Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet
Länkstig

Konstnärlig forskning inom scenkonst

Konstnärlig forskning inom scenkonst vid Högskolan för scen och musik spänner över ett brett konstnärligt område som inkluderar flera olika konstarter: teater, opera, musikal, performance och andra rörelsebaserade, deltagande eller tvärande former av scenisk konst. I den scenkonstnärliga forskningen står den konstnärliga praktiken i fokus. Här undersöks och utvecklas former och förutsättningar för scenkonsten med hjälp av relevanta metoder, i samspel med konstfältet och samhället i övrigt.

Forskningsmetoderna är ofta performativa, aktionsorienterade och erfarenhetsbaserade, och inriktar sig såväl på att synliggöra och analysera den konstnärliga processen som på att experimentera och iscensätta nya experimentella situationer. Scenkonstnärliga former och metoder är centrala i forskningens utförande men sker också i dialog med vetenskapliga fält såsom filosofi, sociologi, medicin och teater- och performanceteori.

Närheten inom enheten för scenkonst på Högskolan för scen och musik gör att avstånden mellan de olika utbildningsnivåerna inte är så stora, där doktorander, studenter, forskare och andra lärare regelbundet möts i olika forum. Under innevarande period (2019–2020) fokuserar hela scenområdet särskilt på dramaturgi som gemensamt tema, något som genomsyrar gemensamma fördjupningsdagar och forskningsaktiviteter inom enheten. Här ligger fokus särskilt på nya dramaturgiska och narrativa metoder inom konstformerna.

Områdesbeskrivning och strategier

Bakgrund

Konstnärlig forskning inom scenkonst är ännu ett relativt ungt forskningsområde i Sverige. Högskolan för scen och musik har bedrivit senior forskning och erbjudit ett forskarutbildningsämne inom detta område sedan mitten av 2000-talet. Sedan många år har Högskolan för scen och musik också varit hemvist för lärares konstnärliga utvecklingsprojekt. Forskningen vid Högskolan för scen och musik spänner över ett brett konstnärligt område som inkluderar flera olika konstarter: teater, opera, musikal, performance och andra rörelsebaserade, deltagande eller tvärande uttryck av scenisk konst. I den scenkonstnärliga forskningen står den konstnärliga praktiken i fokus. Här undersöks och utvecklas former och förutsättningar för scenkonsten med hjälp av relevanta metoder, i samspel med konstfältet och samhället i övrigt. Forskningen kan rikta sig mot frågor som är relevanta för en viss praktik eller konstnärligt område, det kan handla om metod, formspråk, dramaturgiska strukturer, produktionsvillkor eller publikinteraktion. Den kan också inrikta sig mot frågor som är aktuella inom ett annat fält eller i samhället i stort, och som berör politiska, sociala eller etiska aspekter.

Scenområdet är en mindre enhet till omfattningen vilket skapar en närhet mellan olika utbildningsnivåer och konstnärliga inriktningar. Här möts doktorander, studenter, forskare och andra lärare regelbundet i olika forum och det finns en dialog över gränserna. Forskningsmiljön är samtidigt större än så eftersom den också omfattar hela Högskolan för scen och musik, med dess gemensamma seminarier, kurser och kollegier för doktorander och forskare. Till detta kommer en gemensam forskarskola och en mängd forskningsaktiviteter på fakultetsnivå.

Inriktningar och metoder

Forskning inom scenområdet har i hög grad utvecklats genom individuella projekt och intressen, vilket sammanfaller med den pluralistiska och inkluderande hållning som gällt inom vår fakultet sedan forskningen startade men också hur forskningen tagit form nationellt.

Under de första åren har stort fokus legat vid hur scenkonstnärers arbete – och den konstnärliga forskningen – ska kunna artikuleras. Det har funnits ett behov att artikulera och dokumentera erfarenheter, processer och arbetsmetoder, men också att utveckla en röst för scenkonstnärliga artister (skådespelare, sångare mfl) i forskningen vilka traditionellt sett inte är de som formulerar sig kring arbetet på teatern. Detta fokus präglar tidiga forskningsinriktade projekt vid enheten. Det har ofta handlat om att dokumentera pedagogiska metoder, att analysera specifika konstnärliga praktiker och processer oftast i relation till en viss tematik och att formulera möjliga vägar för den konstnärliga forskningen.

Även i ett nationellt perspektiv har den konstnärliga forskningen inom teater i hög grad kommit att fokusera på skådespelarens arbete, med förankring i yrkeskunnande, praktisk kunskap och professionsforskning med hjälp av kritisk reflektion över skådespelares arbetsmetoder. Under senare år har perspektivet vidgats till att inkludera fler yrkesfunktioner, mer tvärande konstnärliga uttryck men också andra sätt att se på de traditionella yrkesprofessionerna. Denna rörelse är tydlig inom den scenkonstnärliga forskningen på Högskolan för scen och musik som under senare år bland annat har intresserat sig för regissörens position i kollaborativa postdramatiska processer, för konstnärliga former inom teater och opera som är rörelsebaserade, platsspecifika och deltagande, liksom genusmedvetna och intersektionella perspektiv. Forskning inom opera och musikdramatik bedrivs nationellt av såväl sångare som kompositörer och regissörer. Området gränsar tydligt mot musikforskning bland annat inom komposition och interpretation, och gränserna är ofta flytande. Vid Högskolan för scen och musik bedrivs forskning och utveckling i synnerhet utifrån sångarens perspektiv, ofta starkt kopplat till frågor kring exempelvis genus, interaktivitet och nya konstnärliga former. Forskning inom musikteater och musikal saknas idag i stor utsträckning såväl nationellt som internationellt, och är ett angeläget område att utveckla i framtiden.

Forskningsmetoderna inom scenområdet är ofta performativa, aktionsorienterade och erfarenhetsbaserade, och inriktar sig såväl på att synliggöra och analysera den konstnärliga processen som på att experimentera och iscensätta nya experimentella situationer. Scenkonstnärliga former och metoder är centrala i forskningens utförande men sker också i tydlig dialog med vetenskapliga fält såsom filosofi, sociologi, medicin och teater- och performanceteori. Den konstnärliga forskningen inom det scenkonstnärliga området utvecklar och prövar ständigt nya former av skrivande och dokumentation, i dialog med andra fält och med den konstnärliga forskningen i stort. Här utvecklas exempelvis former för autoetnografiskt och performativt skrivande, grafiska partitur, olika former av kroppsliga och platsspecifika kartläggningar, experiment med konstnärliga format som libretto eller pjäsmanus, podformat eller film. Talande är att konstnärliga former och metareflektioner inte sällan korsas och befruktar varandra. Scenkonstnärliga format som performance lecture, forskningsföreställning eller essäteater utforskas.

Scenkonstens kollektiva och multidisciplinära karaktär öppnar gärna för tvärande frågeställningar. Det finns en koppling till gemensamma intresseområden inom många områden, exempelvis psykologi, medicin och urbana studier. Ett exempel på ett sådant samarbete är ett doktorandprojekt som är en samverkan mellan Högskolan för scen och musik och GPCC (Sahlgrenska) och som undersöker hur skådespelarens och regissörens arbetssätt kan användas för att utveckla metoder och perspektiv inom personcentrerad vård. Ett annat exempel är tidigare samverkan med ett arkivprojekt inom Critical Heritage Studies vid GU i ett projekt om scenkonst i urbana och offentliga rum. Mötespunkter och mer långsiktiga samarbeten mellan scenisk gestaltning och andra forskningsområden är angeläget att utveckla vidare.

Satsning 2018–21

Under en treårsperiod med start 2018 inriktar sig scenområdet på att arbeta med ett gemensamt tema: dramaturgi. Detta berör såväl forskning och utveckling som de olika utbildningsnivåerna. Inom forskning och utveckling är fokus inriktat på nya narrativa och dramaturgiska metoder. 

Förändringar inom scenkonstlandskapet har under senare år gjort experimentella former av praktiker inom exempelvis performance, live art och fysisk teater mer synliga och närvarande. När rörelsebaserade, postdramatiska och tvärkonstnärliga uttryck formar scenkonsten har detta implikationer för de dramaturgiska och narrativa strukturer som skapas i föreställningar och teatrala händelser. En internationell forskningsdiskurs har börjat utvecklas som ställer frågor kring nya former av dramaturgi, ofta kopplat till samhälleliga frågor. Syftet med scenområdets satsning är att koppla den här typen av forskning till frågor som berör både konstnärliga och pedagogiska perspektiv, och som kan synliggöra intressanta utmaningar för morgondagens scenartister. Under hösten 2018 antogs en ny doktorand med inriktning mot rörelsebaserad scenkonst och ny dramaturgi. I januari 2019 var Högskolan för scen och musik värd för den årliga konferensen inom International Platform for Performer Training, denna gång med dramaturgiska spörsmål i fokus.

Samverkan

Forskare och doktorander på scenområdet ingår i många forskningsnätverk. Bland de mest betydelsefulla kan nämnas Colloquium for Artistic Research in Performing Arts (CARPA), International Platform for Performer Training (IPPT), International Federation of Theatre Research (FIRT), Nordic Summer University (NSU) och Society of Artistic Research (SAR). Till detta kommer fakultetens egen plattform PARSE eller nationella nätverk som Nationellt nätverk för scenkonstforskning och Scenkonstbiennalen. Nämnas kan också den Göteborgsbaserade internationella Dans- och Teaterfestivalen, som varit en viktig samverkanspart genom åren.

Forskningen bedriver även många samarbeten med teatrar, fria grupper och institutioner i främst västra Sverige, genom des enskilda konstnärliga forskningsprojekt, eller dels publika forskningsseminarier. Här kan nämnas Folkteatern, Atalante, Konstepidemin, Operation Opera, Smålands Musik och Teater eller Akademi Trappan. Samarbeten pågår också med andra enheter inom universitetet, såsom Teaterstudier, Akademi Valand, Centrum för genusforskning, GPCC och Critical Heritage Studies, samt Vetenskapsfestivalen.

Ett särskilt riktat samarbete planeras med Shota Rustaveli Theater and Film, Georgia State University i Tblisi inom forskning och avancerad nivå under 2018–21.