Ensamvargsterrorism: Sårbarheter och Risker vid autism

[Publicerat 18 juli, 2017 av Clare Allely]

Terrorism inbegriper utförandet av våldshandlingar av politiska, religiösa eller ideologiska skäl. Terrorism karaktäriseras och förstås traditionellt som ett gruppfenomen (Nesser, 2012). Relativt nyligen har en ny typ av terrorhot uppkommit – ”ensamvargsterrorister”, på engelska ”lone wolf terrorists” (Barnes, 2012). Under det senaste årtiondet har ökningen av ensamvargsterrorism skapat ett behov av att förstå vägen från radikal ideologi till radikalt våld. Genom att förstå detta samband kan man utveckla mer effektiva strategier för att identifiera problematiken (Buggy, 2016). Det är extremt sällsynt att individer med autismspektrumtillstånd (AST) är inblandade i terrorism. Förekomsten av individer med AST som lockas eller rekryteras av terrororganisationer är okänd. I en aktuell studie identifierade Corner, Gill och Mason (2016) fem individer med AST i deras urval av 153 ensamma aktörer, enskilda eller dyader, inblandade i terrorism. Det är viktigt att understryka här att det inte finns något direkt samband mellan AST och terrorism. Även om det inte finns några entydiga bevis som stödjer idén att individer med AST är våldsammare än individer utan AST, kan det ändå finnas specifika generativa och associerade riskfaktorer som kan öka risken att individer med AST ägnar sig åt brott (Im, 2016). Dock har Al-Attar (2016) påvisat att när en individ med AST väl beblandar sig med extremister och terrorister, brukar den autistiska profilen, med avseende på specialintressen, fantasi, tvångsmässighet/fixering, behovet av rutin/förutsägbarhet, sociala och kommunikativa svårigheter, kognitiva stilar, lokal koherens, systematisering och sensorisk bearbetning, ha en tydlig inverkan på vägen mot terrorism och individens tillvägagångssätt. Dessa förutsättningar är också potentiellt alltmer exploaterade av extremister som ägnar sig åt rekrytering och träning. Sökandet efter ”behovet av att vara betydelsefull” eller social kontakt, och möjligheten till stöd för någon som är alienerad eller saknar vänner, kan också utgöra riskfaktorer. Individer med AST kan vara mer sårbara för att dras in i ett alltmer omfattande engagemang. Detta beror på att individer med AST har en tendens att hyperfokusera på sina fascinationer/intressen på bekostnad av andra förpliktelser/livsintressen. Till sist kan ett flertal faktorer samverka till att individen med AST rekryteras eller utnyttjas av terrorister, såsom tendensen att utveckla fixeringsartade intressen för områden som terrorism, bombbyggande, och/eller martyrskap, kombinerat med önskan att kunna relatera till andra, och nedsatt förmåga att kritiskt analysera filosofin och trossatserna hos en social grupp (enbart fokuserandes på specifika aspekter p.g.a. svårigheter rörande central koherens). Det är möjligt att individer med denna kombination av faktorer är de som är mest sårbara.

Jag har just publicerat en artikel tillsammans med min kollega, dr Lino Faccini, i en tidskrift som fokuserar på potentiella, samband mellan intellektuella funktionsnedsättningar och brottslighet the Journal of Intellectual Disabilities and Offending Behaviour (Faccini & Allely, 2017). I den presenterade vi fall av individer med AST som sträckte sig i sin inblandning i terrorverksamhet längs ”radikaliseringsgrad”-spektrumet av terrorism som Kruglanski och kollegor (2014) har utformat. Fallen vi presenterade inkluderade både passiva och aktiva supporters, stridskämpar, samt en självmordsbombare. Vi redogjorde även för en individ som visade mycket tydliga tecken på Aspergers syndrom och som planerade och genomförde en komplex ensamvargsattack. Vi lade fram specifik information rörande detta fall för att illustrera hur AST funktionellt knöt an till vägen mot att inspireras att agera å terroristers vägnar, att gå med i en terrororganisation och ägna sig åt direkta attacker, eller att utöva ensamvargsterror. Vår artikel understryker tydligt behovet av kliniker som genomför rättsliga utvärderingar av individer med AST som har ägnat sig åt terroraktioner/terrorrelaterat beteende (Faccini & Allely, 2017). Kliniker måste överväga, från fall till fall, hur AST-diagnosen kan ha utgjort en kontextuell sårbarhet, och hur den kan kopplas till de olika nyanserna och aspekterna av brottet i fråga. Kliniker måste dessutom även se till att man i rättviseskipning, rehabilitering och övergripande hantering genomgående är förankrade i en god förståelse av individens AST-diagnos (Al-Attar, 2016).

Flertalet individer med autismspektrumtillstånd (AST) hamnar aldrig i klammeri med rättvisan. Det finns dock en liten undergrupp som faktiskt gör det. Det är av avgörande vikt att vi utforskar de potentiella sårbarheter hos denna lilla undergrupp som ökar deras risk att dras in/bli inblandade i särskilda brott eller att rekryteras av andra till att utöva brottsliga beteenden. Ett av de huvudsakliga skälen till att göra detta är att utveckla större förståelse för vad dessa sårbarheter kan tänkas vara för specifika brott, för att på så sätt kunna implementera förebyggande strategier som kan bidra till att skydda vissa av dessa individer. Aktuell forskning visar inte någon direkt länk, men autistiska människor kan möjligen löpa större risk att börja stödja eller ägna sig åt terrorism. För de personer som ställs inför anklagelser av denna karaktär är det oerhört viktigt att det finns forskning och förståelse rörande hur deras autistiska egenskaper kan ha bidragit till deras beteende (anklagelsen som de står inför). Trots hur känsliga denna sorts ämnen är, är det hursomhelst av avgörande betydelse att detta undersöks närmare.

Länk till artikeln:
Faccini, L., & Allely, C.S. (2017). Rare instances of individuals with autism supporting or engaging in terrorism. Journal of Intellectual Disabilities and Offending Behaviour, 8, 70-82.

[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]