Ny bok om Roy Andersson skildrar filmare med kritiskt öga på det moderna Sverige
Från vänsterradikal outsider till internationellt uppburen, från långfilm till reklamfilm och tillbaka igen. En ny bok om Roy Andersson beskriver en filmskapare som trots en brokig karriär konsekvent har fortsatt att kritisera välfärdsstatens utveckling.
B
oken Någonting har hänt. Roy Anderssons filmskapande och det moderna Sverige är en genomgång av Roy Anderssons verk under hela hans yrkesliv, såväl långfilmer som kortfilmer och reklamfilmer.
– Det går att titta på hans filmskapande ur alla möjliga perspektiv, men mitt huvudspår är hans kritiska perspektiv på den svenska välfärdsstatens utveckling, säger författaren Daniel Brodén, forskare i filmvetenskap vid Göteborgs universitet, och fortsätter:
– På många sätt tycker jag att reklamfilmerna från framförallt 80-talet är bland det mest intressanta han gör.
Debuterade med succén En kärlekshistoria
Arbetarsonen Roy Andersson växte upp på Hisingen i Göteborg och debuterade 1970 med En kärlekshistoria, som blev en enorm succé. Roy Andersson var en del av ny socialrealistisk våg inom svensk film, samtidigt som hans berättande skilde sig från andras.
– Andra politiska filmer vid samma tidpunkt fokuserade på myndighetsövergrepp och strukturella orättvisor, men Roy Andersson utgick mer från vardagslivet. En kärlekshistoria handlar om en tonårsromans, men filmen handlar minst lika mycket om föräldragenerationen, hur förfelat vardagslivet har blivit. Kring det bygger Roy Andersson en större berättelse.
Satsade på reklam
Daniel Brodén menar att En kärlekshistoria delvis är en film om vart det svenska folkhemmet är på väg, och att Roy Andersson sedan har fortsatt att ställa den frågan genom hela sin karriär.
Me
n efter att hans andra långfilm Giliap blev ett fiasko lyckades han inte få finansiering för någon ny produktion. För att försörja sig satsade han på reklam, men släppte inte ambitionen att kommentera samtiden.
– Det var i reklamfilmerna han fortsatte att utveckla både sitt samhällskritiska perspektiv och sin speciella filmestetik. Stilen vi förknippar med honom i dag började på allvar växa fram i hans reklamfilmer på 80-talet, distanserade tablåbilder med små komiska händelser. Färgskalan blir gråare, skådespelarna är vitsminkade, samtidigt blir det mer absurdistiskt, ironierna förhöjs, han för in en grövre satir.
Kontroversiell film om aids
Under 25 år gör Roy Andersson huvudsakligen reklamfilm. Han är mycket framgångsrik, bland annat med en film för socialdemokraterna inför valet 1985 som sparkar satiriskt mot nyliberalismen. Men han är också inblandad i flera kontroversiella produktioner och offentliga bråk, bland annat när han gör en film om aids för Socialstyrelsen.
– Socialstyrelsen ville ha en upplysningsfilm om säkert sex, men Andersson ägnade en hel del av budgeten till egna efterforskningar av aidsvirusets ursprung. Han utvecklar en teori om att aidsviruset inte kom från Afrika utan uppstod i västerländska laboratorier. Han raljerar över den medicinska expertisen och deras inskränkta människosyn. Roy Andersson tyckte att det var en viktig film som borde visas, men Socialstyrelsen stoppade den.
Comeback med hyllad långfilm
År 2000 är han tillbaka med en ny långfilm, Sånger från andra våningen. Den hyllas av kritikerna, beskrivs som ett mästerverk och får jurypriset i Cannes. Fjorton år senare kommer En duva satt på en gren och funderade på tillvaron, som belönas med Guldlejonet vid Filmfestivalen i Venedig.
Med sina senaste långfilmer har Roy Andersson delvis bytt spår, menar Daniel Brodén. Även om den svenska samhällskontexten och de gråa, funktionalistiska scenerierna finns kvar, har Andersson tagit ett kliv bort från det svenska folkhemmet och belyser i stället det moderna samhället i stort.
– Från att ha varit något av en outsiderfilmare med kultstatus har han nu blivit internationellt erkänd. I En duva satt på en gren och funderade på tillvaron rör sig Roy Andersson mer mot en allmän modernitetskritik och övergripande existensfilosofiska funderingar. Det har funnits tidigare, men den delen har blivit starkare och kritiken av den specifikt svenska samhällsutvecklingen har tunnats ut.
Daniel Brodén är filmforskare vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.
Telefonnummer 031-786 1564, e-post daniel.broden@lir.gu.se