Nationella riktlinjer
Christopher Gillbergs senaste blogginlägg
[Publicerat 4 september, 2018 av Christopher Gillberg]
Det talas mycket om nationella riktlinjer för det ena och andra. För diabetes, för epilepsi, för schizofreni. Socialstyrelsen (i Sverige) är den myndighet som utfärdar sådana riktlinjer.
När det gäller neuropsykiatriska funktionshinder finns inga nationella riktlinjer, men väl kunskapsöversikter som i praktiken kommit att betraktas som riktlinjer eftersom också dessa är publicerade av Socialstyrelsen. Det finns kunskapsöversikter om autism och ADHD.
Det diskuteras och utfärdas ”vårdprogram” i och från regioner och landsting om allt mellan himmel och jord. Administratörer eller tidigare kliniskt verksam sjukvårdspersonal – utan aktuell koppling till hälso- och sjukvård eller till ”livet på golvet” – utfärdar checklistor och algoritmer som personalen i vården förväntas följa. Sådana vårdprogram och flödesscheman leder till stuprörsvård där administratörer och politiker beslutar om att barn med ADHD skall utredas här och behandlas där, barn med autism skall utredas någon annanstans och behandlas inom en helt annan förvaltning som saknar verkligt samband med utredningsenheten. Men om barnen med autism inte har någon intellektuell funktionsnedsättning skall de remitteras tillbaka till den utredande enheten som sedan skall skicka vidare till en tredje enhet inom hälso- och sjukvården dit väntetiden förväntas (och accepteras) vara ett eller två år.
Situationen är likadan i många andra länder inklusive Finland, Norge, Danmark, Skottland, England och Tyskland. Se bara alla riktlinjer som utfärdas av NICE och SIGN!
Allt detta verkar galet när man sätter det på pränt. Självklart borde det inte gå till på det här sättet. Men samhället är nu uppbyggt enligt stuprörsprincipen och vansinnet fortsätter.
Autism och ADHD överlappar. Språkstörning och motorikavvikelser och beteendestörningar och perceptionssvårigheter och synnedsättning och hörselnedsättning och tics och tvångsproblematik och ångest och depression och autism och ADHD och DCD och hemmasittande och datorberoende och ätstörningar och övervikt och smärttillstånd och sömnproblem överlappar. Och kanske är de ”en och samma”. Kanske är det ESSENCE?
Men för ESSENCE finns inga nationella riktlinjer. Hur är det möjligt när vi idag vet vad vi vet? Autism och ADHD överlappar, gränsdragningen är oklar. Tics och OCD och ADHD och autism och ätstörningar överlappar. Vad är vad? Är det samma alltsammans? Vem kan ställa diagnos? Hur skall jag som förälder veta var jag skall söka hjälp? Hur skall jag som vuxen med depression och ångest veta var jag kan få hjälp?
Lägg ner landstingen (och alla motsvarande mellannivåer i andra länder). Bort med administratörerna. Skapa ESSENCE-team inom primärvården (minst en av tio familjer har ESSENCE som sitt ”megaproblem”)! Nationella riktlinjer för ESSENCE borde stå högt på dagordningen. Högkvalificerade läkare, psykologer, sjuksköterskor, pedagoger, logopeder, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, alla borde de finnas i ESSENCE-teamet på vårdcentralen. ESSENCE är vår tids absolut största hälsoproblem. Ta hand om det på ett vettigt sätt, holistiskt utan stuprör.
Vi väntar på nationella riktlinjer för ESSENCE, inte för autism eller ADHD eller Tourettes syndrom. Allt nu!
[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]