Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Anna Linder

Forskare

Avd för obstetrik och
gynekologi
Besöksadress
Journalvägen 6 Kvinnoklin SU/Östra
41685 Göteborg
Postadress
Kvinnokliniken SU Östra
41685 Göteborg

Om Anna Linder

Avhandling - Evaluation of regulator of G-protein signaling 2 (RGS2) at different stages of prostata cancer Significance and clinical potential

Disputation:

Tid: 2019-06-05 kl 09:00 - 11:30 Plats: Hörsal Ragnar Sandberg, Medicinaregatan 7A, Göteborg Handledare: Jan-Erik Damber Bihandledare: Karin Welen Opponent: Yvonne Ceder, Lunds universitet, Lund Betygsnämnd: Khalil Helou, Maria Brattsand och Mikael Nilsson

Länk till avhandlingen och kort sammanfattning finnas här på profilsida

Generellt om Prostatacancer Prostatacancer (PC) är den vanligaste cancerformen hos män i Sverige och även den cancerform som står för flest cancer-relaterade dödsfall. PC har ofta ett långsamt symptomfritt förlopp som är begränsat till prostatan, dessa tumörer har en mycket god prognos och upptäcks främst via rutinmässiga PSA kontroller. I vissa fall utvecklar dock PC ett aggressivt tillväxtmönster och växer utanför prostatan i den omkringliggande vävnaden, eller sprider sig vidare till andra organ som metastaser.

PC är beroende av manligt könshormon (androgener) för tillväxt och överlevnad, därför behandlas patienter med metastaserande sjukdom med medicinsk eller kirurgisk kastration, så kallad ”androgendeprivations terapi” (ADT). Behandlingen bromsar tumörtillväxten genom att blockera produktionen av manligt könshormon från testiklarna. ADT har i början en mycket god effekt hos de flesta patienter, dock är denna effekt begränsad och cancern återupptar sin tillväxt i kastrations-resistent form (Castration-resistant PC - CRPC).

Dålig prognos vid metastasering PC ger metastaser främst till skelettet och när tumören väl etablerat sig i ben är den obotbar och prognosen för dessa patienter är mycket dålig och överlevnaden är generellt kortare än tre år. Benmetastaser är förknippade med kraftigt reducerad livskvalité till följd av benmetastasernas aggressiva tillväxt och modulering av benet. Livslängden kan för en del patienter förlängas med några år vid insats av tillgängliga livsförlängande behandlingsalternativ.

Mekanismerna bakom utvecklingen av avancerad sjukdom, kastrations-resistens och benmetastaser är till stor del okända. Och ett stort problem när det gäller PC är avsaknaden av pålitliga biomarkörer för att ställa diagnos med förmåga att skilja mellan långsamt växande och aggressiva former. PSA är den primära biomarkören som i dag används i kliniken för övervakning av PC. Den minskad dödlighet som observerats under de senaste decennierna kan åtminstone delvis krediteras införandet av PSA-testning, därmed tidig upptäckt av PC. Men PSA som biomarkör har begränsningar vad gäller både känslighet och specificitet. Viktigt att förstå de biologiska processerna bakom PC För att bättre kunna behandla alla stadier av PC är det viktigt att förstå de biologiska processer som driver denna utveckling.

Det övergripande syftet med denna avhandling var att analysera proteinet RGS2’2 - uttryck (regulator of G-protein signaling 2) i prostatacancer, med inriktning på utveckling av avancerad sjukdom. RGS2s roll i cancer har inte studerats nämnvärt, och det är relativt få och motstridiga rapporter om dess kliniska relevans.

• Att analysera uttrycket av RGS2 vid olika stadier av prostatacancer i relation till cancerprogression och tumörfenotyp • Att bedöma reglering av RGS2-uttryck vid de olika stadierna av prostatacancer • Att utvärdera det kliniska värdet av RGS2 som en prognostisk biomarkör för prostatacancer

I hennes studier av obehandlad PC, har man experimentellt visat att vid låga nivåer av RGS2 får PC cellerna karaktärsdrag påminnande om de långsamt växande tidiga tumörerna, medan högre nivåer var associerade med en snabbt växande och metastaserande tumörtyp. I linje med dessa fynd visade data från kliniska material att höga nivåer av RGS2 i tumörvävnaden var associerad med en försämrad överlevnad. Förekomsten av RGS2 i tumörangränsande celler uppvisade ett motsatt förhållande, och låg förekomst var associerat med lägre överlevnad.

Resultaten visar att RGS2 har potential som prognostisk och behandlingsprediktiv biomarkör vid PC.