Konstnärlig forskning inom scenkonst
Konstnärlig forskning inom scenkonst vid Högskolan för scen och musik spänner över ett brett konstnärligt område som inkluderar flera olika konstarter: teater, musikdramatik, dans, performance och andra rörelsebaserade, deltagarbaserade eller tvärande former av scenisk konst. Forskningen undersöker frågor relevanta för scenkonstfältet i samspel med andra forskningsområden och samhället i övrigt. Här ryms bland annat forskning kring skådespelar- och regimetoder och dess applicerande inom, men också utanför, teatern, spelstrategier inom immersiv opera, relationen mellan livehändelsen och det dokumentära, institutionskritiska, dekoloniala och intersektionella praktiker samt undersökandet av nya dramaturgiska och narrativa metoder och former för publicering. Forskningsmetoderna involverar ofta kroppsliga, kollaborativa och performativa aspekter, och arbetar aktivt med frågor kring arkiv, dokumentation och iscensättandet av experimentella situationer.
Bakgrund
Konstnärlig forskning har under den senaste tjugoårsperioden genomgått en snabb utveckling i Sverige. Högskolan för scen och musik har bedrivit senior forskning inom det scenkonstnärliga området och erbjudit ett forskarutbildningsämne i scenisk gestaltning sedan mitten av 2000-talet. Sedan många år har Högskolan för scen och musik också varit hemvist för lärares konstnärliga och pedagogiska utvecklingsprojekt. Forskningen kan rikta sig mot frågor som är relevanta för en viss konstnärlig praktik eller område. Men den kan också behandla angelägna frågor inom ett annat fält eller i samhället i stort, och som berör politiska, sociala eller etiska aspekter.
Forskning inom scenområdet har i hög grad utvecklats genom individuella projekt och intressen, vilket sammanfaller med den pluralistiska och inkluderande hållning som gällt inom vår fakultet sedan forskningen startade men också hur forskningen tagit form nationellt. Under de första åren låg stort fokus vid hur scenkonstnärers arbete – och den konstnärliga forskningen – skulle kunna artikuleras. Det fanns ett behov av att artikulera, dokumentera och vidareutveckla processer, praktisk kunskap och arbetsmetoder inifrån scenkonsten. Gradvis har forskningens fokus vidgats alltmer mot sociala och samhälleliga frågor och dess politiska och historiska förbindelser.
Forskningsmiljö
Scenområdet är en mindre enhet till omfattningen vilket skapar en närhet mellan olika utbildningsnivåer och konstnärliga inriktningar. Här möts doktorander, studenter, forskare och lärare regelbundet i olika forum och det finns en dialog över gränserna. Forskningsmiljön är samtidigt större än så eftersom den också omfattar hela Högskolan för scen och musik, med dess gemensamma seminarier, kurser och kollegier för doktorander och forskare. Till detta kommer en gemensam forskarskola och en mängd forskningsaktiviteter på fakultetsnivå liksom flera forskningsplattformar.
Forskning inom scenkonst vid högskolan ingår i flera nationella och internationella nätverk och forskningsplattformar, och bedriver en mängd såväl internationella som lokala samarbeten.
Former för forskningen
I den scenkonstnärliga forskningen står den konstnärliga praktiken i fokus. Här undersöks och utvecklas former och förutsättningar för scenkonsten med hjälp av relevanta metoder, i samspel med konstfältet och samhället i övrigt. Scenkonstnärliga metoder är centrala i forskningens utförande men utvecklas också i dialog med andra forskningsfält. Forskningsmetoderna involverar ofta kroppsliga, kollaborativa och performativa aspekter, och arbetar aktivt med frågor kring arkiv, dokumentation och iscensättandet av experimentella situationer. Frågor kring livehändelsens omedelbarhet respektive forskningens krav på dokumentation har utvecklat nya konstnärliga uttryck, metoder och publikationsformer, som ständigt utforskas vidare inom fältet. Detta ställer också frågor kring arkiv och minne, i förhållande till kropp, tid och plats.