Marcus Lind blev i somras professor i diabetologi vid institutionen för medicin och har under hösten tilldelats Dr Eric K. Fernströms pris, även kallat Lilla Fernströmpriset.
– Det känns väldigt hedrande och roligt. Att få ett sådant förtroende och erkännande ger motivation att fortsätta arbeta långsiktigt. Det skapat också möjligheter att involvera juniora forskare, vilket kan vara en stor fördel eftersom det tar tid att bygga upp nya forskningsområden, säger han.
Marcus Lind arbetar med att utveckla och förbättra blodsockersänkande behandlingar vid typ 1- och typ 2-diabetes. Bland annat genom omfattande epidemiologisk forskning med fokus på prognos och riskfaktorer gällande följdsjukdomar. Hans forskning utgör underlag för nationella såväl som internationella riktlinjer för behandling av diabetes.
Han har också haft huvudansvar för utvärdering av kontinuerlig glukosmätning (CGM) där patienten har en sensor under huden som mäter glukosvärdet och visar resultatet på mobiltelefonen eller en liten monitor. Det har haft stor betydelse för fältet och idag har cirka 80 procent av alla personer med typ 1-diabetes i Sverige en sådan kontinuerlig glukosmätning.
I Marcus forskningsgrupp deltar flera doktorander, forskningssköterskor, läkare samt psykolog och dietist. Han betonar betydelsen av att ha en bred forskningsgrupp och ett brett samarbete med olika sjukhus och universitet i Sverige såväl som internationellt.
Fantastiskt att göra saker bättre
Marcus Lind är uppvuxen i Göteborg, studerade till läkare i Lund och skrev sin avhandling på Göteborgs universitet. Redan under läkarprogrammet intresserade han sig för sambandet mellan forskning och det kliniska arbetet.
– En del inom medicin är att använda behandlingar som redan existerar, men sedan finns det patienter där behandlingar inte fungerar. Då finns hoppet i forskning och det är fantastiskt att få vara med och göra saker bättre, säger Marcus Lind.
Det var via sitt kliniska arbete som han kom in på just diabetes. Han gjorde sin postdok i USA på Saint Luke's Mid America Heart Institute och det samarbetet pågår än idag.
Marcus har under en lång tid arbetat i NU-sjukvården med nära koppling till Göteborgs universitet. Han har klinik på Uddevalla sjukhus en och halv dag i veckan och ansvarar för ungefär 170 patienter med typ 1-diabetes och 50 patienter med svårbehandlad typ 2-diabetes.
Kräver stora insatser från patienten
Diabetes typ 2 är en sjukdom som ökar och kräver stora insatser. Diabetes typ 1 är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn och det är fortfarande relativt oklart varför man drabbas. Behandlingen kräver stora ansträngningar från både patienten och anhöriga.
– Diabetes är särskilt intressant att arbeta med eftersom det spänner över ett brett område inom internmedicin och har nära kopplingar till hjärt-kärlsjukdomar samt njursjukdom. Diabetesområdet omfattar också mycket pedagogik och psykologi eftersom behandlingen kräver unika beslut i vardagen hela tiden. Det går inte att säga till en patient exakt hur doseringen ska se ut, för på eftermiddagen när de kommer hem står de inför en helt ny situation, säger Marcus Lind.
Han menar också att även om behandlingarna har blivit väldigt mycket bättre de senaste 30–40 åren så saknas fortfarande riktigt bra behandlingar, speciellt vid typ 1 diabetes. Insulinbehandling till exempel är väldigt krävande för många patienter och anhöriga och trots stora ansträngningar är det många som inte når bra blocksockervärden.
Händer mycket inom forskningsfältet
Marcus Linds forskargrupp deltar aktivt i pågående studier där man försöker påverka immunförsvaret, eftersom diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom. I hans forskning ingår bland annat translationell forskning kring diabetesvacciner och ö-celltransplantationer.
– Vi söker nu svaren på varför diabetessjukdomen debuterar och målet är både att kunna hindra debuten av sjukdomen, och även att kunna återskapa insulinproduktion så att sjukdomen bromsas hos dem som redan är drabbade, säger Marcus Lind.
En viktig faktor vid typ 1-diabetes som han tycker att man sällan pratar om på kliniken, är att patienterna har en egen insulinproduktion när de insjuknar och att man till viss del även kan screena fram vilka som troligen kommer att insjukna.
– Men vi har ingen bra behandling för att hindra den här förstörelsen av betacellerna som producerar insulin och det skiljer mycket mot andra sjukdomar, fortsätter han.
Marcus Lind tror att det kommer att hända mycket inom förebyggande behandling och möjligheten att påverka immunförsvaret för att minska förstörelsen av betaceller de kommande tio åren.
– Patienter som insjuknar i Diabetes typ 1 har alla fortfarande egen insulinproduktion under några år och den har de väldigt stor nytta av. Skulle man bara kunna behålla den så skulle det vara mycket enklare att behandla typ 1-diabetes, säger han.
TEXT: JENNY PETTERSSON