Fimpa flosklerna!
David Eberhards senaste blogginlägg
[Publicerat 19 augusti, 2019 av David Eberhard]
Sen årsskiftet är jag programledare för en radiopodd som heter ”Hälsa för ohälsosamma”. Ambitionen med den är att diskutera med olika experter och politiker kring hälsofrågor. Vi har tagit upp kost och vad som är bra eller mindre bra mat. VI har diskuterat motionens effekter med diverse experter. Självklart har vi också pratat om alkohol och tobak. Och mycket annat.
Det blir tydligt när man har dessa samtal hur lite politiker (och vissa av våra myndigheter på området) styrs av vetenskap och hur mycket ideologi som istället påverkar besluten vi alla sedan får leva med. En annan återkommande reflektion som blir uppenbar är hur komplext det är att komma åt olika typer av hälsoproblem relaterade till osunt leverne. Och hur lite vi egentligen vet.
Vad som däremot tycks vara helt klart är att den stora majoriteten lever allt sundare. Ändå regleras allting allt rigorösare. Alla former av reglering av onyttigheter och destruktiva saker som vi kan tänkas hålla på med drabbar dessutom nästan alltid alla. Men samband mellan olika förbud och konsumtion är komplexa och emellanåt motstridiga. Detsamma gäller skadeverkningarna. Vi dricker allt mindre i Sverige, trots att alkohol är lättare att få tag på idag än för femtio år sedan. Alkoholskadorna tycks ändå vara desamma. De drabbar skevt och vissa utsatta grupper.
Vi röker däremot minst av alla i EU, men inte för att cigaretter är dyrare utan sannolikt eftersom folk snusar istället. Trots det beskattas snus hårt och kostar för konsumenterna lika mycket som cigaretter. En rad organisationer som uppbär statligt stöd likställer snus och cigaretter, med den sannolika följden att människor i allmänhet inte vet hur mycket mindre farligt snus är. Åtminstone om man ska tro en enkätundersökning på ämnet där antalet personer som inte visste skillnaden mellan produkternas effekter, var skrämmande hög. Så varför ska folk byta cigaretterna till snus om de inte vet att det är mindre än en hundradel så farligt? Och ändå är allt ännu mer komplext. Vi svenskar lever inte längre än människor i länder som Italien, Frankrike och Spanien där man röker mycket mer än i Sverige. Ofta hänvisas orsaken till det vara den så kallade medelhavskosten. Fast den ser ju lite olika ut i olika länder runt medelhavet. Uppenbarligen är det något man gör som motverkar för tidig död, även om rökarna i dessa länder också lever kortare än ickerökarna.
De som fortsätter att röka tillhör i hög grad en grupp som också har mycket andra problem. De är lägre utbildade än genomsnittet, de har mer psykiska problem, de äter sämre och rör sig mindre än andra. Och de dör långt tidigare. Osunt leverne är något som kommit att bli intimt förknippat med psykiska problem. Självklart är det svårt att veta vad som är hönan och ägget. Och inte alls heller enkelt att faktiskt säga vad som är ett sunt leverne. Mycket av den forskning som lovprisar motion bygger på ren epidemiologi och självklart är det svårare att röra på sig om man är sjuk från början. Hur nyttigt är det att motionera egentligen? Och vad är optimal nivå? Är det verkligen nyttigt att tokmotionera? Folk dör ju när de springer maraton. En överdriven rörelse stressar upp många människor. Och det dåliga samvetet att man inte rör sig tillräckligt kanske inte heller är så nyttigt? Gör vi människor som mår dåligt från början, i verkligheten en otjänst genom att spä på deras känsla av otillräcklighet när vi hetsar dem att röra sig? Det är svårt att veta?
I viss mån kan detsamma sägas om alkohol. Vad är en säker nivå? Jag återkommer till det. Vad som däremot är självklart är att stora mängder är mycket skadligt. Och de som dricker för mycket återfinns i mycket hög grad i de grupper som också mår psykiskt dåligt. Men dricker man för mycket för att självmedicinera en psykisk diagnos eller får man psykiska problem till följd av alkoholen? I just det fallet är det med största säkerhet både och.
Vad beträffar kosten är det däremot mycket svårare att verkligen säga vad som är bra och dåligt än vad många populära matböcker vill påstå. För det som är bra för den ene är inte alltid bra för någon annan. Och mängder av profetisk information om allt ifrån broccolins förträfflighet till gurkmejas inneboende magiska antiinflammatoriska egenskaper tycks minst sagt sakna vetenskapligt stöd. Dock tycks det alltså som att ”medelhavskost” är tämligen nyttig. Tillräckligt nyttig för att på gruppnivå statistiskt kompensera för något så farligt som rökning. Men vad är egentligen medelhavskost? I den svenska varianten som många rekommenderar skippar man ju rödvinet. Det vore ju alkoholromantiserande om det fick vara kvar. Men hur vet man att det inte är just det som är bra för kroppen? Eller att det i alla fall bidrar mycket. Det finns flera studier som talar för det. Och ska man verkligen komplettera en sådan kost med en stadig frukost? Det gör man ju inte i medelhavsområdet. Är människan överhuvudtaget gjord för att äta tre stadiga mål mat om dagen? Det var nog få som gjorde det när maskinen människa skapades. Då svalt man långa stunder för att sedan frossa i det som plötsligt fanns.
Det tycks vara närmast omöjligt att veta något om dessa frågor. Det enda som återkommer på område efter område är just frågan om överdödlighet för personer med psykisk sjukdom och belastad psykosocial problematik. Grupper som inte tycks lätta att komma åt. Inte med lagstiftning och skatter. Inte med information från olika myndigheter. Inte heller med populärvetenskapliga böcker av mer eller mindre seriöst slag. Det kanske ligger i sakens natur att när man inte mår bra så struntar man dessvärre i sin hälsa. Men den som hittar bra metoder för dessa grupper att välja sundare sätt att leva förtjänar allas respekt. Hittills har det alltså inte gått så bra.
Kanske är vägen dit att skapa nya ideal som lockar även de som inte vill vara som medelklassen? Men då bör man veta vilka ideal som ska premieras. En bra början är i alla fall att se till att allt görs för att de som röker istället börjar snusa. Om man dessutom slutar vara rädd för mättat fett och kött kanske det blir lättare att komma åt det som förefaller vara den största matboven – nämligen överdrivet intag av kolhydrater. Mättat fett tycks i studier däremot inte alls vara farligt.
Alla pekpinnar om allt som är farligt gör att många struntar i att bry sig alls. Om man istället fokuserade på det som är uppenbart kanske man kan nå fler. Så ett enklare råd till de som vräker i sig onyttigheter för att de inte mår bra kanske kan vara följande:
Ät gärna hamburgare, men skippa läsken och minska portionen pommes frites. Det tycks i alla fall finnas hyggligt forskningsstöd för en sådan strategi. Fast det skulle sannolikt inte Livsmedelsverket hålla med om. Men så bygger de inte heller sina råd på forskning utan mer ideologi och gamla floskler om att ”äta mera grönt”. Vad nu det innebär? Tyvärr är all den motstridiga information om vad som är bra eller dåligt för oss sannolikt ett bidragande skäl till att de av oss som mår allra sämst helt enkelt inte orkar bry sig. En bra strategi för att hjälpa våra patienter vore att helt fokusera på skademinimering och skippa pekpinnar och floskler.
[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]