Komplexa urbana processer i Indussamhället
Mesopotamien och Indussamhället var båda urbana samhällen med stora, tätbefolkade och planerade städer, 6000-1990 f.Kr. En ny avhandling i arkeologi åskådliggör att det forntida Indussamhället visar på komplexa mönster av urbanitet som var sällsynta i andra antika samhällen.
Målet med avhandlingen har varit att analysera de viktigaste skillnaderna inom Indussamhällets bosättningar och deras urbana infrastruktur, för runt 4000-5000 år sedan. Studien inkluderade bland annat en undersökning av urbaniseringsprocessen i förhållande till populationens storlek, bosättningsareal och de urbana centrens geografiska placering.
– Målsättningen var att analysera Indussamhällets urbana infrastruktur genom att jämföra arkeologisk data från de största stadsformationerna. Urbaniseringens påverkan på den regionala miljön har också behandlats, säger Sidra Gulzar, doktorand i arkeologi vid Göteborgs universitet.
I studien jämförs även den urbana processen och utvecklingen från Indusregionen med den Mesopotamiska regionen på flera plan. Det gjordes på tillgängligt arkeologiskt material, med fokus på ett begränsat antal artefakter från Mohenjo Daro, Harappa och Ganweriwala, som analyserades och jämfördes med metoden SEM-EDX (svepelektronmikroskopi).
– Resultaten från SEM-EDX-analysen visade att artefakterna var producerade lokalt.
Minst undersökta bosättningen
Sidra Gulzar fokuserade särskilt på Ganweriwala eftersom det är den hittills minst undersökta bosättningen i Indusregionen.
– Det största problemet i förståelsen för utvecklingen av den urbana infrastrukturen inom Indussamhället är kunskapsgapet kring Ganweriwalas bosättning.
Resultatet från yt- och artefaktstudien från Ganweriwala indikerar att platsen har varit ett större urbant centrum under Indus stadsperiod 2600-1900 f.Kr.. Platsen delar liknande kulturella uttryck med andra stora urbana centrum såsom stadsplan, typer av artefakter, skrift på lertavlor och vissa typer av figuriner.
– Jag menar, genom att använda data från Ganweriwala som en fallstudie, att Indus urbana infrastruktur är ett komplext fenomen med större likheter och färre skillnader. Fem större urbana centra fanns på olika urbana- och socioekonomiska skalor, säger Sidra Gulzar.
Studien bidrar med en djupare teoretisk och empirisk förståelse kring Ganweriwalas bosättning i relation till dess kringliggande miljö, vilken aldrig tidigare undersökts eller rapporterats.
Likheter och skillnader
I avhandlingen jämförs även bosättningar i Diyalaregionen i Mesopotamien med Cholistanregionen i Indussamhället, för att spåra likheter och skillnader i den urbana processen och dess påverkan på miljön.
– Jämförelsen mellan bosättningarnas data visar på att bosättningarna i Cholistan var mer tätbebyggda än i Diyalaregionen. De urbana bosättningarna i Cholistan var totalt övergivna runt 1900 f.Kr. medan det i Diyalaregionen fortfarande fanns en kontinuitet i bosättningen vid 1900-talet f.Kr., säger Sidra Gulzar.
Indussamhället hade en större expansion än Mesopotamien, men samtidigt ett begränsat antal större urbana centrum. De stora urbana bosättningarna från båda dessa samhällen visade på variabilitet – skilda typer av stadsplaner, städerna var konstruerade med olika byggnadsmaterial och den omgivande miljön/naturen skilde sig åt.
Avhandlingen Settlement Scaling and Urban Infrastructure. A comparative Approach to Settlements from the Ancient Indus society försvarades vid en disputation den 11 februari vid Göteborgs universitet.
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/70251
Kontakt:
Sidra Gulzar, e-post: sidra.gulzar@gu.se
