Hallå där Anette Olin, docent vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik och en av redaktörerna för den nyutkomna boken Undersöka och utveckla undervisning som ger många exempel på hur beprövad erfarenhet och utbildningsvetenskaplig forskning kan användas som stöd för utveckling av såväl undervisning som didaktisk kunskap.
Vilket behov svarar boken mot?
– Det påtalas ofta i dagens skoldebatt att undervisningen bör vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är också inskrivet i skollagen. Men det är lättare sagt än gjort. Frågan är hur det går till när forskning och praktik möts och hur de båda dimensionerna kan befrukta varandra och hur kunskap som uppstår då kan fungera som stöd i lärares arbete. Boken är ett exempel på hur det kan gå till, ett exempel som inbegriper 50 författare med lika många perspektiv. Med bokens budskap vill vi nämligen vara en motkraft mot förenklade lösningar på frågan om hur forskning och beprövad erfarenhet kan utgöra en grund att stå på i klassrummet. Det finns en tendens att sätta tilltron till en eller annan rationell metod som ska utgöra den slutgiltiga modellen för hur skol- och professionell utveckling ska gå till men vi menar att det är mer komplicerat än så. Därmed också mer spännande och det finns definitivt utrymme för många lärare och forskare att bidra i detta arbete.
I boken för ni fram den didaktiska utvecklingsdialogen som en ny modell. Vad innebär den?
– Huvudpoängen är att det går att skapa ny kunskap om och i undervisning genom att ta utgångspunkt i frågor som uppstår i undervisningssituationer, tillföra olika perspektiv och utifrån dessa föra en dialog forskare och lärare emellan. I boken beskrivs nio olika undervisningsdilemman som lärare beskriver i lika många kapitel. I varje kapitel har sedan andra lärare och forskare fått kommentera dessa dilemman utifrån sina olika perspektiv. Avslutningsvis reflekterar lärarna över de kommentarer de fått i förhållande till sin egen kunskap och i förhållande till den undervisningspraktik där en eventuell utveckling ska äga rum. Framför allt i de sista delarna av varje kapitel visar sig mötet mellan forskning och praktik tydligast, när lärarna omvandlar den dialog som förts till ett specifikt kunskapsinnehåll att återföra till sin egen undervisning.
Hur kan den modellen bidra till skolans utveckling i Sverige?
– Förhoppningsvis kan den visa på möjligheten att skapa ny viktig kunskap för lärare och forskare genom att dialoger kommer till stånd på olika sätt. Vi vill inte framhålla en särskild modell egentligen, utan snarare förstärka betydelsen av att utgå från de frågor som uppstår i praktiken samt att upprätta ett möte genom dialog där alla parter på ett respektfullt sätt hjälps åt att föra resonemangen vidare, så att ny kunskap kan utvecklas. Det viktiga är då inte att på alla punkter bli överens utan att utnyttja olika perspektiv för att både stödja och utmana varandra. Därifrån får alla som deltar i dialogen ta den nya kunskapen vidare i sitt arbete, i undervisningen och i forskningen.
I boken sägs bland annat att vetenskaplig forskning borde bedrivas för att göra rättvisa åt den pedagogiska praktikens komplexitet. Varför är det viktigt och är boken ett sätt att svara på det behovet?
– Om lärare ska intressera sig för utbildningsvetenskaplig forskning bör den svara mot den komplexitet som lärare i sitt arbete upplever och som är utgångspunkten för och källan till den kunskap som de behöver och utvecklar. Då kan det ses som ett dilemma att forskningen karaktäriseras av avgränsning, fördjupning och systematik för att åstadkomma ny kunskap. Vi vill dock peka på att det går att låta dessa båda kunskapsfält mötas utan att undervisningen eller forskningen måste bli särskilt förändrad. Snarare handlar det om att finna nya former för samverkan mellan forskare och lärare så att såväl undervisning som utbildningsvetenskaplig forskning ska kunna berikas. Boken beskriver ett exempel på en sådan samverkansform.
Mer information: Anette Olin, epost anette.olin@ped.gu.se, tel 031-786 2650