Dubbelriktad påverkan ett dilemma för tjänstepersoner

2021-02-09

Mellan åren 2016 och 2018 hade forskaren Stina Hansson en så kallad Flexit-anställning i stadsdelen Angered, Göteborg. Anställningsformen finansierades till stor del av Riksbankens Jubileumsfond och syftet var i det här fallet att i ett forskningsprojekt öka förståelsen för “hur lokala myndigheter och befolkningar kan bygga tillit och agera kollektivt för att förbättra styrning och främja socio-ekonomiskt marginaliserade stadsdelars intressen i relation till staden som helhet.”

PARALLELLT PÅGICK “JÄMLIKT GÖTEBORG", ett politiskt initierat arbete för att öka jämlikheten i staden. Ulrika Lundquist var processledare för det som inom arbetet handlade om att utveckla hållbara och jämlika livsmiljöer. En skärningspunkt för det här initiativet och projektet Stina Hansson var anställd i blev Hammarkullen, som ingick i dåvarande stadsdelsförvaltningen Angered.

– En av de huvudstrategier vi hade var insatser för att öka delaktighet och inflytande. Och Hammarkullen var exemplet som vi skulle ha för att skala upp och kunna göra samma saker i andra områden, säger Ulrika Lundquist.

Tidigt insåg de i hennes team att samordning och samverkan mellan olika förvaltningar behövde bli bättre; att alla verkligen måste dra mot samma mål. De boende – och göteborgare överlag – ser staden som en aktör, var en insikt, och då måste också verksamheter i staden kommunicera som en aktör.

Just när frågan om hur denna samverkan då praktiskt skulle gå till kom rapporten från Stina Hanssons projekt. Ulrika Lundquist minns att rapporten var rätt kritisk till det som gjordes i Hammarkullen och hur staden agerade. Initialt la sig därför många på försvar.

– Men genom föreläsningar om vad hon hade sett bidrog Stina Hansson också in i våra diskussioner och samtal. Och även om många kanske från början var rädda för vad hon skulle säga så ville vi också verkligen lyssna, lära och förstå, säger Ulrika Lundquist.  

Många insatser var under den här perioden igång samtidigt, inte bara Jämlikt Göteborg och tillitsprojektet i Angered. Bland annat tog Bostadsbolaget in en konsult som gjorde enkätundersökningar och hade möten. Och Hammarkulleborna samlade sig till eget alternativt möte.

– Några av oss tjänstepersoner fick vara med på det, men bara som åhörare, minns Ulrika Lundquist.

Somliga såg det som ett hot och en orättvis kritik, medan andra såg det som en fantastisk mobilisering och ett exempel på hur bra det kan vara.

– Slående efteråt var hur olika vi uppfattade mötet. Somliga såg det som ett hot och en orättvis kritik, medan andra såg det som en fantastisk mobilisering och ett exempel på hur bra det kan vara, säger hon.

Mötet är en tydlig illustration till en av de viktigaste slutsatserna i Stina Hanssons rapport, nämligen hur betydelsen av föreställningar om skillnad påverkar förväntningar; både tjänstepersoners förväntningar på invånarna och invånarnas förväntningar på tjänstepersoner och offentlig verksamhet.

– Detta är väl den stora bristen. Att det, som Stina Hansson beskriver det, inte finns en tillit och förmåga eller vilja att visa svagheter från båda håll, säger Ulrika Lundquist.

– Men detta är också ett dilemma för tjänstepersoner. När vi från Stadsbyggnadskontoret kommer ut till Hammarkullen så kommer vi dit i ett ärende, “detta ska ni göra”. Och då finns inte riktigt förutsättningarna för den dubbla påverkan, säger hon.

– Vi finns inte där dagligdags. Och det är också något Stina Hansson säger; att det är det dagliga, den kontinuerliga dialogen som är så viktig för tillitsskapandet.