Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Transmotiv i modern svensk litteratur ska kartläggas

Naturligt eller onaturligt? Hur transpersoner skildras i modern skönlitteratur har varit outforskad mark fram tills nu. De kommande åren ska Maria Hymna Ramnehill ägna åt att undersöka området.

Maria Hymna Ramnehill är ny doktorand i litteraturvetenskap vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet.

– Jag ska skriva en avhandling om transmotiv i svensk litteratur under åren kring millennieskiftet, säger Maria Hymna Ramnehill.

Lasse-Maja levde som man och kvinna

I äldre litteratur är könsöverskridande gestalter inte helt ovanliga. Många känner till den androgyna och förtrollande Tintomara i C.J.L. Almqvists roman Drottningens juvelsmycke (1834), och Lars Molins självbiografi om sitt liv som Lasse-Maja (1833), den beryktade tjuven som levde både som man och som kvinna.

Bild
Porträtt av Maria Hymna Ramnehill
Maria Hymna Ramnehill

Men på 1930-talet blev HBTQ-frågor osynliga i skönlitteraturen. Tidsandan gjorde att homo- och bisexuella, transpersoner och queera inte kunde visa sin kärlek öppet, och författarna blev rädda att skildra den. Allt annat än heterosexuell kärlek var tabu.

– Perioden under andra världskriget och åren därefter var väldigt konservativa. Från 30-talet fick HBTQ-rörelsen, som redan funnits i flera länder, backa. Homosexualitet avkriminaliserades i Sverige 1944, så därefter var det inte olagligt, men det var inte heller accepterat. Det sågs som sjukt snarare än brottsligt. Det som var könsöverskridande eller sexuellt utmanande fick inte finnas.

På 1970-talet kom transgestalter tillbaka

Först på 1970-talet började transgestalter synas i litteraturen igen, och därefter märks motivet mer och mer. Maria Hymna Ramnehills forskning kommer bara att utgå ifrån transperspektivet, och ska ta avstamp i 1980-talet.

– Då har könskorrigering blivit vanligare och vi har fått en ny svensk lag, det blir en helt ny kontext. Det finns ingen forskning på det här området sen Sam Holmqvists avhandling om transmotiv på 1800-talet, så jag skriver en historia som inte finns än.

Kroppen i fokus

Kroppen kommer att stå i fokus i Maria Hymna Ramnehills avhandling, mer specifikt den förändrade kroppen, och huruvida den ses som något naturligt eller onaturligt i litteraturen.

– Jag kommer att använda ekokritiska motiv: naturen och det naturliga, om man till exempel väljer att placera en kropp i en väldigt urban miljö eller i ett mer lantligt landskap.

Nytt perspektiv

Maria Hymna Ramnehill har satt upp en preliminär lista över texter som ska ingå i avhandlingen, och det ser ut att bli svensk litteratur utgiven mellan åren 1986 och 2006.

– Det är lite blandat – några titlar som är helt bortglömda och några som är mer hågkomna, men som kanske inte har lästs ur det här perspektivet. Jag har bland annat ett par noveller av Inger Edelfeldt och Bodil Malmsten, och romaner av Aris Fioretos och Peter Kihlgård. Gemensamt är att ingen har gjort en transläsning av de här författarna.

Också verksam som litteraturkritiker

Maria Hymna Ramnehill har en bakgrund som journalist, först som allmänreporter och sedan alltmer inriktad på kulturfrågor. Sedan fem-sex år frilansar hon för Göteborgs-Posten som teater- och litteraturkritiker, något hon kommer att fortsätta med under avhandlingsarbetet.

Hur kommer det sig att du sökte en doktorandtjänst?

– – Jag vill helt enkelt lära mig mer om litteratur, hur den fungerar, vad vi gör med den och vad den gör med oss.

Text: Elin Widfeldt

Fotnot: Sam Holmqvists avhandling heter Transformationer. 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C.J.L. Almqvist och Aurora Ljungstedt och gavs ut 2017.