Gästforskare från Ukraina för dagbok om kriget

– Jag skriver om Rysslands invasion och vilken påverkan den har på mitt liv. Jag försöker fokusera på det jag kan bäst, att vara historiker, säger Hanna Filipova, som sedan mitten av april är anställd som gästforskare vid Göteborgs universitet.

Bild

Hon stannade en månad medan bomberna föll i Kyiv. Nu har hon mardrömmar, är rädd för höga ljud och känner sig skyldig för att hon är i säkerhet.

– Många av oss, ukrainare, som är i säkerhet nu, känner oss skyldiga. Som att vi inte gör tillräckligt och inte har rätt till ett normalt liv medan ryska barbarer torterar och våldtar fredliga människor i Bucha eller utplånar Mariupol från jordens yta. Jag har haft stark psykisk ångest över detta. Men börjar inse att jag bör göra det jag kan bäst, att arbeta som historiker hjälper mig att orka fortsätta under denna svåra tid.

Den 24 februari, när kriget inleddes, började hon föra dagbok. Hon skrev om Rysslands invasion och vilken påverkan det har på hennes liv.

– Naturligtvis handlar det också om upplevelsen av att flytta till Sverige. Jag förblir historiker in i det sista, och därför hoppas jag att denna dagbok en dag kommer att fungera som en källa för någons forskning i framtiden.

Grusade planer

Före kriget hade Hanna Filipova många planer. Hon tänkte publicera en monografi om prins Alexander Mensjikovs markinnehav och politiska verksamhet i Hetman State, (ett kosach-styre där stora delar av Ukraina ingick), delta på konferenser i Košice och Oxford och anordna en konferens i Kyiv om Ukrainas roll under det stora nordiska kriget.

– På det hela taget hoppades jag att 2022 inte skulle bli lika ”misslyckat” som de två föregående åren på grund av covid-19-pandemin. Men livet har visat att det alltid kan bli värre.

Hanna Filipova har en doktorsexamen från National Academy of Sciences of Ukraine.  Hon har också studerat vid Taras Shevchenko National University of Kyiv. Hon arbetade vid museet vid The National Preserve "Kyiv-Pechersk Lavra", ett området som är uppsatt på Unescos Världsarvslista. Hennes forskning har handlat om det stora nordiska kriget, flyktingar och krigsfångar.

Många av hennes kolleger från ukrainska universitet och museer har tagit till vapen och kämpar nu mot ryssarna. Några fortsätter att arbeta om de har möjlighet. En del arbetar precis som Hanna Filiopova på lärosäten runt om i Europa.

Projekt om krigsfångar och flyktingar

På Göteborgs universitet kommer hon att arbeta med ett projekt om ukrainska krigsfångar och flyktingar i Sverige under det stora nordiska kriget. Hon kommer att utforska några av deras biografier och jämföra uppgifter från ukrainska och svenska arkiv.

– Jag tror också, med hänsyn till mina och mina landsmäns erfarenheter, att detta kan bli en mycket relevant och intressant studie. Jag har som exempel, till och med rest från Kyiv till Sverige längs en rutt som liknar den som människor från Ukraina gjorde för trehundra år sedan. Dessutom ska jag delta i konferenser i Sverige och andra länder och i allmänhet delta i universitetslivet.

Att ta beslutet att lämna Kyiv var svårt. Hennes morföräldrar ville inte följa med och hennes husdjur är kvar hos dem. Hon fick lämna kvar sina böcker och sin samling av fotografier och konstföremål. Men hennes mamma följde med till Göteborg.

– Varje dag läser jag nyheterna och tänker på min familj och mina vänner. En av mina nära vänner är i Kharkiv. Jag blir så orolig om hon inte svarar på mina meddelanden varje dag.

Medan Hanna Filipova väntade på beslut om sin migrationsansökan bestämde hon sig för att lära känna Sverige bättre. Förutom att utforska Göteborg reste hon till Stockholm, Varberg, Ytterby och Uddevalla och besökte museer och platser som var intressanta för hennes forskning.

– Jag vill verkligen understryka att här i Sverige finns idealiska förhållanden för arbete och liv, vilket jag inte skulle ha haft i Ukraina på länge på grund av kriget, säger Hanna Filipova.

Av: Cecilia Sjöberg