Maria Tholén- Akut njursvikt efter hjärtkirurgi och hjärttransplantation

Länk till avhandlingen

Akut njursvikt efter hjärtkirurgi och hjärttransplantation

Bild

Akut njursvikt är en vanlig och allvarlig komplikation efter hjärtkirurgi och hjärttransplantation, och innebär en avsevärd ökad risk att drabbas av påföljande sjukdomar och förtidig död. Vad den akuta njursvikten beror på är inte helt klarlagd, men den beror troligen på en mängd olika faktorer.

– Under operationer där hjärt-lungmaskin vanligen används, uppstår en nedsatt genomblödning och därmed sämre syresättning av njurarna, tillsammans med en sammandragning av njurarnas blodkärl. Detta anses vara en av de viktigaste orsakerna bakom den akuta njursvikten som kan uppstå efter operationen, säger Maria Tholén, specialistläkare inom thoraxanestesi och intensivvård, och verksam vid TOP/TIVA på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Postoperativt kan njursvikten ytterligare förvärras på grund av instabil cirkulation och av att patienten behandlas med njurtoxiska droger som till exempel immunhämmande läkemedel.

– Det finns idag inga enkla och vedertagna metoder att mäta njurens syresättning under och efter hjärtkirurgi och hjärttransplantation och inte heller några bra sätt att förebygga njursvikten eller behandla den när den uppkommit. Syftet med avhandlingen har varit att hitta verktyg att följa njurens syresättning under hjärtkirurgi samt att finna metoder att förebygga och behandla akut njursvikt som är uppkommen i samband med hjärtkirurgi.

Fyra huvudresultat från avhandlingen

1. NIRS - Nära infraröd spektroskopi, är en icke-invasiv teknik som används för att följa syresättning i mänsklig vävnad, det vill säga en teknik utan att sticka igenom huden. I hennes avhandling har man kunnat konstatera att NIRS, placerat över njuren på ett adekvat sätt, kan följa syresättningen i njuren under hjärtkirurgi.
2. Levosimendan är ett hjärtstärkande och blodkärlsvidgande läkemedel. Forskningen i avhandling har visat att levosimendan motverkar kärlsammandragningen i njurarna och därmed ökar njurens genomblödning hos patienter med akut njursvikt efter hjärtkirurgi. Dock sågs ingen statistiskt signifikant ökning i njurens förmåga att rena blodet.
3. Förmakspeptiden ANP (atrial natriuretic peptide) bildas naturligt i kroppen som svar på övervätskning och ger då signal till njurarna att göra sig av med vätska. I tidigare studier har förmakspeptiden ANP visats förbättra njurfunktionen och minska behovet av njurdialys hos patienter med akut njursvikt efter hjärtkirurgi. I ett av delarbetena studerades effekten av att ge ANP intravenöst i förebyggande syfte, till patienter under och efter hjärttransplantation.
   
   – Men ANP visade sig i vår studie inte ha någon statistiskt signifikant effekt på förekomsten av akut njursvikt i jämförelse med placebo.
4. Att mäta filtrationshastigheten i njurens glumeruli, det vill säga njurens minsta blodkärlsnätverk, är ytterligare sätt att mäta njurens funktion på. Förenklat innebär det njurens förmåga att rena blodet. Filtrationshastigheten förkortas GFR från engelskans Glomerular Filtration Rate och kan mätas på olika sätt (sk. mGFR). Detta är dock tidskrävande och dyrt varför olika formler finns för att istället beräkna/uppskatta GFR (sk. eGFR).
   
   – Jag har jämfört eGFR mot mGFR hos patienter som nyligen genomgått hjärttransplantation. Vår slutsats är att eGFR inte är ett tillräckligt bra sätt att följa njurfunktionen hos dessa utmanande patienter med hög förekomst av akut njursvikt.

Sammanfattningsvis
Avhandlingen har visat att njurens syresättning kan följas med NIRS under hjärtkirurgi, att hjärtläkemedlet Levosimendan förbättrar blodcirkulationen i njuren hos patienter med akut njursvikt efter hjärtkirurgi, att förebyggande behandling med ANP, i samband med hjärttransplantation, inte verkar ha någon effekt på postoperativ njursvikt samt att beräknad njurfunktion (eGFR) överensstämmer dåligt med faktisk njurfunktion (mGFR) tidigt efter hjärttransplantation.

Text: Susanne Lj Westergren