Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Fotografi på professor Anders Björkman
Länkstig

Möt Anders Björkman – med stadig hand och blick för de små detaljerna

Publicerad

Du råkar skära av en nerv i handen när du klyver din avokado – det är väl inte så farligt, nerverna växer väl ihop av sig själv? Men nervskador som drabbar händerna är luriga och kan göra att en aktiv 30-åring förlorar jobbet. Anders Björkman, professor i handkirurgi, berättar om varför, om hjärnans plasticitet, om konstgjorda händer och mycket mer i detta personporträtt.

Anders Björkman blev professor i handkirurgi i augusti 2020 och ämnesföreträdare för ämnet handkirurgi vid Sahlgrenska akademin. Hans befattning är en kombinationstjänst där han även arbetar som överläkare på handkirurgen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Att få komma till just handkirurgen i Göteborg, som är vaggan för handkirurgin i Sverige det känns speciellt. Det var här läkaren Erik Moberg i början av 50-talet utvecklade disciplinen, han blev sedermera professor fast i ortopedi, säger Anders Björkman.

Anders är uppvuxen i Skanör-Falsterbo, så långt sydväst man kan komma i Sverige, i augusti 2020 blev han professor i handkirurgi vid vårt universitet. Han kommer närmast från en tjänst som adjungerad professor vid Lunds universitet och en överläkartjänst på handkirurgen i Malmö, Skånes Universitetssjukhus.

Men hur började hans liv och yrkesbana egentligen?
I hans föräldrahem fanns alltid en öppenhet för diskussioner om

Bild
Anders Björkman fotograferad av Magnus Flondell
Anders Björkman
Foto: Magnus Flondell

sjukdom och vård, det var inget konstigt med tanke på att hans pappa var sjukhusfysiker i Malmö och hans mamma jobbade på bakteriologen på samma sjukhus. Anders och hans syster kom att ta upp föräldrarnas intresse och yrkesgenre, idag jobbar hans systern som veterinär i Skåne och Anders blev som vi vet en engagerad läkare.
Anders bestämde sig för att läsa till läkare i slutet på gymnasiet. Efter militärtjänsten mötte han sin framtida mentor Åke Andrén-Sandberg, som han delade ett intresse för sport och forskning med.

– Jag tror det var genom honom som min nyfikenhet på yrket satte fart på allvar, säger Anders och minns gångna tider, då han jobbade i Andrén-Sandbergs labb, ett cell- och molekylärbiologiskt labb som sysslade med cancerforskning, framför allt pankreascancer (cancer i bukspottskörteln).

Labbjobbet var det som var roligast och gav enorm energi
– Jag fick jobba som labassistent hos Åke, med djurförsök och lärde mig mycket om forskningens förutsättningar och om konsten att bland annat operera råttor. Jag var jämt där i labbet under ett intensivt år, men blev tyvärr extremt allergisk mot råttor.

Anders hade hört att det fanns en läkarlinje med forskningsinriktning vid Karolinska Institutet i Stockholm.

– Den kombinationen kändes verkligen helt perfekt för mig. Jag sökte och kom rätt förvånad in vid första ansökan. Förutom de vanliga kurserna dagtid, så läste man extra kurser på kvällarna och loven, alltså en påbyggnad med forskningsförberedande kurser samtidigt under de första två åren på KI. Sedan gjorde jag klart utbildningen i Lund.

Både under och efter sin läkarutbildning, som var klar 1995, fortsatte han med den forskningsinriktning inom pankreascancer han påbörjat sedan tidigare.

Från ortopeden i lilla Eksjö till handkirurgin i Malmö
Under sin AT kände han dock att ortopedi var det han trivdes bäst med, och han fick senare ett ST-block i ortopedi vid Höglandssjukhuset i Eksjö och var kvar där i två och ett halvt år. Men han gjorde klar sin ST på ortopeden i Malmö med en randning på handkirurgen.

– Professor Göran Lundborg där var helt fantastisk, och redan andra veckan hade vi skissat ett forskningsprojekt tillsammans. Det som kom att bli början på min avhandling. Just blandningen i handkirurgi är så skön, då den kombinerar ortopedi och plastikkirurgi samt mikrokirurgi när det gäller kärl och nerver. Man har möjlighet att sköta hela paketet, så att säga.

En liten olycka och du råkar skära av en nerv i handen, det kan väl inte vara så farligt tänker du, nerverna växer säkert ihop på något sätt. Men nervskador som drabbar händerna orsakar stora problem för den drabbade i form av försämrad handfunktion, i värsta fall för hela livet.

- Trots mikrokirurgisk nervreparationsteknik där vi använder oss av speciella instrument och mikroskop får vuxna patienter alltid bestående besvär med försämrad eller helt bortfallen känsel, muskelsvaghet och smärta. Något som på sikt även kan påverka samhället i form av kostnader på grund av långvarig sjukskrivning.

Det som gjorde att han fastnade för detta forskningsområdet är även hur en nervskada påverkar hjärnan. Till exempel varför ett barn som skär av en nerv i handen får tillbaka en jättebra funktion i handen, medan man från 12–13 års ålder inte får det längre.

– Detta handlar om att den lite äldre hjärnan inte klarar av att tolka nervsignalerna från en skadad nerv längre. Man kallar det för hjärnans plasticitet, det vill säga förmågan till inlärning, som till exempel att nervceller knyter nya kontakter efter en skada.

Illustration från Anders Björkmans avhandling:

Figur1: Bilden visar kroppskartan i hjärnbarken (kortex) och andelen nervceller i primära känselkortex (sensory homunculus) som bara bearbetar känselintryck från ett specifikt område respektive andelen nervceller i primära motorkortex (motor homunculus), som styr musklerna i ett specifikt område. Man ser tydligt en majoritet av nervcellerna enbart bearbetar känselintryck från händerna och ansiktet eller motorik i händerna och ansiktet.

Han blev specialist i handkirurgi 2004 och avhandlingen med titeln Brain plasticity and hand function blev klar året efter. Sedan fick han en 5-årig forskartjänst i neurovetenskap, med 50 procent forskning och 50 procent klinik på sjukhuset i Malmö, som är det sjukhus som har hand om just handkirurgin inom Skånes Universitetssjukhus.  Detta innebar att han även kunde driva forskningsprojektet och sin forskningslinje med en egen liten forskargrupp vidare.

 – I vår forskargrupp använde vi oss av bland annat magnetkamerateknik för att titta på hur hjärnan reagerar på nervskador i handen, det vill säga vi studerade processerna i hjärnan som kallas plasticitet och använde kunskapen även för att studera möjligheter för att nyttja denna plasticitet för terapeutiska syften. 2010 blev jag docent och fortsatte forska på deltid.

All deras forskning är gjord på människor, inte bara för att Anders blev allergisk mot råttor, utan för att hjärnans plasticitet skiljer sig åt mellan råttor, möss och människa. Dessutom brinner Anders för klinisk forskning, som direkt kan komma patienterna till nytta.

2018 fick han en 50%-ig forskningstjänst finansierad av Wallenberg Centrum för Molekylär Medicin (WCMM) i Lund, ett så kallad Clinical fellowship. 2019 blev han adjungerad professor i handkirurgi vid Lunds universitet.

Konstgjorda händer också intressant
Anders forskar även om konstgjorda händer och är i advisory board för det nystartade Center for Bionics & Pain Research CBPR här i Göteborg. CBPR är ett tvärvetenskapligt centrum med de tre parterna Chalmers, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

– Jag är del av en forskargrupp vid Tekniska högskolan i Lund, LTH, som i mer än 15 år ägnat sig åt liknande forskning kring konstgjorda händer och hur man kan använda olika tekniska lösningar för att förbättra rehabilitering efter nervskador. Denna forskargrupp har en annan ingång än forskarna vid CBPR, som opererar in elektroder i patienten. Teamet vid LTH jobbar primärt med konstgjorda händer som kan läsa av nervsignaler på hudens yta.

Man uppskattar funktionerna först när de är borta

Nordens första dubbla handtransplantation
Den dubbla handtransplantationen som skedde här i Göteborg i december, var han också inkopplad på, det var den första av sitt slag i Norden och en av globalt knappt 150 genomförda. Patienten, hade några år tidigare förlorat båda sina händer på grund av en svår infektion, hen fick nu två nya händer transplanterade från en organdonator. En operation som tog 18 timmar och utfördes av ett stort team på 15 kirurger plus operationssköterskor, anestesiläkare och anestesisköterskor vid Sahlgrenska Universitetssjukhusets handkirurgiska klinik. (Källa: Sahlgrenska Universitetssjukhusets pressmeddelande)

– Jag var med och opererade under en stund. Teamet här i Göteborg under ledning av Dr. Paolo Sassu har jobbat jättelänge med förberedelserna kring detta, i flera år faktiskt. Och man hade även en bra plan för vilken forskning man ville bedriva före, under och efter operationen. Bland annat görs neuroforskning och man studerar hur hjärnan reagerar.

– Något man bland annat ville studera var förberedelsen av patienten, en sak som kan vara avgörande för hur bra rehabiliteringen kommer fungera längre fram efter transplantationen. Hjärnan skall ju vara beredd på att det kommer två nya händer, så det inte blir som två proteser man kopplar på. Med hjälp av VR-teknik och ett dataprogram har patienten fått se och tänka sig sina händer och hur de rör sig och fungerar.

Nu kommer en blivande doktorand på handkirurgiska kliniken, Per Fredriksson, vara fortsatt engagerad även i uppföljningen, eftersom hans avhandling delvis har fokus på handtransplantationer. Han är en av specialistläkarna inom handkirurgi som varit med och drivit hela transplantationsprojektet.

– Kunskapen som kommer samlas in kan man även ha nytta av vid andra sjukdomstillstånd, som till exempel vid nervskador i händerna, något som ju betydligt fler drabbas av. Det känns väldigt spännande och givande att få jobba i ett så aktivt och framåttänkande team.

Stort intresse för ett annat litet ben - båtbenet
Ett annat huvudspår i hans forskning är behandling av frakturer och ligamentskador i mellanhanden. Fokus är på skador i och omkring båtbenet, det ben som utgör länken mellan underarmen och handen. Frakturer i båtbenet är den vanligaste frakturen i mellanhanden och drabbar årligen flera tusen personer i Sverige. Skadan är ofta svår att upptäcka på röntgen initialt, vilket kan bli problematiskt om frakturen inte behandlas, då en icke läkt fraktur kan ge upphov till en falsk led en så kallad pseudoartros.

– På detta område har en stor del av min forskning handlat om diagnostik och behandling med titthålsteknik, så kallad artroskopisk teknik. Detta har utmynnat i två framlagda avhandlingar och två pågående doktorandprojekt, och internationella samarbeten finns här med Danmark och forskargrupper i Boston, Massachusetts och Houston i Texas.

Boken om handkirurgi får en uppföljande bok om handrehabilitering

Bild
Bokomslaget till Handkirurgi
Bokomslaget till Handkirurgi
Foto: Francisco Ortega

Bortsett från forskningen och kliniken har Anders även ägnat sig åt att skriva utbildningslitteratur inom handkirurgi. ”Den mänskliga handen kan ses som ett sinnesorgan – en hjärnans förlängning mot yttervärlden. Händernas förmåga till både finmotorik och kraftgrepp spelar en avgörande roll och en handskada kan skapa stora problem i yrkeslivet och för möjligheten att uppleva en meningsfull fritid.” Så inleds presentationen av boken Handkirurgi skriven av Anders Björkman och Göran Lundborg, som blev Sveriges första professor i handkirurgi och är även mannen som introducerade handkirurgi för Anders. Boken är utgiven hos Studentlitteratur.

– Handkirurgi är större än man tror, det är många människor som årligen råkar ut för skär- och klämolyckor, och de får stora svårigheter i vardagen och med att komma tillbaka till jobbet. Vi kände att det saknades en lärobok på svenska inom detta fält. Att skriva en lärobok var en rolig och lärorik erfarenhet måste jag säga.

Anders har i över tio år varit ansvarig för SK-kursen i handkirurgi för blivande ortopeder, där boken ingår som kurslitteratur. Nu har han en ny bok på gång om handrehabilitering, riktad till framför allt arbetsterapeuter och fysioterapeuter, två mycket viktiga yrkesgrupper i rehabiliteringsprocessen.

Bild
Handens volarsida med medianusnerven inritad
Figur2: Handens volarsida med medianusnerven inritad.
Foto: Frida Nilsson

– Rehabilitering av händer är väldigt speciell och ett teamarbete som innebär ett nära samarbete mellan patient, kirurg, arbetsterapeut och fysioterapeut. Kirurgin är ofta första delen av en behandling och ett perfekt kirurgiskt resultat kan förstöras av en utebliven eller felaktig rehabilitering.

Han menar att det därför är viktigt att avancerad handkirurgi bara görs vid universitetssjukhusen för det är här de mest erfarna handterapeuterna finns.

– Det är ett spännande bokprojekt som förhoppningsvis blir klar till hösten och som görs tillsammans med universitetslektor Birgitta Rosén som är arbetsterapeut och Stefan Johansson som är fysioterapeut vid SUS.

Framställandet av undervisningsmaterial återspeglar Anders´ intresse för utbildning. Vid Lunds Universitet har han tidigare skött delar av anatomiundervisningen av armen och det hoppas han att han på sikt kan göra även här. Och givetvis kommer han vara med vid undervisningen av handkirurgikursen också, men den är en ganska liten del av läkarutbildningen.

Utmaningar framöver - att få nervskador att växa ut rätt
– En stor utmaning är alla nervskador, och hur man kan guida nerven att växa ut rätt. Om du till exempel skär av en nerv vid handleden så dör nerven och dess förgreningar ute i handen. Då måste nerven där den är avskuren, växa ut igen och det klarar den inte utan hjälp. Så nervfibrerna som skulle till tummen växer kanske ut i pekfingret eller omvänt, ja det blir en väldig röra. Så kunde man hitta något som får nerverna att växa ut rätt så vore det fantastiskt.

Även detta med att använda hjärnans plasticitet vid rehabilitering, att lura hjärnan för att handen skall fungera bättre, ser han som den andra stora utmaningen. Och klarar man detta kan man hjälpa många patienter, menar han.

- För över hälften av våra patienter på mottagningen har skador i händerna på grund av olyckor, och snittåldern på dessa patienter är lägre än 30 år. Skadorna sker antingen i jobbet eller på fritiden, där det är lätt att slinta med kniven när du till exempel delar fryst bröd eller klyver en avokado. Många har precis kommit ut på arbetsmarknaden och allt för många kanske aldrig kan återvända, i alla fall inte till det arbete de haft från början. Det är hemskt tragiskt, och det vore så klart en ekonomisk vinst för både samhället och individen om vi lyckas i vår behandling.

Vad ser du framemot som ny professor?
Som Professor har Anders målet att stärka den akademiska verksamheten inom handkirurgin med hållbara forskningslinjer som täcker olika områden inom den kliniska verksamheten. Det skall även finnas tydliga translationella kopplingar till ortopedi, plastikkirurgi, radiologi, rehabiliteringsmedicin, medicinsk teknik, preklinisk nervforskning och till Chalmers.

- Jag ser fram emot att utveckla och driva forskningen framåt här på kliniken som har en stor potential med extremt duktig personal. Vi kommer utveckla de resurser som finns och bredda verksamheten. Jag ser också fram emot att komma igång med undervisningen av studenterna, jag uppskattar den pedagogiska biten mycket och det blir på både grund- och avancerad nivå likväl som inom professionell vidareutbildning.

För mig som läkare och professor vid ett universitetssjukhus är målet att lyfta alla tre uppdrag vi har, nämligen vård av patienter, utbildning och forskning. Jag ser framemot att dela min passion för handkirurgi med personalen och hoppas att jag kan inspirera många.

MER OM ANDERS BJÖRKMAN

Född och uppvuxen: Är 52 år och uppvuxen i Skanör-Falsterbo
Bor: Lund och Göteborg
Familj: Isabella professor i neuroradiologi vid Sahlgrenska akademin, två tonårsbarn och katten Gose
Hobby: tennisspelare och paddelfan
Inspireras av: Andra människor och att utmana sig själv
Motto/citat: ”Då sätter vi igång!”

MER FAKTA OM HANDKIRURGI