När jag träffar henne en dryg vecka innan hon formellt lämnar posten är det i ett ganska tomt Mediehus. Studenterna har flugit iväg för sommaren och många anställda väljer att jobba hemifrån. Just detta är en något problematisk konsekvens av pandemin.
– Vi vande oss vid distansarbete, på gott och ont, säger Monica Löfgren Nilsson. Vi blev snabbt duktiga på att arbeta digitalt. Men det fick samtidigt följden att personal vande sig vid att stanna hemma när de inte måste vara inne på kontoret, vilket inte är så bra för arbetsmiljön totalt sett.
Å andra sidan har insikten att det går att delta i konferenser via Zoom eller att man inte måste åka till Stockholm för ett entimmesmöte minskat både stress och klimatpåverkan. Monica Löfgren Nilsson upptäckte dessutom att vissa undervisningsmoment faktiskt fungerar bättre på Zoom än i en undervisningssal och exemplifierar med den workshop i ett statistikprogram som hon brukade ha i husets datasal.
– Jag rusade runt som en tätting mellan alla som räckte upp handen. Glömde glasögonen här, pennan där…
– Nu när vi kör workshopen via Zoom kan jag och min kollega ibland fråga oss om studenterna jobbar överhuvudtaget. Men det gör de, och när någon får problem är det inte ovanligt att en annan student säger att ”ja, jag har också haft det problemet och vet hur det ska lösas, vi kan ta det i ett break out room”.
Det svåraste under pandemin och eposthaveriet tycker Monica Löfgren Nilsson var att inte kunna möta informationsbehovet från personalen på det sätt hon hade velat.
– Det är tufft när du som chef inte kan svara på frågorna för att du själv inte rår över dem. Och ändå hantera den osäkerhet som följer på det.
Framgångsrik internationalisering
När hon nu tittar tillbaka, och dessutom tar med sina år som utbildningsansvarig, ser hon en institution som inte minst har internationaliserats otroligt mycket. Två nya internationella utbildningar på avancerad nivå har startats. Studenter kommer från alla möjliga håll. Institutionen har forskarmiljöer med högt internationellt renommé. I universitetets senaste forskarutvärdering, RED19, fick institutionen goda vitsord.
– Jag tror till och med att det stod att vi var ”leading” internationellt sett inom forskning kring journalistik, politisk kommunikation och kriskommunikation. Inte dåligt för en sådan här liten institution. Samtidigt som det är sårbart: extremt personberoende, säger Monica Löfgren Nilsson.
Ljus arbetsmarknad
Trots att vem som helst idag kan starta en nyhetssajt, publicera filmer eller göra podd och trots kritiken som poppar upp då och då mot mängden kommunikatörer i olika verksamheter, ser hon relativt ljust på framtiden för studenterna efter examen. Arbetsgivare söker efter kommunikatörer, så de verkar åtminstone anse att behovet finns. Och flera redaktioner i Västsverige har börjat anställa journalister igen.
– Behovet av journalistik är större än kanske någonsin. Samtidigt är det tråkigt att läsa undersökningar som visar att en alldeles för stor andel av svenska folket tror att journalister har en egen agenda. Förakt för politiker och journalister ökar. Men det gör det för mig alltmer angeläget att utbilda kompetenta journalister, säger Monica Löfgren Nilsson.
För egen del ser hon fram emot att få få fortsätta och avsluta ett forskningsprojekt om trakasserier av journalister och den självcensur som kan följa av trakasserier.
– Men också att få träffa studenter lite mer och att handleda uppsatser, vilket är det bästa jag vet.
