Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet
Bild
School desk and chair on white brick wall background
Foto: Africa Studio/Shutterstock.com
Länkstig

Hjälp barnen som inte går i skolan!

Mats Johnsons' senaste blogginlägg

[Publicerat 19 februari, 2019 av Mats Johnson]

Man pratar om ”problematisk skolfrånvaro” eller ”hemmasittare”. Det handlar om barn och ungdomar som under lång tid varit hemma från skolan. Detta är ett ökande problem i Sverige och i flera andra länder. Det kan leda till utanförskap och dåligt självförtroende, med en isolerad, stillasittande tillvaro och stor risk att utveckla beroende av dator och mobil. Det ger nedsatt psykiskt välbefinnande, risker för kroppslig ohälsa, och det innebär en stor belastning för familjen.

Det kan också medföra enorma kostnader för samhället. I TV 4-reportaget ”Kalla fakta del 4 – De osynliga barnen” i december 2018 kartlade man att ca 5500 unga hade långvarig skolfrånvaro, och en nationalekonom beräknade att om dessa barn inte skulle kunna fullfölja sin skolgång och komma ut i arbete skulle kostnaderna för samhället ligga mellan 10–30 miljarder kronor på lång sikt. I programmet beskrevs flera exempel på barn och ungdomar med neuropsykiatrisk problematik, bl.a. autism, för vilka skolsituationen varit för svår.

Så det finns alltså väldigt mycket att vinna genom tidiga effektiva insatser. Både i minskat lidande och minskade kostnader.

Erfarenheter från vår forskargrupp på GNC och Barnneuropsykiatriska kliniken (BNK) ger stöd för att många av barnen med problematisk skolfrånvaro har neuropsykiatrisk problematik och/eller inlärningssvårigheter, som medfört stora svårigheter att klara skolans krav och få godkända betyg, med sämre mental hälsa som följd. Och köerna till barnpsykiatriska mottagningar och till BNK är långa.

Men det går att göra något åt det! Vi har sett många lyckade exempel på hur en neuropsykiatrisk utredning som kartlägger svårigheter, styrkor och intressen, i samarbete med skolan kan ge förståelse och individuella anpassningar som leder till en mycket mer välfungerande skolgång. Vi tror därför att en sådan modell kan göra stor skillnad för dessa barn och ungdomar. Och med korta väntetider skulle man kunna förebygga mycket mer. Vi hoppas därför kunna starta ett projekt som ger möjlighet till snabb utredning och effektiva insatser, och vi söker nu fondmedel och extern finansiering för detta.

Projektet planeras i samarbete mellan Gillbergcentrum och BNK, och vi vill utöka samarbetet med Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM). Med snabb tillgång till noggrann, strukturerad neuropsykiatrisk och pedagogisk kartläggning tänker vi att vårt team i samarbete med skolan och SPSM kan hitta mer individualiserade anpassningar och stöd, för att hjälpa barnen att trivas och lyckas i skolan, och för att ge äldre ungdomar hjälp att hitta utbildningar och praktik som passar för dem.

Erfarenheter från detta projekt kan ge en effektiv samarbetsmodell som sedan skulle kunna användas som rutin i ordinarie verksamheter, både här och i andra delar av landet.

Gillberg C, Gillberg IC, Thompson L, Biskupsto R, Billstedt E. (2014). Extreme (”pathological”) demand avoidance in autism: a general population study in the Faroe Islands. Eur Child Adolesc Psychiatr. 24(8):979-84. doi: 10.1007/s00787.

Kearney, C.A., & Albano, A.M. (2018). When children refuse school: A cognitive-behavioral therapy approach/Therapist’s guide (3rd ed.). New York: Oxford University Press.

Munkhaugen EK, Torske T, Gjevik E, Naerland T, Pripp AH, Diseth TH. (2017). Individual charateristics of students with autism spetrum disorders and school refusal behavior. Autism.

Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.