Anlagda bränder och mordbränder bland personer med autismspektrumtillstånd
Clare Allelys senaste blogginlägg
[Publicerat 12 augusti, 2019 av Clare Allely]
”Mordbrand” och ”anlagd brand” syftar på bränder som orsakats medvetet, och begreppen används oftast synonymt inom litteratur på området. Det är dock viktigt att veta vad det är som skiljer dessa två termer åt. Mordbrand är ett specifikt brott, och ”mordbrännare” syftar därmed på någon som fällts för mordbrand; säger man att en brand anlagts betyder det visserligen att det gjorts medvetet, men då föreligger inget fällande domslut. Det kan finnas flera förklaringar till detta: till exempel att man inte kunnat fastställa vem som anlagt branden eller om vederbörande i så fall gjorde det avsiktligt, eller att branden i fråga orsakade minimal skada.
Det ska understrykas att det finns ett antal uppföljningsstudier där man funnit att personer med autismspektrumtillstånd (AST) inte är mer benägna att begå våldsrelaterade brott än befolkningen i allmänhet; tvärtom har en del studier tytt på att dessa individer kanske rentav är mindre benägna att begå den sortens brott. Idén att det skulle finnas någon sorts koppling mellan AST och brottslighet saknar för närvarande empiriskt stöd. Genom forskning har man funnit att många som anlägger bränder lider av psykiatriska tillstånd, framförallt schizofreni, affektiva störningar (t.ex. ångest och depression), personlighetsstörningar, alkoholmissbruk och intellektuell funktionsnedsättning. Det finns nu en rad olika studier som visar att personer med AST har en hög frekvens av psykiatrisk samsjuklighet. De vanligaste samsjukliga tillstånden är just sådana som enligt flera studier är vanliga bland personer som anlägger bränder (bl.a. ångest, depression och intellektuell funktionsnedsättning). Detta indikerar i sin tur att personer med både AST och ett eller fler samsjukliga tillstånd eventuellt har en högre benägenhet att anlägga bränder.
Allely (2019) granskade nyligen den relativt begränsade forskning som gjorts på anlagda bränder och mordbränder bland individer med AST; sammanlagt identifierades elva studier som utforskade just detta område. Mer specifikt var sex av studierna fallstudier (där vissa avhandlade flera fall) medan fem var empiriska studier. En av fallstudierna kom från en artikel publicerad av Barry-Walsh och Mullen (2004) och handlade om BD, en man med AST som begått mordbrand. När han undersöktes var BD 26 år gammal och hade då åtalats för mordbrand. Han hade tänt eld på en häck och orsakat stor skada. Han bedömdes vara normalbegåvad, och hade vid 21 års ålder diagnostiserats med Aspergers syndrom. BD hade börjat bli fixerad vid lågor. Hans familj berättade hur han brukade stå i flera timmar och titta på lågan i värmepannan. Själv återgav han mekaniskt hur farligt det är med bränder och hur mycket skada de kan orsaka både människor och egendom. Han sa även att han inte skulle anlägga några fler bränder, men i slutändan gjorde han det ändå, bara för att få se hur lågorna fladdrade. Domstolen fann att BD var vid sina sinnens fulla bruk och rekommenderade psykiatrisk uppföljning och samhällstjänst, under tillsyn.
En röd tråd som gick genom alla fall som Allely (2019) granskade var hur AST-symptom i olika utsträckning bidrog till beteendet, bland annat genom en försämrad förmåga att begripa och beakta de potentiella följderna av att anlägga bränder; en föreställning om att problem endast kan lösas genom att anlägga bränder; bristande empati för offren och slutligen ett specialintresse för eld och att anlägga bränder (vilket eventuellt var den viktigaste eller mest återkommande faktorn). Freckelton och List (2009) betonade att mordbrännare med AST sällan motiveras av uppsåt att faktiskt skada andra eller orsaka förödelse, utan snarare en ren fixering vid ”flammor, lågor, färger och värme”. McEwan och Freckelton (2011) underströk också att de flesta studier tyder på att merparten av alla som anlägger bränder inte har för avsikt att döda eller skada andra; istället är det så att själva elden i sig fyller en psykologisk funktion för personerna i fråga. Många menar att konventionella straff och påföljder inte skulle få önskad effekt i dessa fall, då det ändå inte hade minskat benägenheten att anlägga bränder – särskilt inte bland personer med både AST och fixering vid eld och lågor (Freckelton, 2011; McEwan & Freckelton, 2011).
Resultaten från de fem empiriska studier som Allely (2019) identifierade indikerar alla att det finns AST-symptom som eventuellt ökar benägenheten att anlägga bränder (inklusive mordbränder). I studien av Siponmaa och medarbetare (2001) studerade man 126 ungdomar remitterade för rättspsykiatrisk undersökning. Intressant nog fann man att diagnoserna atypisk autism och Aspergers syndrom var vanligare bland mordbrännare än bland övriga brottskategorier. Totalt 16 individer i gruppen hade begått mordbrand och av dessa var 10 (63%) diagnostiserade med atypisk autism eller Aspergers syndrom. Detta tyder på att det eventuellt finns en specifik koppling mellan mordbrand och vissa beteenden som vanligen återfinns hos personer med AST.
Slutligen kastade granskningen ljus på två användbara skalor utvecklade av Gannon och Barrowcliffe (2012): en för fascination för eld och en för benägenhet att anlägga bränder. Skalorna utvecklades av Gannon och Barrowcliffe för att undersöka dels intresset för eld och dels de antisociala egenskaper som brukar vara knutna till personer som anlägger bränder. Målet var även att utröna i vilken grad personerna i fråga fascineras, attraheras eller upphetsas av eld, samt hur benägna de är att anlägga bränder. Allely (2019) förespråkar i sin granskning att båda skalorna bör tillämpas på individer som dömts för mordbrand eller bevisligen anlagt bränder, framförallt personer med AST. På så sätt hade man kunnat fastställa vilka motiv och tankemönster som legat bakom deras beslut att anlägga bränder. Vi behöver fler studier som undersöker hur användbara de här skalorna är vid undersökning av personer med AST. Exempelvis bör vi ta reda på om det finns några övergripande skillnader knutna till förekomst eller avsaknad av AST bland personer som anlägger bränder. Vet vi det kan vi också bli bättre på att undersöka, behandla och riskbedöma individerna i fråga. Sammanfattningsvis vill jag med den här bloggen lyfta fram att det finns ett stort behov av mer forskning på eventuella samband mellan mordbrand och AST. Sådan forskning skulle bidra till att sprida kunskap om hur AST-symptom kan leda till ökad tendens att anlägga bränder (inklusive mordbränder), vilket vore högst användbart både i juridisk och klinisk kontext.
[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]