Bild
illustration
Foto: Sayo Studio/Nature
Länkstig

Ny studie avslöjar våra skandinaviska förfäder

Publicerad

Sedan den senaste istiden har Skandinavien varit med om två nästintill totala befolkningsutbyten. Den senaste stora folkvandringen syns fortfarande tydligt i vår nutida genpool. Det visar en ny studie som publiceras i Nature som flera arkeologer från Göteborgs universitet varit delaktiga i.

Den vetenskapliga studien 100 Ancient Genomes Show Repeated Population Turnovers in Neolitic Age Denmark som är en av fyra artiklar som samtidigt publiceras i Nature baseras på analyser av DNA och kostmarkörer från 100 tand- och benrester som hittats i Danmark.

Skeletten härstammar från en period på 7300 år, som sträcker sig från Mesolitikum (jägarstenålder), Neolitikum (yngre stenåldern) och tidig bronsålder. Det äldsta tillhör den så kallade Koelbjergmannen som levde för ungefär 10 000 år sedan.

– Tidigare har det antagits att vi nordbor härstammar från jägare och samlare från stenåldern men nu omkullkastas detta helt, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet, som lett studien tillsammans med Eske Willerslev, Thomas Werge och Morten Allentoft från Köpenhamns universitet.

Från Göteborgs universitet har även Karl- Göran Sjögren och Bettina Schulz Paulsson deltagit i studien.

Bild
Bettina Schulz Paulsson.
Bettina Schulz Paulsson.
Foto: Jessica Young

– Det jag har gjort är att modellera C14-dateringarna, så att det blev en mer precis tidsdatering av de neolitiska generna. Med C14-modelleringen kunde vi till exempel avgränsa den tidsperioden till runt 1000 år, säger Bettina Schulz Paulsson.

Boskapsskötare

Analysen av de 100 förhistoriska skeletten visar att våra genetiskt närmsta släktingar i själva verket är Jamnafolket (Yamnaya) – en grupp boskapsskötare från den pontiska stäppen, en region som idag innefattar Ukraina, sydvästra Ryssland och västra Kazakstan.

Dessa blandade sig till viss del med östeuropeiska bondegrupper för att bilda det så kallade Snörkeramiska komplexet. Sådana grupper migrerade sedan till norra Europa för knappt 5000 år sedan, under yngre stenåldern, och bosatte sig i Sverige, Norge och Danmark (i Danmark kallas det Enkeltgravskulturen och i Sverige Stridsyxekulturen).

– Genetiskt är vi mer eller mindre Jamna än idag, säger Kristian Kristiansen.

Två folkutbyten

En annan upptäckt rör de folkutbyten som skett sedan den senaste istiden i Skandinavien. Forskarna har kunnat visa att en nästan fullständig befolkningsförändring har skett två gånger inom en period på bara tusen år.

Den första skedde för ungefär 5900 år sedan, i början av den arkeologiska era som kallas för Neolitikum, yngre stenåldern. När jordbrukarna invandrade till Danmark försvann den jägar- och fiskarbefolkningen som kallas Erteböllekulturen helt.

Den nya kulturen bestod av jordbrukare med genetiska rötter i mellanöstern – i Anatolien, den asiatiska delen av dagens Turkiet – som till viss del hade mixat sina gener med jägare de stött på under sin färd genom Europa.

Det var denna kultur som introducerade jordbruk och som jordbrukare åt de en helt annan kost än de jägare-samlare som de trängde ut, visar de analyser som gjorts av de historiska benfragmenten.

För 5000 år sedan ägde nästa befolkningsomsättning rum, då Snörkeramiker med genetisk bakgrund i Östeuropa gjorde entré.

Bild
Karl-Göran Sjögren.
Karl-Göran Sjögren.

– Omkring 2800 före vår tideräkning invandrade Snörkeramikerna, även kallad Enkeltgravskultur, till Danmark, säger arkeologen Karl-Göran Sjögren.

Kvinnorna blandade upp generna

Det är oklart vad som hände med Ertebölle-befolkningen, men Kristian Kristiansen och Karl-Göran Sjögren har lite olika hypoteser:

En är att de drog sig tillbaka till Norge och där fortsatte sitt jägare-/fiskareliv, men att vissa kan ha isolerat sig i tillflyktsorter där de överlevde några generationer.

– När det gäller jordbruksbefolkningen, även kallad trattbägarkulturen, verkar det som att särskilt deras kvinnor gifte sig med invandrargrupperna, medan de manliga generna från jordbruksbefolkningen så småningom helt försvann, säger Kristian Kristiansen.

Bild
Kristian Kristiansen
Kristian Kristiansen.
Foto: Johan Wingborg

– Analyserna visar att det här var en våldsam kulturkrock eftersom Snörkeramikerna relativt fort utplånade jordbrukarna från Anatolien. I stort sett lika effektivt som när jordbrukarna hade utplånat jägarna och samlarna 900 år tidigare.

Kontakt:

Kristian Kristiansen, tel: 0704-18 57 67, e-post: kristian.kristiansen@archaeology.gu.se

Karl-Göran Sjögren, tel: 031-786 5264, e-post: karl-goran.sjogren@archaeology.gu.se

 

Fyra publiceringar i Nature

Population Genomics of Postglacial Western Eurasia (Allentoft et al.)

The Selection Landscape and Genetic Legacy of Ancient Eurasians (Irving-Pease et al.)

Elevated Genetic Risk for Multiple Sclerosis Originated in Steppe Pastoralist Populations (Barrie et al.)

100 Ancient Genomes Show Repeated Population Turnovers in Neolithic Age Denmark (Allentoft et al.) 

Forskningsprojekt vid Göteborgs universitet

Två av artiklarna i Nature är relaterade till forskningsprojektet Rise II som finansieras av Riksbankens jubileumsfond och är ett samarbete mellan Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet, Köpenhamns universitet och Lundbeck Foundation GeoGenetics Centre. De två andra artiklarna i Nature, om stenåldern, använder material från det mångåriga samarbetet mellan Göteborgs universitet och Köpenhamns universitet i forskningsprojekten Rise I och Rise II. Ett samarbete som inleddes redan 2011.

Läs mer om Rise II-projektet