”Hög tid att gå från me too till me neither”
Gemensam kamp, forskning och delad kunskap i Norden behövs för att få slut på sexuella trakasserier i arbetslivet. Det konstaterade Norges jämställdhets- och kulturminister Lubna Jaffery i sitt inledningstal på nordiska konferensen Prevent and Intervene – Ending Sexual Harassment at Work.
– Det är ett ambitiöst mål, men det finns inget alternativ. Det är hög tid att gå från me too till me neither, sa hon.
På Litteraturhuset i Oslo 30 oktober samlades forskare, beslutsfattare och arbetsmarknadsparter för att ta del av resultaten från Nordiska ministerrådets forskningssatsning om sexuella trakasserier i arbetslivet 2021-2023. Fem projekt har tagit fram ny kunskap om att förebygga och hantera sexuella trakasserier på arbetsplatser.
Kvinnor löper störst risk att utsättas för sexuella trakasserier. Även faktorer som ålder, etnicitet, utbildning, funktionsvariation och sexuell identitet påverkar såväl utsattheten som förmåga och möjlighet att som anställd eller arbetsgivare hantera det som sker. Forskning från flera undersökningar i Norden visar att omkring en tredjedel av alla kvinnor utsätts någon gång under sitt arbetsliv.
– På Island har stora studier släppts med några års mellanrum och vi ser inte att sexuella trakasserier minskar. Vi använder ordet epidemi, sa Dagný Aradóttir Pind, jurist vid isländska fackförbundet BSRB, som deltog i samtal om förebyggande arbete, med Joakim Aadland, föreståndare för Balansekunst i Norge och Jeanine Førland, rådgivare inom HR och personalanalys, Polishögskolan i Norge, modererat av Hannah Helseth.
Projektet Sexual Harassment in Tourism and Hospitality – using the past and present to inform the future poängterade att det behövs målgruppsanpassad och tillgänglig kunskap om sexuella trakasserier så att utbildning och informationsmaterial verkligen når fram. Både anställda och ledare inom turistsektorn i Norden är ofta unga. Många har inte heller nordiska språk som modersmål.
Frågor om beteende synliggör trakasserier
Joakim Aadland från intresseorganisationen Balansekunst representerade kultursektorn där utsattheten är stor eftersom osäkra anställningar och frilansuppdrag är så vanligt. En studie de har gjort visar tydligt hur svaren påverkas av hur frågorna ställs.
– När vi ställde frågan "har du någonsin blivit utsatt för sexuella trakasserier" svarade väldigt få personer ja. När vi ställde specifika frågor om de upplevt det ena eller det andra ökade siffrorna. Så det gör det ännu svårare att arbeta med detta, sa han.
För att få fram jämförbara data om sexuella trakasserier i Norden har projektet IWS-Nordic utvecklat ett standardiserat frågeformulär utifrån frågor om olika beteenden. Formuläret Inventory of Workplace Sexual Harassment finns tillgängligt på projektets webb, på danska och engelska och snart även på norska och svenska.
Arbetsplatskulturen behöver förändras
Inom besöks- och restaurangnäringen är risken att utsättas hög bland de som möter kunder dagligen. Projektet Customer Sexual Harassments in the Nordic Service Workplace pekade på hur den nordiska servicekulturen kan påverka säkerheten. Fokus på kunden och att göra kunden nöjd blir en slags övergripande princip som påverkar hela organisationen, berättade Markus Fellesson och Anna Fyrberg Yngfalk, båda lektorer vid Centrum för tjänsteforskning, Karlstads universitet.
– Även i situationer där du kanske inte borde tillhandahålla någon form av tjänst längre gör du det ändå eftersom det är vad du gör om du gör ditt jobb på ett korrekt sätt, sa Markus Fellesson.
– Det är viktigt att ifrågasätta service management-idealen eftersom vi ser att det sättet att leda skapar grogrund för våld, sa Anna Fyrberg Yngfalk.
Flera panelsamtal och presentationer diskuterade gapet mellan lagdefinitioner och hur sexuella trakasserier förstås i praktiken, hur gråzoner uppfattas, att prata “samma språk” eller ens ha ett språk för att tala om problemet. För att skapa gemensam förståelse behövs återkommande utbildningar. Och ofta är arbetsplatskulturen den stora utmaningen.
– Sexistiska trakasserier på arbetsplatser är tecken på att arbetsplatskulturen, hierarkierna, organisationsstrukturerna och arbetsrelationerna har en vardaglig sexistisk karaktär som möjliggör sexuella trakasserier, sa Marta Padovan-Özdemir, lektor vid Center for Køn, Magt og Mangfoldighed, Roskilde Universitet som presenterade projektet Power Plays – preventing sexual harassment through memory work & forum theater in workplaces of care.
Claus Jervell, sekreterare i norska Fellesforbundet, leder fackförbundets utbildningar för att förändra arbetsplatskulturer och engagera bystanders, de som bevittnar sexuella trakasserier. Arbetet har lett till att fler anmäler.
– De flesta män trakasserar inte kvinnor, men de flesta män är passiva åskådare i en kultur där detta är en del av kulturen. Vårt arbete gick ut på att göra passiva åskådare till aktiva agenter mot trakasserier genom att ge dem ansvar och verktyg. Som resultat kommer nu många fall av trakasserier in till unionen, både från vår organisation och från arbetsplatserna, berättade han i samtal om att överföra forskning till praktik, med Fredrik Bondestam, föreståndare på Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet.
Ledningens ansvar att skapa förtroende
För att uppnå förändring behöver alla på arbetsplatsen involveras. Det är också målet för projektet “Speak Up!” – a practice-oriented research project on the prevention of Sexual Harassment (SUSH) som fokuserar särskilt på bystanders, och som nu dessutom har fortsatt finansiering av Nordforsk. En slutsats i projektet är att nedifrån-upp-perspektiv är att föredra i arbetsplatsutbildningar.
– Genom ett deltagarorienterat tillvägagångssätt var det möjligt att fånga upp anställdas intressen, deras förmåga och kollektiva resurser för att skapa effektiva lösningar för att förhindra sexuella trakasserier, sa Linda Lane, lektor vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet som representerade den svenska delen i det samnordiska projektet.
Jeanine Førland tog upp ledningens ansvar att skapa en lärande arbetsmiljö, stödja anställdas dialog kring sexuella trakasserier och skapa förtroende.
– För att folk ska rapportera sina erfarenheter så måste de lita på hur de kommer att bäras igenom det, och hur det hanteras i resten av organisationen, sa hon.
Konferensdagen summerades av Sirið Stenberg, Färöarnas minister för Sociala frågor och kultur och Katrín Jakobsdóttir, Islands statsminister och jämställdhetsminister avslutningstalade.
– Vi behöver utbildning och dialog. Det är nödvändigt för att implementera strategier och förebygga. Det är upp till oss att bryta tystnaden och skapa en miljö där alla känner sig trygga, sa Sirid Stenberg.
– Förändring av arbetsplatskulturers attityder och policies tar tid och kampen mot sexuella trakasserier och våld fortgår. Sorgligt nog är vi inte framme än, sa Katrín Jakobsdóttir.
