Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet

Att vara doktorand

För att ge en bild av vår forskarutbildning har vi genomfört ett antal intervjuer med nuvarande och tidigare doktorander. Läs intervjuerna för att få en inblick i deras erfarenheter av att doktorera hos oss.

Socialt engagerad plugghäst

Namn: Doris Lydahl
Ålder: 34 år
Född: Västerås
Utbildning: Doktorand 2012-2017 vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet. 
Sysselsättning: Driver projekt om välfärdsteknik genom en delad anställning mellan Göteborgsregionen och Göteborgs universitet. 

Vad gör du just nu?

Jag driver ett treårigt projekt (2020–2023) som heter ”Välfärdsteknikens värden” som är finansierat inom ramen för Riksbankens Jubileumsfonds Flexitprogram. Som en del av programmet, som syftar till att stärka banden mellan universitetet och organisationer utanför, är jag anställd på Göteborgsregionens kommunalförbund för att sedan återvända och slutföra projektet på Göteborgs universitet.

Utifrån etnografiska, explorativa och praktiknära fallstudier undersöker jag hur personal inom äldreomsorgen påverkas av välfärdsteknik när det introduceras på deras arbetsplatser.

Kan du beskriva din forskning? 

Min forskning handlar om mötet mellan politik och praktik. Jag studerar när politiken förs ut och omsätts i praktiken i hälso- och sjukvården, inom psykiatrin och äldreomsorgen.

Jag studerar när politiken förs ut och omsätts i praktiken i hälso- och sjukvården, inom psykiatrin och äldreomsorgen.

Mer specifikt är jag intresserad av det som tenderar att tas för givet: vardagen och det vardagliga och rutinartade arbetet. Genom att bygga på insikter från sociologi och teknik- och vetenskapsstudier ser jag dessa som platser där politik, vetenskap och teknologi möts och där deras normativiteter, värderingar och ordningar iscensätts, förändras och arbetas med. 

Vad utmärker forskningen?

I mitt nuvarande projekt sätter jag ljus på äldreomsorgen. Att jobba som undersköterska inom äldreomsorgen är Sveriges vanligaste arbete. Genom mitt fokus på det vardagliga och rutinartade beskriver jag situationer som många kan känna igen sig i.

Genom mitt fokus på det vardagliga och rutinartade beskriver jag situationer som många kan känna igen sig i.

Eftersom jag ofta jobbar etnografiskt innehåller mina artiklar fältanteckningar som ger mina mer teoretiska resonemang färg och liv. 

Hur kom det sig att du fick upp ögonen för att forska? 

Det var egentligen en slump att jag började forska. Ingen i min familj har tidigare läst någon högre utbildning. Jag visste inte ens att man kunde läsa doktorandutbildning när jag började plugga på universitetet. Det var först under masterprogrammet som tanken om att söka in på doktorandutbildningen slog rot i mig.

Det var egentligen en slump att jag började forska. Ingen i min familj har tidigare läst någon högre utbildning.

Jag har alltid varit socialt och politiskt engagerad på olika sätt, samtidigt som jag varit en riktig plugghäst – så forskarutbildningen kändes som ett bra sätt att få fortsätta studera samtidigt som jag kunde kämpa för att göra världen lite bättre. 

Vilken var den bästa delen med att vara doktorand? 

Att jag fick lära mig så mycket och att jag lärde känna så många människor genom doktorandkurser, konferenser och workshopar. Trots att doktorandtiden var långt ifrån en dans på rosor så är det fantastiskt att man får möjligheten fördjupa sig i ett ämne i fem år. 

Någon viktig lärdom från doktorandtiden? 

Det är viktigt som doktorand att lita på systemet. Du har blivit antagen. Du är på rätt plats. Och du kommer bli klar, fastän det emellanåt känns omöjligt. 

Det är viktigt som doktorand att lita på systemet. Du har blivit antagen. Du är på rätt plats. Och du kommer bli klar, fastän det emellanåt känns omöjligt.

Fanns det något som du upplevde som besvärligt?

Ibland tvivlade jag på att det ens skulle bli någon avhandling och bitvis kände jag mig mycket ensam i hela processen med att skriva den. Som forskare ”på andra sidan” försöker jag därför bidra till att skapa miljöer och sammanhang som gör att doktorander känner sig mindre ensamma och mer som en viktig del av ett större sammanhang. 

Hur var din relation till övriga doktorander?

Mina doktorandkollegor, och andra kollegor, var jätteviktiga både vetenskapligt och socialt. Jag hade nog aldrig tagit mig igenom utbildningen om det inte var för alla luncher, där jag fick flabba loss och släppa alla tankar på prestation och avhandlingsskrivande.

Tillsammans med Öncel Naldemirci, som jag dessutom delade rum med, skrev jag min första vetenskapliga artikel och genom det samarbetet lärde jag mig det vetenskapliga hantverket.

Vad har du för planer framöver? 

Jag ska fortsätta med mitt projekt om välfärdsteknikens värden. Under våren kommer ett specialnummer om Care in STS ut i Nordic Journal for Science and Technology Studies, som jag varit gästredaktör för tillsammans med min kollega Lisa Lindén.  

Har du något råd till den som funderar på att söka till forskarutbildningen? 

Kontakta personer som doktorerar på institutionen där du tänkt söka! De kan ge dig inside-information om hur det är och tips och tricks kring om hur du kan tänka kring ämne, handledare och forskarutbildningskurser. 

Något annat som du vill skicka med? 

Oftast är det underbart roligt att forska. Det är en ynnest att få grotta ner sig i ett ämne eller en fråga som man är nyfiken på och det finns få saker som gör mig så glad som att göra intervjuer och observationer. Min upplevelse är att det går att påverka och göra skillnad.

Min upplevelse är att det går att påverka och göra skillnad.

Genom mitt avhandlingsprojekt, där jag studerade införandet av personcentrerad vård, har jag t.ex. blivit inbjuden att hålla föreläsningar och workshops både på praktikernivå och ledningsnivå. På så sätt har jag kunnat göra avtryck på hur man arbetar med personcentrering i regionen som jag studerat. 

Doris Lydahl
Doris Lydahl

Mensaktivist med akademisk karriär

Namn: Josefin Persdotter
Ålder: 35 år
Född: Mölndal
Utbildning: Kandidat i sociologi, master i Europakunskap
Sysselsättning: Doktorand vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.

Vad gör du just nu?

Om ett par månader ska jag ha färdigt ett första utkast på hela avhandlingen så jag skriver och skriver och skriver.

Kan du beskriva din forskning? 
Min forskning handlar om menssmuts. Den tar avstamp i att mens i mycket hög grad är definierad som en hygienfråga, dvs en fråga om smuts och renlighet. Jag fokuserar på smuts runtomkring ett par menstruella vardagsteknologier och undersöker: Vad är det som definieras som smuts?

Vad är det som definieras som smuts?

Hur går det till när mens blir och görs smutsigt? Vilka aktörer är involverade i smutsskapandet? Hur påverkas mensare av smutsigheten? Vad innebär det till exempel att oroa sig för att lukta illa? Och hur mycket tid och kraft lägger mensare på att städa blodiga toaletter?

Vad utmärker forskningen?

Den kritiska menstruationsforskningen har definierats som disciplin under de senaste åren och har skapat ett fundament för fortsatt arbete inom detta förbisedda ämne. Även om det hänt mycket, även i samhället i stort, under senaste decenniet så finns det fortfarande mycket kvar att göra.

Inom sociologin har mens varit pinsamt obeforskat, men trenden har definitivt vänt. Smuts och smutsighet har en liknande position inom akademin. Att fokusera på menstruell smutsighet står även ut i relation till kritiska menstruationsstudier. Tidigare har man snarare distanserat sig till den så kallade hygieniseringen av mens, medan jag argumenterar för att vi ska närma oss den, och vända den ut och in.

Tidigare har man snarare distanserat sig till den så kallade hygieniseringen av mens, medan jag argumenterar för att vi ska närma oss den, och vända den ut och in.

Hur kom det sig att du fick upp ögonen för att forska?

Jag hade varit mensaktivist i flera år när jag bestämde mig för att göra en riktig satsning efter att ha jobbat inom det internationella förvaltningsbiståndet. Det blev svårt för mig att vara en liten kugge i ett stort maskineri. Så jag sa upp mig och började mejsla ut en menstruell karriär. 

Det blev svårt för mig att vara en liten kugge i ett stort maskineri. Så jag sa upp mig och började mejsla ut en menstruell karriär.

Jag skrev en uppsats om mens, föreläste om mens, gjorde menskonstutställningar. Det tog lång tid innan jag faktiskt trodde att det var uppnåeligt, att jag skulle kunna vara forskare! Att göra ett yrke av sociologin var länge en oerhört abstrakt tanke.

Att göra ett yrke av sociologin var länge en oerhört abstrakt tanke.

Jag växte upp bland musiker och ingenjörer och hade väldigt dålig koll på hur karriärer inom sociologin fungerade och tänkte nog då att jag inte var ”en sån som dom”.

Vad är det bästa med att vara doktorand? 

Det bästa för mig är att så konkret jobba med att föra kunskapsläget framåt inom ett ämne som jag brinner för. Det är ett sant privilegium.

Det bästa för mig är att så konkret jobba med att föra kunskapsläget framåt inom ett ämne som jag brinner för. Det är ett sant privilegium.

Dessutom är jag väldigt autonom, liksom fri att sätta dagordningen för arbetet, och det gillar jag verkligen.

Någon viktig lärdom från doktorandtiden?

Hur många som helst! Men om jag ska välja en är det nog värdet av att inte sätta övertro till min förmåga att minnas. När en, som jag, doktorerar mitt i barnafödande och småbarnsår så blir det många pauser i arbetet. Då är små dagboksanteckningar om vad jag gjort och vad jag tänkt att jag ska fortsätta med helt avgörande. Utan sådana blir det lätt mycket dubbelarbete.

Finns det något som du upplever som besvärligt?

Något av det svåraste med att vara doktorand är att hantera sina egna höga förväntningar på sig själv. Det är så svårt att få en doktorandtjänst att man kommer in med känslan att ”nu måste jag bevisa att jag är lika bra som de tror” vilket snabbt resulterar i ”imposter syndrome” och dylikt.

Sedan är själva skrivandet ofta faktiskt ganska smärtsamt. Då är det bra att ha familjen som tvingar till lite självdistans med jämna mellanrum.

Hur är din relation till övriga doktorander?

I doktorandgruppen har jag några av mina närmaste kollegor. Nuförtiden ses vi ofta på Zoom för luncher, after-works eller gemensamma skrivövningar. Det blir en del "gruppterapi" när vi försöker reda ut problem som uppstår. 

Just nu är jag ordförande för vårt doktorandkollektiv och det har gjort att jag fått en än starkare relation till oss doktorander som grupp, vilket är väldigt roligt.

Vad har du för planer framöver? 

Först och främst ska jag disputera. Och efter det är ambitionen att forska vidare! Mitt empiriska material har genererat en uppsjö av uppslag som jag inte kommer få med i avhandlingen, vilka jag verkligen längtar efter att få utveckla. Mest av allt ser jag fram emot att sprida resultaten, för jag tror verkligen att de kan göra livet bättre för mensare.

Mest av allt ser jag fram emot att sprida resultaten, för jag tror verkligen att de kan göra livet bättre för mensare.

Har du något råd till den som funderar på att söka till forskarutbildningen? 

Skriv en riktigt bra masteruppsats, den är avgörande i själva ansökan. Och om du kommer in; se till att du har bra verktyg för att planera din arbetstid och som gör att du får pauser. Det tror jag är väldigt viktigt med ett sånt här jobb som en i teorin skulle kunna lägga alla dygnets timmar på.

Något annat som du vill skicka med? 

Det är vanligt att nya doktorander tror att de ska ”all tid i världen” bara för att göra själva avhandlingen, men det är väldigt mycket annat som ingår i doktorandutbildningen, som att gå kurser och undervisa. Det är viktigt att ha med sig både innan och under tiden man doktorerar. Resultatet av att doktorera är liksom inte bara en avhandling, det är ju också ”en doktor”. Om en nu blir klar vill säga.

Josefin Persdotter
Josefin Persdotter

Lärare blev expert på modersmålsundervisning

Namn: Nuhi Bajqinca
Ålder: 62 år
Född: Prishtinë, Kosovo. Kom till Sverige som gymnasielärare i engelska i början på 1990-talet.
Utbildning: Doktorand 2010–2018 vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet. 
Sysselsättning: Universitetslektor i samhällsvetenskap med didaktisk inriktning vid Högskolan i Borås. 

Vad gör du just nu?

Jag arbetar som universitetslektor i didaktik vid sektionen för förskollärar- och lärarutbildning vid Högskolan i Borås.

Kan du beskriva din avhandling? 

Forskningen handlar i huvudsak om modersmålsutbildningens policy för flerspråkiga elever utifrån skolpolitiska styrdokument. Avhandlingen undersöker det svenska skolsystemet ur ett historiskt perspektiv från 1950-talet och framåt. 

Vad utmärker din forskning?

Min avhandling bidrar till nya insikter om svensk modersmålsutbildning och samhällsförändringar mellan åren 1957-2017. Omfattningen och spännvidden har belyst den svenska nationalstatens politiska ambitioner i denna fråga och hur, och till viss del, varför de har förändrats över tid.

Studien har också belyst konsekvenserna av nationella politiska diskurser för modersmålsutbildning och tvåspråkiga elevers möjligheter till modersmålsundervisning. 

Hur kom det sig att du fick upp ögonen för att forska? 

Även om jag var behörig gymnasielärare i engelska när jag kom till Sverige studerade jag som heltidsstudent vid Göteborgs universitet för att få lärarbehörighet i Sverige.

Jag hade arbetat under många år som behörig lärare i engelska och i samhällsorienterade ämnena innan jag blev antagen som doktorand. Så, intresset väcktes efter min lärarutbildning när jag själv studerade på avancerad nivå i utbildningsvetenskap med inriktning mot mångfald och flerspråkighet.

Jag hade arbetat under många år som behörig lärare i engelska och i samhällsorienterade ämnena innan jag blev antagen som doktorand.

Det var inom ramen för min anställning som högstadielärare i Borås som jag fick en deltidsfinansiering på uppdrag av Borås Stad att studera flerspråkighet. Och det kändes ganska logiskt och motiverande att fortsätta forska vidare inom samma område. Under mina doktorandstudier har jag haft ett tjänstgöringsförhållande som doktorand vid Göteborgs universitet och som högstadielärare på Erikslundskolan i Borås.

Att forska om modersmålsutbildningen kändes som ett högaktuellt och relevant område för mig eftersom avhandlingen är skriven under en tid av intensiv samhällsförändring och ökning av migration där antalet elever som inte hade svenska som modersmål ökade kraftigt i svenska skolor. 

Att forska om modersmålsutbildningen kändes som ett högaktuellt och relevant område för mig eftersom avhandlingen är skriven under en tid av intensiv samhällsförändring och ökning av migration där antalet elever som inte hade svenska som modersmål ökade kraftigt i svenska skolor. 

Vad var det bästa med att vara doktorand? 

Doktorandstudier är intensiva. Det är ingen lätt period men att delta på olika seminarier, internationella konferenser, lära känna många duktiga forskare under doktorandtiden samtidigt som man själv omedvetet förs in i forskningsprocessen som framtida forskare. 

Någon viktig lärdom från doktorandtiden? 

Det finns många personliga erfarenheter och lärdomar som man får som doktorand. Många av dessa är kopplade till skrivprocessen.

Forskarutbildning är intensiv och motiven till att genomföra en avhandling med en viss inriktning kan vara många, men det kräver en beslutsamhet att slutföra den.

Finns det något som du upplevde som besvärligt?

Att vara anställd på två olika tjänster samtidigt under många år som doktorand var inte lätt. Men också att ha den resonerande tanken med mig om hur jag ska fortsätta skrivprocessen vidare i min avhandling. Man har den alltid med sig oavsett vart man befinner sig.

Hur var din relation till övriga doktorander?

Trots att jag inte var heltidsdoktorand vid institutionen och inte var på plats alla dagar så fick jag ett bra samarbete och ett fint stöd av mina doktorandkollegor och andra kollegor, formellt och informellt vid institutionen, i arbetsrummet och på övriga ställen exempelvis vid seminarier, konferenser och liknande, både i Sverige och utomlands.

Vad har du för planer framöver? 

Antagligen kommer jag att fortsätta skriva inom mitt område, möjligen någon bok som beskriver min tid som lärare i Sverige också.  

Antagligen kommer jag att fortsätta skriva inom mitt område, möjligen någon bok som beskriver min tid som lärare i Sverige också.  

Har du något råd till den som funderar på att söka till forskarutbildningen? 

Att man får möjligheten att systematiskt undersöka ett skolämne med en specifik inriktning som man är intresserad av på forskarnivå är väldigt utvecklande förslagsvis för en yrkesverksamlärare. 

Forskarutbildningen är en process med flera olika faser. Men det är viktigt att man kommer igång med skrivprocessen och handledning tidigt redan under första fasen.

Nuhi Bajqinca

x

x