Lögn och förhör
Människor försöker upptäcka lögner i såväl vardagsliv som rättsliga sammanhang. Alla som försöker upptäcka lögner har uppfattningar om lögn, så kallade subjektiva lögnledtrådar. Är människor bra på att upptäcka lögner? Är uppfattningarna om vad som utmärker lögner i linje med vad som faktiskt är relaterat till lögner, så kallade objektiva lögnledtrådar? Det händer att brottsmisstänkta ljuger under polisutredningar och de använder olika strategier för att lura utredaren. Hur bör en utredare försöka upptäcka lögn – genom analys av personens kroppsspråk, genom analys av innehållet i det personen säger eller genom att använda en förhörsteknik som producerar tillförlitliga lögnledtrådar? Vår forskning om lögn och förhör berör alla dessa frågor.
Forskningsspår
1. Lögner och lögndetektion
Inom detta spår har vi haft fokus på icke-verbala tecken på lögn, och den mänskliga förmågan att utan några särskilda hjälpmedel (t.ex. utsageanalys eller polygraf) upptäcka barns och vuxnas lögner. Här ingår även forskning om vad praktiker tror om lögn och lögnbeteende, och studier som undersöker hur människor berättar övertygande lögner.
2. Bedömning av tillförlitlighet
Här undersöker vi hur väl de utsageanalytiska teknikerna Criteria-Based Content Analysis (CBCA) och Reality Monitoring (RM) kan särskilja sanna berättelser och lögner. Utöver detta utvärderar vi andra metoder för att bedöma sanningshalten i barn och vuxnas berättelser, såsom de kriterier svenska domstolar tillämpar vid bedömningar av muntliga vittnesmål.
3. Lögner och polisförhör
Denna forskning rör psykologiska aspekter av polisförhör, inklusive de strategier som lögnare och sanningssägare tillämpar under interaktion med en förhörsledare. Vårt främsta bidrag inom detta forskningsspår är framtagandet av en specifik förhörsteknik för att höra brottsmisstänkta (Strategisk bevishantering; SUE), och vi fortsätter att utveckla, förfina och testa denna teknik.
Viktiga forskningsresultat
Lögn och förhör är en av CLIPs äldsta och mest upparbetade forskningsteman. Inom temat har vi genomfört ett flertal större forskningsprojekt vilka hittills har resulterat i drygt 90 publikationer; dels i internationella vetenskapliga tidskrifter, dels i nationella och internationella bokkapitel. Vi har mycket goda kontakter med inom temat internationellt ledande forskare från bl a Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och USA.
I ett flertal studier har vi undersökt olika aspekter av människors förmåga att utifrån kroppsspråk och tal avgöra vad som är sant och vad som är lögn. I linje med den mycket omfattande internationella forskningen har vi visat att människans förmåga att upptäcka lögner utan särskilda hjälpmedel är bristfällig. Detta gäller för både vuxnas och barns utsagor.
Vi har utvecklat en förhörsteknik (Strategic Use of Evidence, SUE) som syftar till att lättare kunna avgöra om en misstänkt i ett polisförhör ljuger eller talar sanning och som dessutom maximerar värdet av den information som finns. Tekniken bygger på våra vetenskapliga fynd om hur skyldiga och oskyldiga agerar i förhörssituationen, och hur de tillgängliga bevisen bör användas. Vi har i flera studier visat att den som förhör med SUE lättare upptäcker vilka som ljuger, utan att öka risken för felaktiga utpekanden av oskyldiga. SUE har använts med goda resultat på både vuxna och äldre barn, och för misstänkta i grupp och enskilt. Dessutom har vi studerat strategianvändande vid lögner och sanningar, och hittat att människor har en antal olika idéer om hur och varför man ljuger respektive talar sanning.
I ett flertal studier har vi undersökt de uppfattningar som yrkesverksamma inom rättsväsendet har om tillförlitlighetsbedömningar och lögnens psykologi. I korthet visar de studierna att de yrkesverksamma har samma uppfattningar som allmänheten, och att dessa uppfattningar generellt sett inte stämmer överens med vad forskningen visar.
Vidare har vi undersökt om det går att finna samband mellan att ljuga/att tala sanning och ickeverbala beteenden, såsom ögonkontakt och gester. Vår forskning har främst varit inriktad på vad om händer över tid (dvs i upprepade förhör/intervjuer), och den visar på mycket svaga eller t o m obefintliga samband. Vid studier av det verbala innehållet med hjälp av Reality Monitoring och Criteria-Based Content Analysis har vi i ett antal studier kunnat visa att det går att med viss korrekthet (ca 70%) särskilja lögner och sanningar. Den metod som fått mest stöd i vår forskning är Reality Monitoring. Dessutom har vi visat att de tillförlitlighetskriterier som Högsta Domstolen har föreslagit är i många fall otydliga och inte alltid i linje med vad vetenskaplig forskning visar. Våra undersökningar om upprepade förhör och verbalt innehåll visar att lögner kan vara minst lika överensstämmande över tid som sanningar.
Resultaten av vår forskning har fått genomslag på ett brett spektrum av utbildningar för praktiker och utgör återkommande inslag på t ex polisens grund- och vidareutbildningar, vidareutbildningar för åklagare och inom domstolsakademins utbildningar. Detta genom föreläsningar av CLIP-medlemmar och användande av vetenskapliga texter författade av forskare vid CLIP. Den förhörsteknik som vi har tagit fram och fortsätter att vidareutveckla (SUE-tekniken) har uppmärksammats stort, både nationellt och internationellt, av både forskarsamhället och av praktiker. Vår forskning har dessutom uppmärksammats i nationella och internationella media.
Forskargrupp
CLIP