Viktigt och sant: vad styr ordens ordning i språk i södra Afrika?

Även om detta är stora språk så är kunskapen om deras grammatik mycket mer begränsad än för svenska och andra Europeiska språk. Utan att vi kanske vanligen tänker på det, så utgör språk kärnan i vårt samhälle. Detaljerade grammatikbeskrivningar leder till bättre skolgrammatikor och bättre grammatikundervisning. Det leder också till bättre översättningar, något som är mycket viktigt i ett samhälle där mycket av informationen bara presenteras på det gamla kolonialspråket engelska, och det som översätts ofta är fullt av fel. I ett demokratiskt, inkluderande samhälle bör alla kunna ta del, oavsett modersmål.
Kommunikation mellan människor är ett ständigt samspel mellan talare och lyssnare. Talaren kan uttrycka sig utan att 'säga allt'  eftersom hen utgår från den kunskap de har gemensamt. Den gemensamma kunskapen byggs på i samtalet genom att hela tiden lägga till information. Ibland är all information i en mening ny, som när talaren säger 'Min cykel har gått sönder' och lyssnaren visste inte om det. Oftast är en del av meningen bekant och talaren kan förkorta genom att använda pronomen, som i när hen sen tillägger 'den var ändå gammal'. Lyssnaren vet då att 'den' hänvisar till den nyss nämnda cykeln.

Alla språk antas ha möjlighet att lägga till ny information till redan känd kunskap, och använder specifika grammatiska konstruktioner till detta. I vissa språk verkar systemet att dela in informationen i redan känd kunskap och ny kunskap vara det som huvudsakligen styr ordföljden, som i språkfamiljen bantu. Fasta ordföljder som i svenska - att verbet ska komma på andra plats, till exempel - spelar mindre roll.

I xhosa till exempel kan den som utför en handling, subjektet, istället nämnas sist om den personen ('mannen' i följande exempel) nämnts tidigare (för några meningar sen):
1.    [wá-fáka                      ílí:tye]   umfa:na            
      SUBJ.3SG.PST-lägga  sten      man
      ‘Man(nen) lade (en) sten.’

Rad 2 är här en direkt-översättning per morfem. PST står för past, motsvarande preteritum. Förutom att en mening är uppbyggd på delad kunskap och ny, så är det som talaren vill framhäva viktigt, eller den information som lyssnaren efterfrågar. 'Vad har gått sönder? Min CYKEL.' I ngunispråken används inte betoning för denna funktion. Istället används meningens uppbyggnad och böjning på olika sätt, kombinerat med en struktur i språkets prosodi baserat på vokallängd (detta är markerat i exemplen med hakparentes och kolon som anger vokallängd. Så som svar på frågan 'vem odlar?' kan man säga:
2.    [ku-líma    uThá:ndi]
       LOC-odla Thandi
       'Thandi odlar.'

Som synes används en så kallad lokativ kongruens, ungefär som opersonligt 'det'. Namnet Thandi har inte betoning, men den näst sista vokalen är lång för att indikera slutet på frasen. Detta är bara två exempel på många olika ordföljder, alla med sitt eget specifika användningsområde. Projektet har som mål att fastställa hur sådana här funktioner, så kallad 'paketering av information', styr grammatiken i ngunispråk. Om detta finns mycket begränsad forskning.

Som del av projektet finns ett snävare syfte att beskriva hur man kan framhäva ett påståendes sanning, det som brukar kallas polaritetsfokus, som i 'A horse DID kick the cat'. Detta är inte utforskat för språkfamiljen bantu, men är viktigt i ett språkjämförande perspektiv då bantuspråk inte använder betoning till fokus, till skillnad från de språk vars struktur hittills har dominerat semantisk och pragmatisk forskning.
Analysen baseras på intervjuer och korpusdata, och bidrar därmed till vidare beskrivning av dessa grammatiskt relativt outforskade språk. Det är viktigt att vi vet vad de underliggande koncepten är som styr hur grammatiken kan vara organiserad, och att sådant vetande inte bara baseras på kunskap om västerländska språk. Det här projektet bidrar till vår kunskap om vad som styr ordföljd i språk som har så kallad 'fri' ordföljd och därigenom hur mänsklig språkförmåga fungerar.