Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet

Örjan Nyström

Hedersdoktor 2014

Nyhet: 2014-05-08

Bild
Örjan Nyström

Fakultetsstyrelsen har utsett Örjan Nyström till ny hedersdoktor vid fakulteten. Han har en lång bana inom arbetarrörelsen som ombudsman, utredare och publicist. Hans bokproduktion spänner över historiska exposéer över arbetarrörelsens framväxt, läroböcker och kommentarer till arbetarrörelsens möjliga utveckling i en global värld.

I motiveringen sägs att "samhällsvetenskapen behöver kontakter där engagemang i arbetarrörelse och fack förenas med praktisk erfarenhet och kritiskt analytiskt perspektiv". Hur ser du att arbetarrörelsen motsvarande kan gynnas av ett nära samarbete med akademin?

- Det finns ju en stark tradition tillbaka i svensk arbetarrörelse att söka stöd och vägledning i forskningssamhället – man kan väl rentav betrakta det som en del av ”den svenska modellen”. I politiken kan man ju ta exemplet med den stora bostadssociala utredningen på 30-talet, som anlitade dåtidens främsta radikala forskare – nationalekonomer, socialmedicinare, byggnadstekniker, arkitekter, stadsplanerare (utredningen arbetade i 11 år!).

- På det fackliga området kan man ju nämna strategerna bakom den mycket betydelsefulla Rehn-Meidnerska modellen, och senare under 70- och 80-talen kontakterna med den mycket framstående svenska arbetslivsforskningen, som hade stor betydelse för den fackliga debatten om arbetslivets förnyelse då.

- Tyvärr får man väl säga att den traditionen försvagats under senare år, och detta tror jag påverkat arbetarrörelsens idédebatt negativt.

Du medverkar ju redan idag i projekt- och seminarieverksamhet inom akademin. Hur tror du detta kommer att påverkas av att du blivit hedersdoktor?

- Min medverkan i sådana sammanhang har nog krympt en del sedan jag slutade min anställning som utredare hos LO Göteborg för några år sedan. Hur hedersdoktoratet kommer att påverka detta vet jag faktiskt inte.

Du har en lång bana inom arbetarrörelsen. Vad var dina steg in i rörelsen från början?

- Min bana i arbetarrörelsen började väl med att jag blev vald till styrelseledamot i den lokala fackklubben på min arbetsplats på en av Göteborgs godsbangårdar i skiftet 70-80-tal. Sedan går väl detta längre tillbaka egentligen – min far var en mycket engagerad facklig företrädare inom Byggnadsarbetarförbundet.

Som publicist belyser du ofta arbetarrörelsen ur ett örnperspekt; beskriver historiskt framväxt och utveckling av olika delar av rörelsen, och blickar inte minst framåt. Hur ser du på arbetarrörelsens framtid - och inte bara i Sverige utan globalt?

- En stor och svår fråga, naturligtvis! Globalt sett befinner sig åtminstone den fackliga grenen av arbetarrörelsen i en mycket expansiv period – vi lever ju i en industrialiseringsepok i Syd. Där är en framtidsfråga man brottas med vad jag förstår att nå ut till den väldiga informella arbetsmarknaden som finns i de länderna, och knyta den samman med den mer etablerade lönearbetarklassen.

- Samma problem finns ju här, om än på annat sätt. Vi har starka polariserande krafter mellan centra och periferier på arbetsmarknaden som det gäller för fackföreningsrörelsen att skapa motkrafter emot. Hittills har sammanhållningen hållit någorlunda stången, men det kommer att bli svårare och svårare i framtiden.

- Politiskt och ideologiskt befinner sig som jag ser det arbetarrörelsen som helhet i ett krisläge sedan flera decennier. Samtidigt saknas det en slags idépolitisk infrastruktur med inriktning på fördjupade analyser av samhällsutvecklingen, något som är nödvändigt för att åstadkomma reformstrategier som sträcker sig längre än en mandatperiod.

- För att återknyta till den första frågan: där behövs dialog med forskningen.

AV: Lars-Olof Karlsson