Bygg om sjukvårdslabyrinten — gör det lätt för familjer att hitta rätt!
Mats Johnsons senaste blogginlägg
[Publicerat 8 augusti, 2017 av Mats Johnson]
Tänk er att ni är föräldrar till ett barn som t.ex. har en sen språkutveckling, svårt med kamratkontakt, och kanske mycket rastlöshet och impulsivitet och häftiga humörsvängningar. Det är jobbigt hemma, på förskolan eller i skolan.
Ni vill söka hjälp för att barnet ska få mer stöd och förståelse. En önskedröm då vore väl att det fanns ETT ställe där man kunde få hjälp att bena upp problemet, få en utredning som ger förklaring, och sedan, på samma ställe, få långsiktig uppföljning med den behandling och habilitering som kan behövas. På så vis slipper ni leta om och om igen efter vem som kan hjälpa er, allt behöver inte berättas från början för nya personer varje gång, och stöd och behandling kan skräddarsys för varje individs behov. I vissa perioder under barnets uppväxt kan det behövas mer insatser, och kanske någon gång en förnyad utredning, men däremellan kan det långa tider fungera ganska bra, när man väl fått hjälp att hitta en bra skolform och fritidsaktiviteter. En sådan uppföljning skulle vara lättillgänglig utan krångliga övergångar mellan olika verksamheter. Den skulle vara smidig, resursbesparande för både er och för sjukvården, och jag tror många skulle säga att det skulle kännas tryggt. Eftersom de som följer upp känner er väl och vet vad man kan förvänta sig för behov framöver så kan också insatser ges i god tid innan det hinner bli så jobbigt igen. Låter det bra? Skulle tro det! Låter det för bra för att vara sant?
Ja, så ser det inte ut i dagens sjukvårdsorganisation. Istället är det mycket svårt för familjer att hitta rätt bland olika verksamheter som avgränsar sig allt mer. Förskolan, barnhälsovården och skolan har begränsade resurser att göra s.k. basutredningar. Långa köer i väntan på utredning finns på många ställen, bl.a. på BUP och Enheten för Barnneuropsykiatri (BNK). Habiliteringens uppdrag har starkt begränsats i nya regionala riktlinjer. Remisser bollas hit och dit, och studsar tillbaka för man har bestämt att patienten inte tillhör just den organisationens ”målgrupp”. Många föräldrar beskriver att de måste ägna all tid åt att vara koordinator för att hitta rätt i vården.
Så här behöver det inte vara! Organisera team inom utredande verksamheter (t.ex. BNK och BUP) med tillräckliga resurser så att vi kan utreda och följa upp våra patienter utan att skicka dem kors och tvärs. Baka in habilitering inom dessa verksamheter. En del barn behöver följas på BUP och en del barn med komplicerad neuropsykiatrisk problematik behöver följas på BNK. Vi vet redan att olika behov uppstår i olika faser under barnens uppväxt, det är ingen överraskning. För att ge fullgott stöd till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behövs då i dessa team åtminstone läkare, sköterska, psykolog, pedagog, socionom/kurator, logoped, arbetsterapeut, sjukgymnast, som enkelt kan kopplas in och göra en insats, allt efter behov. Om personalen jobbar på samma ställe och träffar varandra dagligen är det mycket lättare att lägga upp effektiva planer för insatser till barnen.
Vänta inte, gör det nu – it’s a win-win solution!
[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]