Bild
none
Foto: Josefin Bergenholtz
Länkstig

Ögonkirurgi – grundforskning, epidemiologi och kliniska studier

Forskningsgrupp
Pågående forskning
Projektägare
Institutionen för neurovetenskap och fysiologi

Kort beskrivning

Inom ögonkirurgigruppen bedrivs forskning inom katarakt (grå starr) hos barn och vuxna, glaukom (grön starr), korneas sjukdomar, bakre segmentkirurgi och ögonplastikkirurgi.

Forskningen inkluderar både grundforskning om uppkomstmekanismer till katarakt och retinala sjukdomar samt epidemiologiska studier, i huvudsak baserade på nationella kvalitetsregister. Dessutom bedrivs randomiserade kliniska prövningar syftande till att hitta optimal handläggning vid ögontillstånd som kräver ögonkirurgi, såsom jämförelser mellan olika typer av intraokulära implantat.

Skademekanismer vid katarakt och åldersrelaterad makuladegeneration

Oxidativ stress och proteinaggregation

Linsgrumlingar orsakas av att linsens normala fiberstruktur störs och/eller att linsens proteiner skadas, bl.a. genom oxidativ stress, och därefter bildar ljusspridande proteinaggregat. Förmågan att förhindra bildning av sådana aggregat, fr.a. via ubiquitin-proteasom-systemet (UPS), är en hörnsten i cellernas försvar mot åldrande. Kataraktgruppen studerar proteinmodifieringar i kataraktomvandlade linser samt reglering av UPS i odlade linsceller och i djurmodeller för att öka kunskapen om hur sjukdomen uppkommer. Cell- och molekylärbiologisk metodik används, liksom riktad proteomik. Oxidativ stress och proteinaggregation är också viktiga delar i patogenesen till åldersrelaterad makuladegeneration, AMD. Forskargruppen har nyligen utvecklat en cellmodell för att studera dessa mekanismer i retinala pigmentepitelceller (RPE). Dinna Zhou, examinerad läkare, är doktorand i projektet med Madeleine Zetterberg (MZ) som huvudhandledare och Anne Petersen samt Malin Hernebring som bihandledare. Delar av dessa projekt drivs i samarbete med forskare vid AstraZeneca; däribland Julia Adelöf, postdok och tidigare doktorand i gruppen.

Kataraktepidemiologi – aktuella kohorter och registerforskning

Prevalens av linsgrumlingar och genomgången kataraktkirurgi hos 70-åringar - riskfaktorer och betydelse för synfunktion och synrelaterad livskvalitet

Antalet kataraktextraktioner utförda årligen i Sverige och på varje svensk ögonklinik kan erhållas via det svenska vuxenkataraktregistret (National Cataract Register; NCR). Dock saknas data på prevalensen av andelen kataraktopererade i befolkningen, liksom andelen med linsgrumlingar som indicerar kirurgi, uppgifter som är viktiga för att beräkna det framtida behovet av kirurgi. Forskningspersonerna i detta projekt har rekryterats från H70-studien, en stor epidemiologisk studie av 70-åringar i Göteborg, ledd av professor Ingmar Skoog vid Minnesmottagningen, SU/Mölndal. Synskärpa, synfält och fotografering av ögats lins med klassificering och gradering av linsgrumlingar är några av de undersökningar som har utförts. Lena Havstam-Johansson och Moa Nordström är doktorander i projektet. Den förstnämnda undersöker även synrelaterad livskvalitet och synfunktion generellt hos svenska 70-åringar.

Finns yrkesmässiga exponeringar som ökar risken för katarakt?

Historiskt finns ett känt samband mellan katarakt och arbete som glasblåsare, vilket tillskrivs infraröd strålning. Mer aktuella studier angående yrkesexponering och katarakt saknas dock. Tillsammans med docent Mathias Holm och professor Kjell Torén vid Arbets- och miljömedicin på SU/S pågår en epidemiologisk studie avseende yrkesmässig exponering och katarakt. Hösten 2014 skickades enkäter ut till alla 63-åringar i Västra Götalandsregionen angående ögonsjukdomar, tidigare kataraktkirurgi samt yrkes- och miljömässig exponering. Eventuella samband med yrkesmässig (svetsning, passiv rökning vid restaurangarbete etc.) och miljö- (UVB från utomhusarbete) exponering håller på att analyseras.

Kataraktkirurgi hos patienter med annan ögonsjukdom

Baserat på kataraktregistrets data har skillnader i synskärpa före och efter kataraktoperation, respektive risken för intraoperativa svårigheter och komplikationer, jämförts mellan patienter med och utan diabetesretinopati (DRP). Patienter med DRPhade nästan dubbelt så hög risk för intraoperativa komplikationer jämfört med patienter utan diabetesretinopati. De hade också sämre synskärpa både före och efter operationen jämfört med patienter utan DRP men förbättringen av synskärpan efter kirurgin var jämförbar.

Relation mellan operationsvolym, svårighetsgrad och komplikationsfrekvens

I ett par studier utgående från kataraktregistret kunde vi visa att andelen högvolymskataraktkirurger (>500 operationer årligen) har ökat väsentligt mellan 2007 och 2016. Högvolymskirurgerna hade signifikant lägre frekvens av komplikationen bakre kapselruptur men också en lägre andel patienter med riskfaktorer för komplicerad kirurgi (lägre case mix index). Baserat på data från 2016 kunde vi visa att en kirurg behöver ha en volym på minst 400 ingrepp/år för att ligga under en komplikationsfrekvens på 1%, vilket betraktas som en rimlig nivå (golden standard ur kvalitetssynpunkt).

Kirurgisk handläggning

Katarakt hos barn – optimal kirurgisk handläggning

Även om majoriteten av kataraktpatienterna tillhör den äldre befolkningen, är kongenital katarakt ett stort kliniskt problem. Detta trots att incidensen i Sverige är låg; 1/40 000 födda. Utan operation leder kongenital katarakt till betydande synhandikapp och i värsta fall blindhet. Tidig upptäckt och operation, före tre månaders ålder, är nödvändig eftersom synbanor och högre visuella funktioner är beroende av tidiga synstimuli. Ju tidigare man opererar, desto större chans har barnet för normal synutveckling, dock är risken för komplikationer såsom glaukom ökad vid tidig operation. Tillsammans med kollegor inom Ögonsjukvården vid SU/Mölndal bedriver kataraktgruppen forskning om kirurgisk handläggning av denna patientgrupp, vilket bl.a. inkluderar frågeställningar om optimal operationsålder, val av intraokulär lins samt hur komplikationer ska minimeras. Forskningen resulterade i en disputation 2019 där Alf Nyström, ansvarig överläkare för denna verksamhet, presenterade sin avhandling.

Vilken linsprotes ska användas hos patienter med andra ögonsjukdomar?

Vissa patienter med okulär komorbiditet, d.v.s. andra ögonsjukdomar, löper större risk att drabbas av komplikationer i samband med kataraktkirurgi; det gäller t.ex. personer med intraokulär inflammation, uveit. Dessa patienter löper bl.a. högre risk för kraftig postoperativ inflammation och efterstarr. Det har diskuterats om utformningen av den intraokulära linsprotes som implanteras vid operationen kan påverka risken för dessa komplikationer. Inom kataraktgruppen pågår studier där linsmaterialets betydelse för graden av postoperativ inflammation och efterstarr undersöks. Sara Pålsson är doktorand inom detta projekt. En annan grupp patienter där valet av intraokulär linsprotes kan vara svårt är hos personer med degenerativa tillstånd i kornea (hornhinnan) såsom keratokonus. Den tekniska utvecklingen av linsproteser går snabbt och linser som korrigerar för astigmatism (olika brytning i hornhinnans olika axlar) finns men huruvida dessa kan användas vid keratokonus är inte klarlagt. Kataraktgruppen bedriver forskning som syftar till att ta reda på vilken linsprotes som lämpar sig bäst för dessa patienter.

Komplikationer till kataraktoperation

För merparten av alla patienter är en kataraktoperation ett rutiningrepp med låg komplikationsfrekvens. Komplikationer, en del potentiellt synhotande, förekommer dock och eftersom kataraktoperation är ett så frekvent ingrepp (ca 110 000 operationer i Sverige 2015) blir antalet patienter som drabbas ändå stort. Vissa av komplikationerna drabbar ögats bakre segment, dvs glaskropp och näthinna. Det är sedan tidigare känt att genomgången ögonkirurgi ger ökad risk för näthinneavlossning, oftast inom de närmaste månaderna efter operationen. Inom kataraktgruppen pågår studier för att ta reda på hur stor denna riskökning är, vilka riskfaktorer som bidrar och hur man kan minimera dessa. Ytterligare en komplikation som kan inträffa, ofta flera år efter genomgången kataraktoperation, är att den inopererade plastlinsen lossar, vilket ger synnedsättning av varierande grad. Olika tekniker finns för att repositionera den befintliga linsprotesen eller byta ut den mot en ny. Inom kataraktgruppen pågår forskning för att ta reda på optimal kirurgisk strategi hos personer som råkar ut för denna komplikation.

Ögonplastikkirurgi

Projektledare: Karin Svedberg f.d. Sundelin

Inom ögonplastikkirurgins verksamhet ingår tumörbehandling i och runt ögat samt behandling av felställning av ögonlock och dysfunktionellt tårdränage.

Forskning och utvecklingsarbete har under åren koncentrerats på att optimera val av operationsmetod för det enskilda fallet. Av denna anledning har vi framförallt gjort klinisk uppföljning.

En studie inriktar sig på att se komplikationer av olika ersättningsmaterial vid evisceration/enukleation och sekundära implantat i orbitahålan. Operationsmetoderna har modifierats och komplikationerna minskat. Det är dock fortfarande osäkert vilket av de tillgängliga materialen som ger minst komplikationer vid implantation.

En studie jämför resultat av olika typer av tårvägsoperationer. Patienternas eventuella grundsjukdomar kan påverka orsaken till tårvägsstopp och därmed val av operationsmetod. Många patienter blir dock botade av den enklare formen av operation som innebär temporärt inläggande av slang i de befintliga tårvägarna. Vid mer komplicerad orsak till tårvägssjukdom behöver en stomi skapas mellan tårsäck och näshåla. I detta arbete ingår att samarbeta med ÖNH-kliniken framförallt om patienterna har sin patologi i näshåla eller sinus.

Behandling av basalcellscancer och andra hudcancrar i ögonlocksregionen är en viktig del av proccessens verksamhet. Sedan mer än 30 år sker ett samarbete med hudkliniken där vi frysbehandlar välavgränsade tumörer och använder så kallad Mohskirurgi för basacellscancer med hög malignitetsgrad eller svåravgränsade tumörer. Eventuella recidiv har noterats. Då behandlingsstrategin hållits konsekvent under många år har vi nu oss veterligen världens största material på behandling med cryokirurgi och en recidivfrekvens som klart underskrider alla andra behandlingsmetoder.

Gruppmedlemmar

Madeleine Zetterberg, forskargruppsledare

Julia Adelöf
Marcelo Ayala
Lena Havstam Johansson
Malin Hernebring
Gunnar Jakobsson
Lada Kalaboukhova
Pia Kvickström
Moa Nordström
Alf Nyström
Anne Petersen
Sara Pålsson
Thiemo Rudolph
Karin Svedberg
Joanna von Hofsten
Wolf Wonneberger
Dinna Zhou