Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet
Länkstig

Ett flerspråkigt perspektiv på språkinlärning

I den här presentationen kommer jag att diskutera frågor som rör språkinlärning och flerspråkighet, med fokus på grammatik och vokabulär. Vad behöver man egentligen lära sig för att kunna kommunicera på ett nytt språk? Vilken roll spelar grammatisk kunskap? Vilken roll spelar ordkunskap? Hänger de två kunskaperna ihop och i så fall hur? Ytterligare en fråga gäller hur inlärningen av ett nytt språk påverkas när inläraren redan kan flera andra språk. Vad får det för konsekvenser för inlärningen av grammatik och vokabulär? Jag kommer att visa exempel från inlärning av flera olika språk, t.ex. spanska, franska, svenska och nederländska.

Den arabiska grammatiktraditionen och skillnader i grammatisk analys

Sättet på vilket man inom den arabisk-islamiska kultursfären analyserar det arabiska språkets grammatik skiljer sig markant från hur man vanligen analyserar samma språk vid västerländska universitet. Dessa två analysmetoder bygger på olika underliggande idéer om hur grammatiska regler opererar och hur språkets beståndsdelar är kategoriserade. Även relativt enkla grammatiska termer, såsom benämningar på ordklasser eller grundläggande syntaktiska positioner, är sällan direkt översättbara mellan traditionerna. Ofta är de förrädiskt översättbara: en västerländsk term kan vid första anblick tyckas överensstämma med en arabisk term, men visar sig sedan inte kunna appliceras på samma sätt. I presentationen ger jag en kort introduktion till den arabiska grammatiktraditionen och diskuterar några exempel på svåröversättliga termer som illustrerar bakomliggande teoretiska skillnader. Studiet av dessa skillnader är intressant i sig, men det har också en praktisk aspekt. Personer som lär sig arabiska inom en av de två traditionerna har ofta begränsade kunskaper om den andra, vilket försvårar kunskapsutbyte över traditionsgränserna och skapar trösklar för personer som på grund av migration eller utlandsstudier konfronteras med den andra grammatiktraditionen.

Att undervisa i arabiska: En balansgång mellan artificiell ordning och autentisk oordning

Hur hanteras den stora språkliga variationen i arabiska, pedagogiskt? Arabiska har cirka 300 miljoner talare i ett bälte som sträcker sig från Marocko i väster till Irak i öster. En livskraftig standardspråkssideologi gör att arabiska i arabländerna betraktas som ett enda språk. Den dialektala variationen i arabiska kan beskrivas som ”horisontell”, för att skilja den från den ”vertikala” variationen i det muntliga språket, vilken betingas av talarens utbildningsnivå, situationen och samtalsämnet. Fenomenet, det vill säga att det i ett samhälle finns två funktionellt distribuerade varieteter, benämns i litteraturen diglossi. Traditionellt, i västvärlden, såväl som i arabvärlden, har standardarabiska varit det självklara målspråket för undervisningen i arabiska som främmande språk.

I början av 90-talet bestämde sig emellertid en grupp lärare i arabiska som främmande språk i USAför att utveckla en så kallad Integrated approach (IA) för undervisningen, dvs att integrera dialektal arabiska i undervisningen. IA som metod och praktik beskrivs i antologin Arabic as One language: Integrating dialect in the Arabic language curriculum (2017), där utgivaren påpekar att det bland annat är den rådande kommunikativa approachen inom språkpedagogiken som gör det omöjligt fortsätta undervisa som tidigare.

Föreläsningen redovisar fördjupad kritik av IA som bland annat diskuterar problemet med att tillämpa de färdighetsbaserade bedömningskriterierna lyssna, tala, läsa, skriva på arabiska. Därefter diskuteras arabiskundervisningen i Sverige, både som främmande språk och modersmål. Hur ställer vi oss i valet mellan språklig variation och behovet av klarhet och stringens i undervisningen?

Vad är egentligen grammatik för slags kunskap (i modersmålsämnet svenska)?

Att grammatikkunskaper är en aktiv del för inlärning av främmande språk och andraspråk, är nog de flesta överens om. Men vad är grammatikkunskaper i relation till ens modersmål? Vad är det man kan, när man kan grammatik i modersmålsundervisningen? Jag håller för tillfället på att analysera läromedel för åk 7–9 och gymnasiet för att se vad de tänker är grammatikkunskaper. Vad är det för kunskap läromedlen förmedlar och menar att eleven ska kunna. Inte minst är detta intressant i relation till de senaste årens brittiska forskning om grammatik som del av skrivundervisningen (för översikt se Myhill m.fl. 2017). Debra Myhill och hennes forskargrupp har visat att grammatikkunskaper kan påverka textkvalitet i elevers skrivutveckling (t.ex. Myhill m.fl. 2012). Det är dock en fråga om hur man undervisar i grammatik och hur den kunskapen kopplas till skrivundervisningen. Synen på vad som är grammatikkunskaper är därför avgörande för Myhills resultat. I det här föredraget tänker jag ta utgångspunkt i kunskapsfilosofi (Gustavsson 2000) och diskutera olika sätt att förhålla sig till vad som är grammatikkunskaper. Aristoteles hade tre olika kunskapsbegrepp, episteme, techne och fronesis. Traditionellt har vi betraktat grammatik som epistemisk kunskap, men vad händer om vi istället förhåller oss till det som praktiskt kunskap eller praktisk visdom. Det vill jag här presentera en idé om.

Viktigt för att kunna förändra grammatikundervisning i skola (och på universitet) är då också att det finns stöd i läroplanerna för att betrakta grammatiken som praktiskt kunskap. Jag tänker använda gymnasiets kursplaner för Svenska 1 och Svenska 2 som exempel och visa hur grammatiken ofta skrivs fram i fördolda ordalag i läroplanerna och hur de formuleringar som används där pekar mot en mer praktisk syn på grammatik och grammatikkunskap.

Om det finns tid (inom de 25 minuterna) så kan jag slutligen visa några exempel ur de läromedel som ingår i mitt material. Jag analyserar framför allt övningarna som eleven ska använda i sin lärandeprocess. Jag hoppas kunna ge några exempel på hur typiska övningar ser ut och vad det är för slags grammatikkunskap som de övar eleven i. Det finns exempel både på övningar som fokuserar grammatik som praktisk kunskap och övningar som fokuserar grammatik som epistemisk kunskap.

Skolgrammatiken är död! Leve skolgrammatiken!

Är det dags att vi firar ett gravöl för skolgrammatiken sådan som den sett ut under 1900-talet och början av 2000-talet?

I de allra flesta av våra läroböcker i svenska lärs grammatik ut på ett sätt som traderats fram sedan slutet av 1800-talet och grammatikavsnitten förstärker känslan av att grammatik är ett isolerat moment att klara av, inte ett språk att använda. På universitetet upplever lärarna att de i de allra flesta fall får börja om från grunden med grammatiken, eller – i värsta fall –
avprogrammera studenter från felaktiga definitioner och ålderdomliga begrepp.

I detta föredrag presenterar jag kort bakgrunden till att skolgrammatiken ser ut som den gör och tar upp ett antal olika saker som måste in i skolgrammatiken eller bort ur skolgrammatiken. Och jag ställer oss alla frågan: Är det dags för ett paradigmskifte i skolgrammatiken?