Alarmerande nyheter

Användningen av begreppet larm har mångdubblats i svenska mediers nyhetsrapportering sedan millennieskiftet. I många fall handlar det inte om faktiska larm eller varningar, utan ordet används som ett semantiskt grepp i den journalistiska texten för att förstora eller dramatisera en händelse. Men hur många gånger begreppet faktiskt refererar till alarmerande händelser, dvs händelser eller förhållanden som utsätter allmänheten för risk eller fara, är oklart. Likaså är det oklart hur ofta alarmerande nyheter får stor spridning för att senare tonas ner pga. missuppfattningar eller publicering av obekräftade uppgifter.

Mellan 2000 och 2010 införde större svenska nyhetsredaktioner så kallade pushnotiser, det vill säga nyhetsnotiser som skickas till smarta mobiltelefoner direkt efter det att något viktigt eller sensationellt hänt. De som prenumererar på denna typ av tjänster nås av senaste nytt både oftare och med kortare fördröjning än tidigare. Aktuella uppgifter om hur många svenskar som prenumererar på denna typ av tjänster saknas, men utländska studier visar att 25-40 procent av de som har smarta telefoner tar emot pushnotiser.

Forskning tyder på att pushnotiser bidragit till ett högre nyhetstempo på redaktionerna och mindre tid för journalistisk faktakontroll, vilket i sin tur ökar risken för publicering av osäkra och felaktiga uppgifter. Innehållsanalyser visar att detta bland annat hanteras genom användning av osäkerhetsmarkörer, dvs ord och uttryck som signalerar att informationen är preliminär. Analyserna visar också att språkbruket i pushnotiser är mer känsloladdat och dramatiserat än i nyheter som publiceras på annan plats.

Kriser, risker och allvarliga hot, som t ex bomblarm, vädervarningar eller larm om förorenat vatten, är händelser som allmänheten snabbt behöver få kännedom om. Relevanta frågor i sammanhanget är om dessa blivit fler sedan pushnotiserna infördes, och i vilken utsträckning denna typ av nyheter publiceras innan det bekräftats att en risk eller kris föreligger samt hur ofta nyheterna följs av en dementi eller uppgift om att det rört sig om falsklarm. Ytterligare en fråga är vilken effekt de har på allmänhetens förtroende för mediers och myndigheters larmrapporter.

Syfte

Syftet med detta projekt är att analysera räckvidd och effekter av mediernas rapportering om alarmerande nyheter.

Övergripande frågeställningar är:

1. Vilken spridning har pushnotiser i mobilen, hur många nås av dem?
2. Hur har rapporteringen om bekräftade och dementerade larm i stora svenska nyhetsmedier ändrats efter införandet pushnotiser?
3. Hur påverkas allmänhetens krismedvetenhet samt förtroende för mediers och myndigheters rapporter om bekräftade och dementerade alarmerande händelser?

I projektet görs följande avgränsningar:

a) analysen omfattar svenska förhållanden,
b) analysen genomförs på de största svenska flashtjänsterna och nyhetsmedierna inom press, radio och tv,
c) innehållsanalysen fokuserar på förekomst av några avgränsade typer av larm och varningar.

Delprojekt 2 och 3 genomfördes under sommar och höst 2018, och avrapporterades till MSB i december 2018. Delprojekt 1 initierades under hösten 2018, men sammanställdes och avrapporterades till MSB sommaren 2019.