabiska.

Läs reportaget om Rektors ledarskap i Bergsjöskolan på Lärtorgets webbplats.

Huvudansvarig: Lotta Olvegård

Samverkande skolhuvudman: Göteborgs stad

Samverkande institution: Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi, Humanistiska fakulteten, Institutionen för pedagogik och specialpedagogik Utbildningsvetenskapliga fakulteten samt Institutionen för didaktik och pedagogisk profession Utbildningsvetenskapliga fakulteten

I detta projekt utforskades genrepedagogikens potential att stärka ämneslitteracitet i samhälls- och naturorienterande ämnen bland flerspråkiga elever. Elever med denna bakgrund, särskilt i underprivilegierade områden, är överrepresenterade bland elever som inte lyckas i skolan. Eftersom god förmåga att tolka och skriva ämnesrelevanta texter är nödvändig för skolframgång är det av likvärdighetsskäl angeläget att undersöka hur skolans undervisning kan utvecklas för att stärka ämneslitteraciteten bland dessa elever. Hur förstås och realiseras den genrepedagogiska undervisningen? Hur utvecklas elevernas förmåga att läsa, tolka och skriva ämnesrelaterade texter i samhälls- och naturorienterande ämnen och svenska? Hur kan de genrepedagogiska metoder som används utvecklas och fördjupas för att stärka elevernas litteracitetsutveckling? Hur kan en genrepedagogisk fortbildning bidra till att stärka likvärdigheten mellan klassrum och skolor? Vilka är villkoren för att bedriva långsiktig undervisningsutveckling i en skola i ett underprivilegierat område?

Projektet har genomförts vid en skola med en stor andel flerspråkiga elever i en klass i årskurs 6. Forskare från Göteborgs universitet och från Center för skolutveckling i Göteborg, har tillsammans med skolans lärare samverkat för att undersöka forskningsfrågorna ovan. Från skolans sida har främst utvecklingsledaren deltagit i projektet, men forskare och skola har haft fortlöpande kontakt under projektets tre år.  Forskarna har också varit ute i skolan vid ett flertal tillfällen, dels för att samla in material, dels för att presentera arbetsprocessen och preliminära resultat. Skolan har även inlett ett fortbildningssamarbete med Center för skolutveckling. Studenter från såväl grundlärarprogrammet som ämneslärarprogrammet har samlat in data för sina examensarbeten på skolan, och teori, metodval och resultat från projektet presenteras på lärarutbildningarna. Förutom observationer av undervisning i no och so i årskurs 6, har undervisningsmaterial och elevtexter analyserats och tester av elevernas ordförråd har undersökts. Den teoretiska ramen kombinerar teorier om språk- och kunskapsutveckling genom att utgå från systemisk-funktionell lingvistik och teorier om ordförrådets betydelse.

Projektets resultat bidrar till förståelse och utveckling av en genrepedagogisk undervisningsmodell på en vetenskaplig och evidensbaserad grund, vilket kommer både den medverkande skolan och andra skolor till godo och bidrar till att likvärdigheten i svensk skola stärks. Skolans initiala behov har tillgodosetts via, dels genom de resultat vi har presenterat, dels genom den fortbildning som personalen nu genomför på Center för skolutveckling och som kommer att gagna såväl lärare som elever. Den kontinuerliga och nära kontakten mellan skolan och forskargruppen har synliggjort inte bara forskningen, utan även hur lärarnas egen praktik spelar roll för utvecklingen av en vetenskaplig grund för lärarprofessionen. På såväl kort som lång sikt har projektet bidragit till att samtliga lärare på den aktuella skolan fått tillgång till påbyggnad av fortbildningen i genrepedagogik, vilket kommer att gagna både de elever som går på skolan nu och kommande elevkullar.

Huvudansvarig: Jonna Larsson

Samverkande skolhuvudman: Göteborgs stad

Samverkande institution: Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Projektet syftade till att närma sig barns perspektiv i undervisning om naturvetenskap; kemiska och fysikaliska fenomen. Kunskap om naturvetenskap kan bidra till att barn utvecklar kritiskt tänkande samt kompetenser som problemlösning, att kunna formulera frågor samt aktivt och systematiskt utforska olika fenomen. Med stöd i barnböcker och undersökande läsaktiviteter ville projektet bidra till att ge barn förutsättningar att utveckla sitt språk och naturvetenskapliga kunnande. I undervisningen använde förskollärare/lärare barnböcker som i text och bild berörde vardagliga, kemiska processer och fysikaliska fenomen, som exempelvis snö, is och värme. I kommunikation kring innehållet fick barnen på ett lekfullt sätt utforska olika fenomen, utveckla sitt språk och ordförråd och en stabil grund för att fortsätta läsa böcker och utforska naturvetenskapliga fenomen. Projektet grundas i ett kulturhistoriskt perspektiv där förskolan, förskoleklassen och skolan framträder som kulturella praktiker som vilar på demokrati, delaktighet och kunskapsprocesser som skapas i samspel, genom språk och sociala relationer.

Projektets utgångspunkt var ett möte mellan forskare och lärare, där barnböcker användes för att tillsammans med barnen undersöka ljus och skugga. Metoden det aktuella projektet vilar på innebär att lärare, forskare och barn tillsammans arbetar efter en systematiskt utarbetad modell där undervisningen genomförs av lärarna. Lärarna har valt böcker i samråd med forskarna och läser sedan boken med barnen. Läraren är observant på vad barnen riktar fokus och intresse mot, vilket sedan utgör grund för det praktiska utforskande som barn och lärare gör tillsammans. Metod och genomförande har kontinuerligt diskuterats mellan forskare och lärare under projektet för att kunna anpassa undervisningen till de specifika förutsättningar som funnits på respektive förskola och skola samt i samklang med de krav pandemin ställde.

Forskningens resultat visar att modellen är konstruktiv för kvalitetssäkring av undervisning om naturvetenskap i förskola och skola för att vidga och fördjupa barns kunnande med utgångspunkt i den förståelse som barn själva uttrycker. Resultaten synliggör förskollärares/lärares kompetens och kreativitet, både vad det gäller att prova och utveckla nya undervisningsmetoder, att arbeta tillsammans med forskare i ett praktiknära projekt och att utveckla sin profession. Sammantaget bidrar det till en systematisk kvalitetssäkring av undervisningen. Att samtala om naturvetenskapliga fenomen kan ses som för utmanande för de yngsta barnen i utbildningssystemet. Med ett undersökande praktiskt arbetssätt med läsaktivitet som grund, har lärarna och barnen utvecklat både metod, språk och kreativitet, samt synliggjort för kollegor hur undervisning om naturvetenskap kan genomföras med alla. Den kontinuerliga handledning som lärarna deltagit igenom projektet har bidragit till en ökad reflektiv och kognitiv medvetenhet om sin undervisning, samt om hur barns lärande kan utvecklas.

Huvudansvarig: Ann Norberg

Samverkande skolhuvudman: Lilla Edets Kommun och Lerums kommun

Samverkande institution: Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Syftet med projektet var att i nära samverkan med yrkesverksamma i förskolor i Lilla Edet och Lerums kommun, implementera en modell för ett språkstödjande arbetssätt. Ett arbetssätt som är grundat i forskning om faktorer som främjar barns språkutveckling. Modellen kallades för ELSA-modellen (Eget Lärande genom Språkstödjande Aktioner/Educational Language Support Activities) och bestod av att observera egna handlingar samt att gemensamt i samtal diskutera och utveckla kunskap kring vad som sker i praktiken när kommunikation och samspel mellan barn och vuxna är i fokus. Projektet var således inriktat såväl mot kollegiala samtal samt mot de yrkesverksammas språkstödjande arbete. Två huvudsakliga syften guidade arbetet: Att i samverkan med förskolepersonal implementera ett språkstödjande arbetssätt. Att i samverkan organisera för kollegiala möten för att granska observationer och diskutera förändrade handlingar i praktiken som gynnar barnens språkutveckling.

Hela projektet genomfördes under covid-19, vilket innebar att alla möten och datainsamling skedde via zoom. De vetenskapliga metoder som använts i projektet är samtal, observationer och enkäter.  Audioinspelningar genomfördes av kollegiala samtal mellan förskolornas arbetslag och forskare. Dessutom filmade medverkande personal i förskolan vardagssituationer, som de själva valt ut, och som de sedan hade som underlag för att under handledning av forskare fylla i ett forskningsbaserat observationsprotokoll. Underlagen användes också för att identifiera vad som behövde förändras. Den utvalda språkstödjande aktionen följdes upp med fortsatta videoupptagningar, som utgjorde data för lärarna att analysera tillsammans med forskare. En enkät användes för att samla in erfarenheter om deltagande i projektet. Projektets resultat visar att förskolepersonalens medvetenhet ökade gällande egen professionell kunskap, språkutvecklingen hos barnen de arbetar med samt samarbete och utveckling inom arbetslaget. Dessutom visas vikten av ökad struktur i arbetet med språkstödjande arbetssätt.

Projektet har goda möjligheter att bidra till att göra pedagoger medvetna om hur de kan arbeta språkstödjande i den egna praktiken. Genom den bok vi skrivit får pedagoger direkt tillgång till de verktyg som användes i ELSA-modellen. På bokförlagets hemsida finns också tillgång till verktygen som kan laddas ner gratis för de pedagoger som önskar pröva dem i egen praktik. ELSA-modellen i sig grundar sig på forskning och bidrar på det sättet till att lärare arbetar på vetenskaplig grund samt att de genom kollegiala samtal diskuterar och reflekterar över egna handlingar och på så sätt prövar sina erfarenheter av att arbeta språkstimulerande. På lång sikt så har vi genom att skriva böcker givit pedagoger verktyg att arbeta enligt den modell vi utvecklat i ULF projektet. Hela ELSA-modellen är utförligt presenterad i de böcker som skrivits med detta ULF-projekt som grund.

Ann Nordberg har skrivit en ny bok om hur man kan stötta barns språkutveckling från en tidig ålder. Läs  mer om boken här.