Bild
Omslagsillustration: En abstrakt illustration av livmodern, den kvinnliga hormoncykeln och ett embryo. Illustration av Edina Sehic.
Länkstig

Edina Sehic: Framtidens konstgjorda livmoder

Publicerad

Transplantationer kräver att det finns donatorer. Och mottagarna behöver livslång immundämpande behandling. Edina Sehic forskar på ett alternativ där båda dessa behov elimineras: en konstgjord livmoder tillverkad av patientens egna celler.

Bild
Edina Sehic.

EDINA SEHIC
Disputation: 19 januari 2024 (klicka för mer info)
Doktorsavhandling: Uterine tissue engineering: Translational approaches using animal models
Ämnesområde: Obstetrik och gynekologi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper

Vad är bakgrunden till din forskning?
– Många kvinnor lider av infertilitet på grund av att livmodern inte fungerar. Den kan vara skadad, exempelvis efter kirurgiska ingrepp. Det finns även kvinnor som föds utan livmoder eller tvingas ta bort den på grund av cancer. Den här gruppens infertilitet kan bara behandlas med livmodertransplantation, en procedur som medför många risker och biverkningar, säger Edina Sehic.

Görs av patientens egna celler

Under ledning av professor Mats Brännström blev Göteborg 2012 först i världen med att genomföra livmodertransplantationer.

Edina Sehic är farmaceut och molekylärbiolog och arbetar nu som doktorand i Brännströms grupp på laboratoriet för transplantation och regenerativ medicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Vi forskar på att försöka skapa en konstgjord patientspecifik livmoder tillverkad av patientens egna celler. På så vis skulle vi kunna undvika dagens risker med immunförsvarsdämpande behandling och behovet av en donator. Vi forskar även på ett alternativ där ett patientspecifikt livmoderlikt biomaterial kan användas för att ersätta en skadad del av livmodern, i stället för att behöva transplantera hela livmodern.

Testat på större djurmodeller

Vad är det centrala i ditt doktorandprojekt?
– Min avhandling har fokuserat på tillverkning av biomaterial för behandling av en skadad livmoder genom att översätta tidigare resultat från vår forskargrupp till större djurmodeller. Vi har producerat livmodermaterial som tidigare utvärderats och transplanterats i en råttmodell. För att kunna överföra dessa resultat till mänskliga studier krävs användning av mer relevanta djurmodeller. Därför har jag utvärderat vårt material i får, berättar Edina Sehic, och fortsätter:

– Parallellt med detta har jag vidareutvecklat protokoll för framställning av vårt material på vävnad från kor och babianer för att säkerställa att protokollen är användbara på människa inom en snar framtid. Genom att testa material från olika djurarter kan vi även bedöma tillverkningens säkerhet och effektivitet.

Figur 14, sidan 34. Illustration av tillverkning av biomaterial. Livmodern är avcellulariserad, och en bit klipps ut. Mesenkymala stamceller injiceras i biomaterialet som inkuberas i 14 dagar för att låta cellerna fästa och kolonisera före transplantation.

”Konstruera en komplett livmoder”

Vilka är de viktigaste forskningsresultaten?
– Att vi har kunnat översätta våra tidigare studier från råttmodeller till större djurmodeller. Detta har betydelse för att framgångsrikt kunna framställa biomaterial för kliniska ändamål i framtiden. Dessutom har vi fått större insikt i hur immunförsvaret reagerar mot vårt material och vad det har för betydelse för resultatet.

Vilken patientnytta kommer den här forskningen att leda till?
– I framtiden kommer vår forskning inte bara kunna hjälpa kvinnor med en skadad livmoder att uppnå graviditet. Våra resultat ger oss även insikter i kroppens regenerativa processer, och hur vi kan utforma verktyg och material för att skapa patientanpassade transplantat, säger Edina Sehic, och tillägger:

– När vi har nått vårt delmål, att framställa en del av en livmoder, och skaffat tillräcklig kunskap om denna process, blir nästa steg att försöka konstruera en komplett livmoder. En sådan lösning har potentialen att kunna ersätta en donator vid en livmodertransplantation. På så vis kan vi minska riskerna för patienterna och slippa vara beroende av tillgången till organ.

Text: Jakob Lundberg

Figur 4, sidan 8. Illustration av (A) livmodertransplantation, (B) decellularisering och recellularisering av hela organ följt av livmodertransplantation och (C) partiell reparation av livmoderdefekter.