Marknadiseringen av utbildning splittrar privata och offentligt anställda lärare

Bild

De icke-statliga Low- fee private schools (LFP-skolor) skolor har funnits tidigare, men de senaste drygt 20 åren har det skett en markant ökning av dessa skolor, speciellt i låginkomstområden. Centrala för utbildningen, både privat och offentlig, är lärarna. Men vad innebär det att vara lärare i detta nya utbildningslandskap? Sara Falkensjö, som i höstas disputerade i kulturgeografi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har undersökt och analyserat grundskolelärares behov, utmaningar och agens i relation till marknadiseringen av utbildning i låginkomstområden i Kenya.

Lärarna används ofta i debatten för och emot LFP-skolor, dock ofta relativt förenklat, som att lärare inom LFP-skolor exploateras genom otrygg anställning och låg lön, eller att offentligt anställda lärare är oengagerade och presterar sämre än lärare på LFP-skolor.

- Resultaten i min avhandling styrker framförallt tidigare resultat som visar på att privata lärare har betydligt sämre anställningsvillkor och att offentligt anställda lärare har väldigt stora klasser, men visar även på delade utmaningar, som till exempel mer flyktiga relationer till elever på grund av en högre grad av rörlighet av elever mellan skolor.

Trygg försörjning viktigt – men inte till viket pris som helst

Studien visar även på flera saker som kan tyckas givna för oss i i-länder. Det är exempelvis viktigt för lärarna att ha en trygg försörjning och att göra ett bra jobb för sina elevers och samhällets framtid. Att lärarna har sådana intressen är dock viktigt att förstå i relation till hur deras behov utmanas i marknadiseringsprocessen i olika skolor. Och hur lärarna inom sina snäva handlingsutrymmen ofta navigerade utmaningar genom att prioritera behov.

- Ett stort prioriterat behov var att behålla sitt jobb, även om detta var ett dåligt betalt LFP-skolejobb. För LFP-skolelärare innebär detta att agera i enlighet med LFP-skolors riktlinjer och mål. Till exempel att uppnå höga provresultat, för att kunna använda i marknadsföringen av skolan, även om det innebar att lärarna var tvungna att undervisa mycket snävt inriktat på proven.

På en större kedja LFP-skolor hade lärarna manus, som de var tvungna att följa ordagrant på lektionerna. Under Saras intervjuer framkom dock, kanske lite förvånande, att alla LFP-skolelärare som arbetade på en stor LFP-skolekedja frångick detta, trots att de riskerade att få avdrag på lönen eller bli avskedade. En ung kvinna uttryckte det som att hon inte ville undervisa som en robot när hon var en professionell, utbildad lärare och den som hade kännedom om sina elever i klassrummet.

Strävar efter professionalism

Ett annat viktigt resultat var att även om de offentligt anställda lärarna har en tryggare anställning och mindre press att ”leverera”, så påverkas deras känsla av professionalism och förmåga negativt i konkurrensen och jämförelserna mellan skolor.

Att kenyanska lärare nu för tiden påbörjar sina karriärer med att “vänta” cirka tio år i privata skolor innan de lyckas få en mer attraktiv fast offentlig anställning påverkar både individuella lärare och kanske även yrkets status.

- Jag hoppas att lärarfacket i Kenya överväger hur de kan inkorporera privata och offentligt anställda lärares erfarenheter för att förbättra lärares situation under hela deras karriär. Till exempel borde kanske argument mot LFP-skolor/statliga skolor bygga mindre på passiva bilder av lärare och snarare fokusera på hur lärarnas olika förutsättningar att undervisa och agera på specifika sätt ser ut.

En begynnande schism mellan privata och offentligt anställda lärare

Den största nya insikten var att uppdelningen, de olika omständigheterna och konkurrensen mellan privata och offentliga skolor verkar leda till en schism mellan privata och offentligt anställda lärare. De delar i viss mån en identitet som lärare och har liknande behov, som trygg anställning och inkomst, samt en vilja att göra ett bra jobb för sina elever, men i intervjuerna reproducerade de också ofta negativa bilder av varandra liknande de som syns i litteraturen, med LFP-skolelärare som fuskande och offentligt anställda lärare som lata. Detta riskerar leda till en lärarkår som förbiser sina delade intressen och utmaningar och därmed möjligheten att förbättra lärares situation och utbildningen mer generellt.

Över lag vill lärare göra ett bra jobb, men kontexten gör att de tvingas prioritera och inte alltid kan agera i enlighet med både sitt behov av lön och sin professionella bedömning av vad god utbildning är. De vill hållas ansvariga och att det ställs krav på dem, men detta måste ske på ett professionellt sätt, där de kan utvecklas som lärare, och deras svåra situationer med bristande resurser och elevers socio­­–ekonomiska bakgrund måste tas med i beräkningarna.

- Mina resultat pekar på att det finns mycket att vinna på att behandla lärare i det Globala Syd som professionella arbetare, genom att både ge dem förutsättningar att göra sitt arbete och hålla dem ansvariga.