Göteborgs judiska historia
Den praktfulla synagogan från 1855 är kanske det tydligaste tecknet på judiskt liv i Göteborg. Men judiska affärsmän, politiker och konstnärer har ända sedan 1780, då judar fick rätt att bedriva handel här, haft stor betydelse för Göteborgs utveckling till den stad som finns idag. Nu har en antologi publicerats som i tjugo kapitel beskriver judarnas plats i staden.
De flesta judar som flyttade till Göteborg, från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal, kom från Mecklenburg, Hamburg, Altona och Köpenhamn, berättar Pia Lundqvist, universitetslektor i historia. Hon är redaktör för boken Plats i staden, en av många böcker om Göteborg som kommit ut i samband med 400-årsjubileet.
– År 1785 hade den mosaiska församlingen endast 18 medlemmar, år 1840 var de drygt 400. Det var förändringar i lagarna, bland annat rätten för judar att bosätta sig i Göteborg, Stockholm, Norrköping och Karlskrona samt möjlighet att driva näringar, som drev på utvecklingen. Men även om allt fler judar lockades hit var andelen judar i Göteborg under 1800-talet som mest knappt 2 procent av befolkningen.
Köpmän och hantverkare
De tysktalande judar som kom till Göteborg var förhållandevis välbärgade, ofta köpmän eller hantverkare, med förmåga att smälta in i borgerskapet. 1838 avskaffades den tidigare lagstiftningen, judereglementet, vilket gav judar fler samhälleliga rättigheter. Fram till 1863 fick judar dock bara gifta sig med varandra vilket ledde till täta familjenätverk, förklarar Pia Lundqvist.
– Mycket av det Göteborg som vi känner idag, som dåvarande Göteborgs högskola, konstmuseet och konserthuset, har tillkommit med bidrag av judiska donationer. Och den som exempelvis promenerar på Avenyn eller Vasagatan kan beundra de vackra hus från 1860–1880-talen som ofta bekostats av judiska familjer. Också många handels- och industriföretag, som exempelvis importerade textilier, kaffe eller socker, hade judiska grundare, som Hertz, Heyman, Fürstenberg och Mannheimer. Ett speciellt exempel är David Bonnier, som startade Göteborgs Posten, där bland andra ”storvitsiren” Aron Jonasson introducerade Göteborgsvitsen. Också judiska kvinnor engagerade sig, bland annat i mödravård och utbildning för fattiga barn. Till Amalia Hertz minne grundade hennes make, grosshandlare P. S Hertz, en stiftelse som erbjuder bostäder till behövande, oavsett härkomst.
Täta kontakter
Den judiska församlingen, som var den mest reformvänliga i Sverige, hade täta kontakter med framstegsvänliga trosfränder i andra länder, främst Tyskland. De kunde förmedla kultur, tankar och idéer från utlandet till Sverige, berättar Pia Lundqvist.
– Men även om judarna ofta var välintegrerade i det svenska borgerskapet stod de ändå till viss del utanför, kanske av eget val, men kanske också på grund av den misstänksamhet som fanns gentemot judar. Under 1880-talet blev antisemitismen i Europa allt hotfullare och rasistiska påhopp bredde ut sig, inte minst i dagspressen; liberala Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, men också vänstertidningarna Ny Tid och Minareten, hörde till de få tidningar som stod emot. Judefientliga kravaller där fönsterglas krossades skedde i Stockholm under 1830- och 1840-talen, men inte i Göteborg, som trots allt var mer tolerant.
Stora flyktingströmmar
Riktigt svåra förföljelser drabbade judarna i Tsarryssland strax efter sekelskiftet 1900, vilket ledde till stora flyktingströmmar, främst till USA. Men sammanlagt cirka 3 000–4 000 migranter kom till Sverige, varav en stor del till Göteborg.
Till skillnad från de etablerade judarna var den nya gruppen fattigare och försörjde sig till en början ofta som kringresande gårdfarihandlare. Somliga inom den etablerade judiska gruppen uppfattade dem som ett hot.
– 1883 kom kravet att man måste vara svensk medborgare för att bli medlem i den judiska församlingen. Oron berodde bland annat på att församlingen fram till 1899 var ansvarig för sina trosfränders fattigvård, vilket förstås riskerade bli en stor börda när många utblottade östeuropéer sökte sig till Göteborg.
Forskning som inte publicerats tidigare
Den bok som Pia Lundqvist är redaktör för består av 20 kapitel av varierande längd. Fyra skribenter är forskare vid GU, förutom Pia Lundqvist också Karin Brygger, Jens Carlesson Magalhães och Jan Christensen, medan Daniel Leviathan är från Lunds universitet. Också författaren Kenneth Hermele medverkar med en liten betraktelse över sin egen bakgrund, medan guldsmeden Aviva Scheiman rotar djupare i arkiven för att hitta sin släkts historia.
– Boken är en vetenskaplig publikation med noter och referenser och presenterar forskning som inte publicerats tidigare. Men samtidigt är den tänkt att vara lättillgänglig för en historieintresserad allmänhet och innehåller flera foton, kartor och ritningar. Judarnas historia är intressant i sig men kan också fungera som en viktig bakgrund till de komplexa frågor kring integration och invandring som diskuteras idag. Inte minst betydelsefull är insikten att integration tar tid, ibland flera generationer, och att det kan gå att behålla sin identitet men ändå vara svensk, menar Pia Lundqvist.
Text: Eva Lundgren
Foton ur Plats i staden - Göteborgs judiska artonhundratal
Texten är ursprungligen publicerad i GU Journalen nummer 5, 2023
I antologin Plats i staden – Göteborgs judiska artonhundratal medverkar Karin Brygger, Jens Carlesson Magalhães, Jan Christensen, Kenneth Hermele, Daniel Leviathan, Aviva Scheiman samt Pia Lundqvist som är bokens redaktör.
Svensk-judisk minihistoria:
1775: Marstrand blir frihamn, vilket bland annat innebär religionsfrihet och fri invandring.
1782: Judar får rätt att bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping (och något senare i Karlskrona).
1809: De första judarna blir medlemmar av Göteborgs Handelssocietet.
1838: Judar erkänns som svenskar av mosaisk trosbekännelse.
1854: Judar får rätt att bosätta sig i alla rikets städer.
1863: Göteborgs första stadsfullmäktige tillsätts där 5 av 50 ledamöter är judar. Samma år legaliseras äktenskap mellan judar och kristna.
1870: Politiska rättigheter tillerkänns judar som är svenska medborgare.
1903–1906: En våg av pogromer driver judar att utvandra från Tsarryssland.