Stadens närhet: till vad och för vem? Den hållbara tillgänglighetens långsiktiga utveckling och sociala fördelning i svenska stadsregioner
Kort beskrivning
Människors möjligheter att nå viktiga verksamheter i vardagen, som arbete, service, vård och kultur, är centrala för såväl hushållens välfärd som för städers funktion och attraktivitet. Ett överordnat mål i samhälls- och trafikplaneringen är därför att förbättra tillgängligheten för medborgarna.
Traditionellt har det skett genom att öka rörligheten, inte minst framkomligheten med bil. Skiftet till en planering för hållbara städer fokuserar dock i allt större utsträckning aspekter som närhet och lokalisering som viktiga medel att öka människors tillgänglighet i vardagen. Förtätning av bebyggelse och blandning av verksamheter är ledstjärnor i arbetet. Ökad uppmärksamhet ges till långsammare och aktiva färdmedel som gång och cykel. Ett viktigt motiv för skiftet i planeringsfokus – från rörlighet till närhet – hänger samman med den ekologiska hållbarheten. Det handlar om att reducera transporternas utsläpp av växthusgaser, kväveoxider, partiklar etc., transporternas energiförbrukning, samt, inte minst, att minska trängsel och konkurrens om mark i våra städer.
Men även de sociala hållbarhetsaspekterna är viktiga att hålla i minnet när en analyserar frågor om tillgänglighetens villkor, former och innebörd i människors vardag och välfärd. De sociala dimensionerna har hittills fått jämförelsevis lite uppmärksamhet i såväl forskning som praktisk samhällsplanering för ökad hållbarhet. Få studier närmar sig konkret frågan om den socialt hållbara tillgänglighetens innehåll och fördelning – inte minst i vilken utsträckning rådande trender går i en hållbar riktning för olika grupper i befolkningen och i olika kontexter. En angelägen forskningsuppgift är då att kartlägga tendenser i den hållbara tillgänglighetens utveckling över tid för olika grupper i befolkningen. Det förutsätter utveckling av metoder som också kan tjäna som verktyg för analys av eftersatta behov och uppföljning av stadsbyggnadsåtgärder som syftar till att påverka människors tillgänglighet i vardagslivet.
Syftet med detta projekt är därför att undersöka hur en socialt och miljömässigt hållbar tillgänglighet utvecklats under en längre period (mellan 1990–2017) i utvalda svenska stadsregioner. Vilka grupper får en ökad tillgänglighet, till vilka verksamheter och med vilka förflyttningsmedel, är de överordnade frågor som analyseras. Vi undersöker möjligheterna för olika socialgrupper att genom närhet och användning av långsammare färdmedel (fots och cykel) få tillgång till viktiga verksamheter i vardagen och hur den förändras över tid. Vi prövar också om förändringarna beror på omlokalisering av verksamheter (målpunkter som t.ex. koncentrationen av detaljhandel) och/eller förändringar i befolkningens bosättningsmönster (t.ex. stadsutglesning, segregation) och demografiska sammansättning (t ex åldrande). Metodmässigt utnyttjas longitudinella registerdata över totalbefolkning (årligen uppdaterade sedan 1990) med mycket hög geografisk upplösning som även ger möjligheter att identifiera lokaliseringen av boende och olika verksamheter. Vidare kompletteras med information om olika typer av förflyttningsmöjligheter med hjälp av ett särskilt utvecklat sk tillgänglighetsverktyg. Analyserna sker med hjälp av geografiska informationssystem, GIS, i kombination med multivariata statistiska metoder.