Pengar till projekt om jordreformer i sub-Saharan Africa
Avdelningen för Kulturgeografi har fått 3 miljoner kronor i forskningsmedel från Forskningsrådet Formas. Pengarna ska gå till ett forskningsprojekt om jordreformer i sub-Saharan Africa, dvs. området söder om Sahara. Projektledare är Margareta Espling, lektor i kulturgeografi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet (GU). Övriga inom projektet är Robin Biddulph och Lasse Kranz, båda forskare inom kulturgeografi (GU), samt Ellen Hillbom, docent inom ekonomisk historia på Lunds universitet.
”-Genom detta treåriga projekt kommer vi att kunna göra ett empiriskt grundat bidrag till debatten om säkra landrättigheter i sub-Saharan Afrika. Det är viktigt att resultat från studier av den här typen kan användas och kanske påverka hur utvecklingspolitik genomförs i praktiken”, säger Margareta Espling.
Idag lever ca 70 % av Afrikas fattiga människor på landsbygden och är beroende av tillgången på land för sin jordbruksproduktion och försörjning. Samtidigt är 90 % av all landsbygdsmark utan formell registrering hos statliga myndigheter eftersom rätten att nyttja land tilldelas via traditionella lokala system, vilka i sin tur ofta har ett svagt stöd i den nationella lagstiftningen. De senaste årtiondena har stora sociala och ekonomiska förändringar skett i Afrika och det har visat sig att traditionella system för nyttjanderätt har haft svårt att skydda landsbygdsbefolkningens rättigheter till sin mark när nationella och internationella företag velat få tillgång till stora landområden för kommersiell produktion. De traditionella systemen har inte heller kunnat erbjuda formella bevis på nyttjanderätt som kan användas av bönder som säkerhet för att ta lån eller för att köpa, hyra eller lämna mark i arv.
För Afrikas landsbygdsbefolkning är det av största vikt att ingen kan ta deras mark ifrån dem, att de kan använda sig av marken som säkerhet när de ansöker om kredit och att de vet att avkastningen från investeringar de gör i sin mark också tillfaller dem. För att de ska få denna typ av säkra rättigheter krävs det i sin tur att den auktoritet som garanterar rättigheterna också kan skydda dem. För att skydda landsbygdsbefolkningens intressen och försörjning har några afrikanska länder reformerat sin lagstiftning, vilket inneburit att staten tilldelat lokalsamhällen formella rättigheter till sina markområden, samtidigt som administrationen av landrättigheter decentraliserats till lokalsamhällena baserat på de kulturella normer och regelsystem som råder där. Enskilda lokalsamhällen kan numera låta registrera medlemmars individuella landrättigheter, samtidigt som de också kan förhandla fram överenskommelser med externa investerare som önskar använda lokalsamhällets land för kommersiella ändamål. Säkra rättigheter till land, d.v.s. att individer med säkerhet vet vilka resurser de kontrollerar och på vilket sätt de kan användas, är avgörande för människors försörjning. Därför är just ägande- och nyttjanderättigheter grundläggande regelverk i alla samhällen.
”- I projektet vill vi undersöka hur denna nya typ av lagstiftning fungerar, samt vilka utmaningar den möter, när den genomförs i praktiken”, säger Margareta Espling.
Studien genomförs i Tanzania och Moçambique, som båda under slutet av 1990-talet reformerade sin lagstiftning för att den skulle anpassas till principerna för en lokalt baserad landadministration. Dessa reformer har nu funnits under snart två årtionden och forskarna tycker att det är dags att undersöka hur de har fungerat i praktiken. En av de stora utmaningarna för den nya typen av reformer är att skapa ett regelverk som kan fungera oberoende av de lokala sammanhangen; ifall bönderna endast är självförsörjande eller producerar för marknaden, ifall de tillhör ett extensivt eller intensivt odlingssystem, och så vidare.