Ekofysiologi: kardiorespiration & gastrointestinal (ECG)
Kort beskrivning
ECG-gruppen studerar hur framförallt fiskar klarar förändringar i miljön som till exempel temperatur, salthalt eller syrehalt. Vi jobbar även med effekterna av födointag. En annan viktig del av forskningen rör stress och välfärd hos odlad fisk. Fokus ligger, som namnet antyder, på hjärta-kärl och magtarmkanalen, och hur dessa organ styrs.
Gruppens forskningsintresse
ECG-gruppen är uppbyggd runt fyra forskare med ett gemensamt intresse i zoologisk ekofysiologi och grundläggande forskning kring hjärta-kärl och magtarmkanalens fysiologi
Våra forskningsprojekt spänner över ett brett fält, och även om fokus vanligtvis ligger på fisk är vi inte främmande för att studera andra djurgrupper till exempel reptiler, groddjur och däggdjur
Gruppen jobbar inom fler olika habitat, inklusive tempererade, arktiska och tropiska miljöer. Mycket av forskningen är kopplad till ekofysiologiska frågor där fysiologisk plasticitet och reaktioner på både naturliga förändringar och människopåverkan undersöks. Sådana utmaningar inbegriper till exempel, födointag/nedbrytning och fysisk aktivitet likväl som miljöparametrar som temperatur, salthalt och syrehalt.
Vår forskning har även en mer tillämpad sida, där vi undersöker frågor kopplade till stress och välbefinnande hos fisk i akvakultur. Ytterligare en viktig aspekt handlar om utveckling och användning av trådlös telemetri för att registrera olika fysiologiska variabler i djur som rör sig fritt.
ECG-gruppen delar lab-utrymme och akvarier i Natrium, som tillhör Institutionen för biologi och miljövetenskap i Göteborg. Tillsammans upprätthåller vi ett stort nationellt och internationellt nätverk, och gruppen tar regelbundet emot utländska forskarkollegor och studenter.
Vad är ekofysiologi?
Ekofysiologi handlar om hur växter och djur påverkas av och har anpassats till olika miljöer. Vill du lära dig mer, rekommenderar vi att du söker kursen "Zoologisk ekofysiologi ur ett klimatperspektiv" (BIO560)
Medlemmar
Catharina Olsson (universitetslektor)
Erik Sandblom (professor, tjänstledig 2024)
Andreas Ekström (forskare)
Albin Gräns (forskare, SLU)
Som rådgivare finns även tidigare medlem Michael Axelsson (pensionerad professor) knuten till gruppen.
Doktorander
Heidi Sofusardottir Mortensen (startade 2022, huvudhandledare E. Sandblom)
Erika Sundell (SLU, startade 2022, huvudhandledare A. Gräns)
Ulla Saarinen (SLU, startade 2022, huvudhandledare A. Gräns)
Postdocs, projektanställda och samarbetspartners
Lucas Zena (SLU)
Jeroen Brijs (University of Innsbruck)
Vill du också vara med?
Är du intresserad av att göra exjobb i gruppen är du välkommen att höra av dig till någon av projektledarna. Vi kan vanligtvis erbjuda flera olika projekt på både kandidat och mastersnivå.
Vi är också öppna för att diskutera möjliga postdoc-ansökningar i samverkan med någon av oss i gruppen (på nationell och EU-nivå).
Avhandlingar från och med 2012
Daniel Morgenroth (PhD, 2021)
Cardiorespiratory function of euryhaline teleosts - Regulatory mechanisms, effects of warming and costs of osmoregulation
Andreas Ekström (PhD, 2017)
Thermal tolerance in teleost fish –importance of cardiac oxygen supply, ATP production and autonomic control
Jeroen Brijs (PhD, 2017)
Gastrointestinal motility and blood flow in teleosts during digestion and osmoregulation
Bloddopade fiskar?
Publikationen ”Extreme blood-boosting capacity of an Antarctic fish represents an adaptation to life in a sub-zero environment" av Jeroen Brijs, Michael Axelsson , Malin Rosengren , Fredrik Jutfelt & Albin Gräns som publicerades under 2020 (J. Exp. Biol. 223, jeb218164) plockades upp av kanalen YouTooBio som gjorde en rolig film baserat på resultaten.
Studien fokuserar på på den extrema förmåga en del antarktiska fiskarter har när det gäller att förändra sin syretransporterande förmåga och vilka konsekvenser detta har. Arbetet gjordes under 5 veckor på den amerikanska antarktiska forskningsstationen Mc Murdo.
De flesta djurarter kan öka sin hematokrit, det vill säga antalet cirkulerande röda blodceller, och därmed den syretransporterande förmågan, genom att kontrahera mjälten. Den antarktiska fisken Pagothenia borchgrevinki kan på detta vis öka andelen röda blodceller med mer än 100%. Men en ökad hematokrit gör också blodet mer trögflytande (ökad viskositet) vilket belastar hjärtat. Detta är extra problematiskt hos polarlevande fiskar då kylan i sig ökar viskositeten. I studien visade vi vilka konsekvenser detta får för fiskarna, både positiva i form av ökad syretransportförmåga som leder till ökad arbetsförmåga och negativa i form av ökad belastning på hjärtat.
