Julia Morud Lekhol visar vägen till labbet där hon undersöker den lilla rundmasken C. elegans. Hon böjer sig över mikroskopet och rattar in skärpan på agarplattan. I fokus syns den en millimeter långa masken tydligt, trots att den är genomskinlig. Masken kan enkelt manipuleras genetiskt på olika sätt, som att bli fluorescerande grön. I olika experiment undersöker hon hur signaleringen i maskens nervsystem fungerar och hur signalerna påverkar beteendet. För ändamålet är C. elegans det perfekta modelldjuret.
Hur kom det sig att du blev forskare?
– Redan under min uppväxt i Falköping gjorde jag allt för att hitta sommarjobb på labb. Bland annat arbetade jag på mejeri och testade deras produkter, tittade på bakteriekulturer och odlade mjölk för att kontrollera att det inte var farliga bakterier i den. Eller att bönderna fuskat med antibiotika. Men vi höll också på med smaktest av mjölk. Det var rätt äckligt och idag dricker jag helst inte mjölk.
– Jag har alltid varit intresserad av kemi och biologi och sökte först till biomedicinsk analytiker men bytte efter ett år till apotekarprogrammet.
Vilken forskning har du ägnat dig åt?
– När jag var doktorand studerade jag hur råttors beteende förändrades av nikotin, även efter långt uppehåll. Avhandlingen fick väldigt mycket uppmärksamhet i media, också internationellt. Men under min postdok gick jag över till att studera rundmasken C. elegans för att undersöka hur informationsöverföring mellan nervcellerna, som sker via jonkanaler, fungerar på molekylär nivå.
C. elegans har till skillnad från människans biljoner nervceller bara 302. Därför är det mycket lättare att följa hur signalerna fortplantas i nervsystemet. Dessutom kan vi ganska lätt manipulera maskarna genetiskt med olika metoder, som med CRISPR/ Cas 9, som belönades med nobelpris 2020.
Hur började din forskarkarriär?
– Jag gjorde mitt examensarbete på mastersnivå i New York hos Eric Kandel, som fick Nobelpriset tillsammans med Arvid Carlsson år 2000. Eric är professor på Columbia University i New York. Det blev ett extra långt exjobb, jag var drygt ett år i hans labb. Det var fantastiskt inspirerande och kul! Dessutom fick jag möjligheten att publicera redan på mastersnivå tillsammans med en nobelpristagare, vilket hjälpte mig i början av karriären.
– Jag hade gärna stannat och gjort min PhD på Columbia University, men det är väldigt svårt med byråkratin när man inte har amerikansk examen, så jag sökte mig till Göteborgs universitet och en doktorandutbildning på Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin. När jag var klar åkte jag och min man, som också är forskare, till staden Cambridge i England tillsammans med vår då tvåårige son.
– Jag hade just fått postdok-anslag från Vetenskapsrådet på tre miljoner kronor som följde med till min nya arbetsplats MRC, Laboratory of Molecular Biology. Det är ett statligt välfinansierat forskningsinstitut som varit plantskola för många nobelpristagare. Två Nobelpris delades ut under min tid på institutet. Jag och min man hyrde ett klassiskt terrace house, ett radhus med smal trädgård. Det var roliga och lärorika år med mycket jobb!
Vad betyder din forskning för samhället?
– Vi vet faktiskt inte hur de normala funktionerna i ett nervsystem ser ut och hur dessa skiftar över tid, eller i olika normaltillstånd. Vi vet litegrann, men har bara skrapat på ytan, och genom studier på rundmasken C. elegans hoppas jag vi kan lära oss lite mer om de grundläggande principerna som råder i våra nervsystem.
Porträtt skrivet av Carina Eliasson för Science Faculty Magazine nr 2 2022.
OM JULIA MORUD LEKHOLM
ÅLDER: 38 år.
ÄR: Forskare i molekylärbiologi och biokemi.
BÄSTA FORSKAREGENSKAPER: Vetgirig, uthållig och noggrann.
FAMILJ: Make, som är professor i biomedicin, samt en sjuårig son.
INTRESSEN: Ridning, trädgårdsodling och stickning.
