Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Foto av spindelväv
Länkstig

”Vi måste sluta se övergrepp via nätet som mindre allvarliga”

Publicerad

I en avhandling vid Göteborgs universitet ifrågasätts uppfattningen att sexuella övergrepp mot barn som sker via internet skulle vara mindre allvarliga än de som sker utanför nätet. Tvärtom finns omständigheter som kan komplicera påverkan av övergreppen.

Bild
Foto av Malin Joleby
Malin Joleby disputerade nyligen vis Psykologiska institutionen med sin avhandling "Technology-assisted child sexual abuse".

Bara för att kontakten mellan förövaren och barnet har skett digitalt kan vi inte utgå från att övergreppen alltid är mindre allvarliga. De sexuella handlingarna sker ju fortfarande på barnets kropp, i det fysiska rummet. Och det kan handla om väldigt kränkande handlingar, säger Malin Joleby, doktor i psykologi och avhandlingens författare.

Trots det visar forskning att yrkesverksamma som arbetar med barn ibland inte anser att det finns lika stor anledning till oro när övergreppen skett via nätet. Forskning pekar också på att barn som utsatts för sådana övergrepp upplevt att deras erfarenheter förminskats.

Även vårt rättssystem har ansett att internetrelaterade sexualbrott är mindre kränkande, men synen börjar långsamt förändras. Nyligen kom två unika avgöranden i Högsta domstolen som framhåller att den kränkning och det ingrepp i barnets integritet som ett övergrepp via internet kan innebära, är att jämställa med samlag. Gärningarna rubricerades därför som våldtäkt mot barn.

Just det faktum att övergreppen finns dokumenterade innebär ytterligare en dimension av rädsla och oro för den som drabbats, enligt Malin Joleby.

– Att det finns dokumentation av övergreppen kan vara positivt ur en rättslig synpunkt då det gör det möjligt att hitta utsatta barn, och utgör stark bevisning i en rättegång. Däremot visar forskning att rädslan kring vilka som har sett, eller kan komma att se, bilderna kan bidra till ångest och oro som kan fortsätta även långt efter att övergreppen har upphört.

Malin Joleby har studerat ett hundratal svenska domstolsfall med brottsrubricering ”Utnyttjande av barn för sexuell posering”, där övergreppet skett via nätet. Det handlar om allt från barn som förmåtts att fotografera eller filma sig halvnakna, spela in videofilmer eller direktsända i webbkamera när de onanerar eller penetrerar sig själva, till barn som tvingats genomföra sexuella handlingar på syskon eller husdjur.

I avhandlingen ingår även intervjuer med unga kvinnor som varit utsatta för övergrepp via nätet när de var barn.

– De symtom och potentiella konsekvenser som rapporteras i studierna känner vi igen från vad forskning på sexuella övergrepp mot barn utanför nätet visat, och symtombilden följer de processer och mönster som beskrivs i traumateori om sexuella övergrepp.

Hon menar därför att vi inte ska se på internetrelaterade övergrepp som något helt nytt fenomen.

− Det är sexuella övergrepp mot barn, även om de nu kan ske med hjälp av digital teknik. Och vi måste ta de här övergreppen på allvar, säger Malin Joleby.


Projektet och avhandlingen

Forskningsprojektet som avhandlingen bygger på finansieras av Brottsofferfonden och leds av docent Carolina Lunde vid Göteborgs universitet och docent Linda Jonsson vid Ersta Sköndal Bräcke högskola, i samarbete med docent Sara Landström vid Göteborgs universitet.

Avhandlingen finns digitalt publicerad: Technology-assisted child sexual abuse