Bild
Cello
Länkstig

Makt och ångest i fokus i moderna skildringar av klassisk musik

Publicerad

I nya medier och i den moderna populärkulturen finner konst och musik nya uttryckssätt och publiker. Och här kan i synnerhet synen på klassisk musik vara på väg att förändras - höga ideal möts idag av maktstrukturer, prestationsångest och ekonomisk svårighet. Nu ska forskare vid bland annat Institutionen för kulturvetenskaper skriva en antologi om den medialiserade klassiska musiken.

Tänk på västerländsk konstmusik – vanligen känt som ”klassisk musik” – i traditionell mening och tankarna fastnar nog lätt i de finkulturella värdenas härad: upphöjdhet, exklusivitet och höga ideal.

Och fortfarande är det möjligt att i stor utsträckning applicera ett statussammanhang på genren. Inom populärkulturen har klassisk musik ofta gått hand i hand med ett romantiskt skimmer som påverkat handlingen. Snart kommer den dramatiska vändningen. Det faktum att karaktärer lyssnar till klassisk musik kan komma att innebära en ”larger than life”-upplevelse.

Den klassiska musiken av idag möter dessa ideal till trots en annorlunda ombonad verklighet. Inte sällan finansieras utövandet av kommuner och syftet är att fler ska kunna tillgodogöra sig klassisk musik som konstform och praktik. Även faktorer som ideologiska förändringar i samhället, en ökad marknadisering av det offentliga och, inte minst, det alltmer diversifierade medielandskapet påverkar den klassiska musiken.

Genom sociala medier, TV och film når den nya publiker med nya perspektiv.

Det omfattande forskningsprojektet Klassisk musik för en medialiserad värld som samlat forskare från Göteborgs och Stockholms universitet respektive Musikverket och löpt mellan 2018 och 2022 har haft som målsättning att studera förekomsten av klassisk musik, hur den uppträder och tolkas i ett modernt medielandskap.

Tobias Pontara, professor i musikvetenskap vid Institutionen för kulturvetenskaper och den som lett projektet, har ägnat en betydande del av sin forskning inte minst åt musik på film. När han i en intervju med Sveriges Radio-programmet ”Hemma i P2” illustrerar hur film- och TV-produktioner kan rama in en förändrad syn på den klassiska musiken fastnar han vid ett antal konkreta exempel.

Handlingen i produktioner som Grand Piano (2013) och The Perfection (2018) förenar trånande musiker, strävan efter perfektionism förenat med ett skenbart ospelbart musikstycke.

På samma gång upprättas maktstrukturer och prestationsångest bereder sig ut sig. Detta samtidigt som den klassiska musikens traditionella värden i hög utsträckning kvarstår, vilket bidrar till att framställa den som komplex.

Tobias Pontara lyfter även dirigentrollens betydelse, en funktion vars utövande otvivelaktigt är förenat med ett betydande maktutövande. Att problematisera skildringen av denne är ett populärt populärkulturellt grepp.

Ekonomiska svårigheter är ytterligare ett dilemma som flertalet orkestrar behöver tampas med idag, som påverkar sätten på vilka man kan sälja in den klassiska musiken gentemot sin publik. Detta dilemma står också i fokus i bland annat TV-serien Mozart in the Jungle (2014-2018).

Efter att forskningsprojektet gått i mål håller Tobias Pontara med kollegor i skrivande stund på med att i utgångspunkt i de slutsatser man dragit under studierna sammanställa en antologi på svenska om den medialiserade klassiska musiken. Den kommer att ges ut på Makdam förlag under våren 2024.

Text: Erik Pedersen

Källor:
Sveriges Radio, GU.se, SU.se

Se även

Läs mer om forskningsprojektet Klassisk musik för en medialiserad värld (2018-2022)

Lyssna på Sveriges Radios intervjuer med Tobias Pontara: i ”Hemma i P2” samt i ”Kulturnytt” (oktober 2023)