Jan Johansson Hanse kom till psykologiska institutionen i slutet av 1980-talet som forskningsassistent. Han blev några år senare doktorand och disputerade 1994 på en avhandling kring psykosocial arbetsmiljö och muskuloskelettala besvär.
Jan tillhörde en forskningskontext som från nittiotalet och framåt gav viktiga bidrag till den internationella forskningen kring hur psykosocial belastning (arbetsorganisation, arbetsgemenskap och ledarskap) likväl som fysisk belastning kunde skapa smärta och nedsatta funktioner i armar, skuldror och händer. Detta är vanliga problem och de ökade kraftigt parallellt med arbetslivets datorisering. Inom detta forskningsområde har många fruktbara samarbeten mellan forskare inom psykologi, medicin och teknologi uppstått och Jan var i allra högsta grad delaktig i detta multidisciplinära och nyttoorienterade akademiska fält.
Jan hade ett starkt patos kopplat till vetenskaplig noggrannhet och omsorg om de lätt förbisedda men viktiga detaljer som forskare har att hantera. Jan var även en mycket uppskattad lärare vid institutionen som med värme och stort tålamod undervisade i forskningsmetod på kurser från grundnivå till doktorandnivå.
Som lärare var han också en fin förebild för oss kollegor då han hade en särskild förmåga att inspirera studenter att använda och utveckla sin forskarkompetens. Jans kunskaper och intresse för statistik och forskningsmetodik fick stor betydelse för institutionen och alla de studenter, doktorander och kolleger som han genom åren entusiastiskt hjälpte till insikt.
Vi som haft förmånen att ha Jan som kollega har satt stort värde på Jans fackkunskaper och förmåga att strukturera sina arbetsuppgifter inom utbildning, forskning, handledning och ledningsuppdrag, bland annat som studierektor för institutionens forskarutbildning. Dessutom stod Jan upp för akademisk integritet och för både transparenta och rättvisa principer och regeltolkningar.
Som vän och kollega var Jan en tillförlitlig, omtänksam, generös och oerhört hjälpsam person som fick andra runt omkring sig att känna sig trygga i sina roller. Han tog sig alltid tid att lyssna och ge kloka råd. Jan hade utåt sett en korrekt framtoning men besatt en stillsam humor och var mycket intresserad av konst och musik, där hans smak inkluderade inte bara klassiker utan också avantgardistiska yttringar.
Saknaden är mycket stor.
Ann Backlund, forskarutbildningshandläggare, psykologiska institutionen
Petra Boström, docent, psykologiska institutionen
Mats Eklöf, docent, psykologiska institutionen
Pernilla Larsman, docent, psykologiska institutionen
Leif Strömwall, professor i psykologi
Kerstin Falkman, prefekt, psykologiska institutionen