Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Snack och verkstad i regeringens kulturarvspolitik

Publicerad

I februari kom regeringen med den första kulturarvspropositionen någonsin. Genom det har ljuset riktas mot ett växande område som inte varit fritt från friktion.

Ett kvitto på de framsteg som gjorts inom kulturarvsarbetet. Det kallade Fredrik Linder från enheten för kulturarv på kulturdepartementet den nya kulturarvspropositionen under Kulturarvsakademins vårkonferens.

Propositionen blev klar 28 februari och bygger på tre statliga utredningar och ett 20-tal myndighetsrapporter. Fredrik Linder förklarar att den bygger på en öppen process där regeringen har fått in underlag och inspel till arbetet.

fredrik– Det är viktigt att den här politiken formas i öppen dialog med en rad aktörer, såväl myndigheter som forskare, civilsamhällets aktörer och representanter från organisationer som företräder nationella minoriteter.

En lag mot politisk klåfingrighet

Genom propositionen tas för första gången ett helhetsgrepp kring kulturarv som eget politikområde. Propositionen innehåller dels en historisk bakgrund och beskrivning av hur kulturarv blivit en del av den moderna kulturpolitiken. Men också en beskrivning av de samhällsförändringar som gjort att kulturarvsfrågor hamnat mitt i samhällsdebatten.

I propositionen definieras kulturarv som spår och uttryck från det förflutna som tillskrivs värde och används i samtiden. Några av grundfrågorna är hur det offentliga ska förhålla sig till laddade frågor om identitet och tillhörighet, var politikens gränser går och om alla historiebruk kan bejakas.

Fredrik Lidner understryker att kulturarv inte är statiskt utan förändras över tid.

– Idag är dessa förändringar snabba vilket har gjort att kulturarv har blivit både känslomässigt laddat och en yta för konflikt. Med tilltagande polarisering i samhället är det viktigt att se att olika sätt att närma sig det förflutna inte utesluter varandra och att olika historiebruk kan existera parallellt.

Han understryker vikten av att låta människors få närma sig kulturarv utifrån olika förutsättningar. Annars kan det bli ett exkluderande verktyg.

– Det gemensamma kulturarvet är en angelägenhet för alla. Dess värden är många, det kan användas till bildning och kunskap, bidra till gemenskap och till att ifrågasätta befintliga gemenskaper, bidra till hållbar utveckling. Det är inte politikens sak att styra över hur det används av människor.

Huvudförslaget är en ny museilag som bland annat förtydligar att politiken inte ska kunna lägga sig i innehåll eller perspektiv i museernas verksamhet.

– Syftet är att skapa ett långsiktigt ramverk för museer som självständiga kunskapsinstitutioner, ”en lag mot politisk klåfingrighet”, som kulturministern kallar den.

Katalog med förslag

I propositionen föreslås även bland annat ändringar i kulturmiljölagen, en utökning av Riksantikvarieämbetets arbetsområden och en samlad myndighet för att främja kunskapen om Sveriges historia.

– Propositionen innehåller många stora ord men även en hel katalog med förslag. Det är detta som är själva verkstan: det som faktiskt ska göras.

Men de stora orden behövs också menar Fredrik Linder.

– Jag är glad över att propositionen fick bli lite långrandig. Ni som jobbar med frågorna vet att de kan användas för att exkludera, utesluta och manifestera gränser, därför är jag glad att de har fått vara så komplexa som de måste få vara. Inom politiken finns en strävan efter att förenkla, tydliggöra och väja väg. Men det är då det kan bli fel och kulturen kan bli något annat än en positiv kraft i samhället.

Läs mer:

I slutet av maj debatteras propositionen i Riksdagen. Som tidigast kan delar av propositionen träda i kraft från 1 juli 2017. Läs mer om regeringens kulturarvspolitik och propositionen i sin helhet: Kulturarvspolitik

På uppdrag av Kulturarvsakademin har forskaren Daniel Brodén vid GU tillsammans med SOM-institutet gjort en rapport om kulturarv. Läs rapporten här: Kulturarv i förändring: Mönster och vidgade perspektiv

Kulturarvakademin är ett samarbete mellan Göteborgs universitet/Centre for Critical Heritage Studies, Västra Götalandsregionen/Västarvet, Riksarkivet/Landsarkivet i Göteborg, Statens museer för världskultur/Världskulturmuseet i Göteborg, Göteborgs stad kulturförvaltningen, Bohusläns museum och Museinätverk Väst genom Borås museum. Läs mer: Kulturarvsakademin