Högerpopulism i nyhetsmedier: En jämförande studie av journalistiska praktiker och nyhetsdiskurser

Bakgrund och fokus

Högerpopulistiska partier har blivit allt mer framträdande i europeisk politik och samhällsdebatt.

I ett flertal länder har partier nått stora framgångar i såväl nationella val som i valet till EU-parlamentet. Även om dessa har olika bakgrund och politisk profil delar de också utmärkande drag. Det gäller sättet att tilltala folket och åberopa det folkliga, önskan om enkla radikala lösningar på samhällsproblem; kritiken mot det politiska etablissemanget; samt en nationalistisk ideologi som tar sig uttryck i att invandring framställs som ett allvarligt hot mot den egna nationen.

Forskare har på goda grunder argumenterat för att de högerpopulistiska partiernas framgångar och popularitet inte skulle ha varit möjliga utan ett väsentligt inflytande i medierna och det som beskrivits som en medieanpassad retorik.

Det har även hävdats att medierna har skapat en miljö som varit särskilt gynnsam för en populistisk politik. Men hur har journalistiken hanterat högerpopulismen i nyhetsbevakningen? Vad utmärker reportagen, intervjuerna och de debatter som organiserats i medierna?

Forskningen på detta område har varit begränsad. Medierna tillskrivs en central betydelse, men oftast utan att journalistiken har studerats i detalj. Framför allt saknas jämförande studier.

I denna studie jämförde vi journalistikens rapportering om högerpopulism i olika medier i fyra olika länder: England (UKIP); Frankrike (Front National); Grekland (Gyllene Gryning); Sverige (Sverigedemokraterna).

Fokus

Studien fokuserade på tre utmaningar för journalistiken.

1. Den första gällde risken för att journalistiken följde en logik som var särskilt gynnsam för den politiska populismen. Forskare hade beskrivit detta som mediepopulism. Det kunde handla om en journalistik som delade populismens fokus på kriser, kontroverser och tillkortakommanden hos de styrande. Det kunde också handla om att medierna tenderade att premiera spektakulära uttalanden, avvikelser från det förväntade och tydliga kontroverser och att detta var precis vad populistiska partier levererade. I studien undersöktes relevansen i dessa antaganden och hur de högerpopulistiska partiernas retorik hanterades i nyhetsrapporteringen.
2. Den andra utmaningen gällde hur journalistiken skulle förhålla sig till högerpopulismens legitimitet. Normer om opartiskhet var vägledande för mycket journalistik. Politisk nyhetsrapportering förväntades inte ta ställning för eller emot partier eller åsikter. Men hur tillämpades dessa normer på åsikter som enligt vissa var extrema och rasistiska? Opartisk rapportering innebar också att åsikter tillskrevs legitimitet. I projektet undersöktes detta med utgångspunkt i en teori om skillnader i journalistikens normer beroende på om politiken definierades som legitima kontroverser eller avvikelser (utvecklad av Daniel Hallin). De högerpopulistiska partierna pendlade också själva mellan positioner som politisk mainstream och extrema ytterligheter i den politiska kulturen.
3. Den tredje utmaningen för journalistiken gällde rapporteringen om frågor som rörde invandring, vilka de högerpopulistiska partierna hade gjort till sina profilfrågor och som av flera skäl hade hamnat på den politiska dagordningen under senare år. En central fråga var hur journalistiken kunde rapportera om invandring utan att huvudsakligen reproducera diskurser som i grunden sammanföll med eller gynnade högerpopulismens retorik och politiska agenda.

Syfte

Projektet var utformat för att kunna identifiera såväl generella mönster inom journalistiken som kontextuella variationer.

Fyra länder valdes ut där förhållandena skilde sig åt med avseende på politisk kultur och de populistiska partiernas profil, den professionella journalistikens ställning samt rollen för public service respektive kommersiella nyhetsmedier.

Studien omfattade journalistik i tv, press och på webben; nyheter och aktualitetsprogram; korta nyheter och längre reportage; samt intervjuer och debatter. Två datamängder samlades in. Den ena hämtades från EU-valrörelsen 2014 och den andra från aktuella nyhetshändelser under 2016–2017.

I studien tillämpades diskursanalytiska ansatser. Journalistikens praktiker betraktades som betydelseskapande sociala praktiker.

Mer konkret analyserades olika genrer och subgenrer. Diskurser identifierades genom en kombination av språkliga analyser på mikro- och makronivå.

Analyserna fokuserade på hur politiska framträdanden iscensattes, vilka inramningar och tolkningar som styrde rapporteringen och debatterna, vilket förhållningssätt journalistiken intog till den politik som rapporterades samt hur ämnen som invandring konstruerades diskursivt.