Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Människor står i kö för att få rösta i Zambia 2011.
Val i Zambia år 2011.
Foto: Liesl Harewood
Länkstig

Lokalsamhället påverkar valdeltagandet bland låginkomsttagare

Publicerad

Låginkomsttagare påverkas mer av lokalsamhället än andra. De förlitar sig mer på sina lokala nätverk och visar större solidaritet med sina grannar. Sannolikheten för att en människa med låg inkomst ska gå och rösta är högre om valdeltagande utgör en social norm i lokalsamhället. Det innebär att det politiska deltagandet varierar beroende på de sociala banden i samhället, visar en avhandling från Göteborgs universitet.

Människors politiska deltagande har i tidigare studier förklarats bero på faktorer som tid, pengar och medborgerlig kompetens. Men den teorin förklarar inte variationen i låginkomsttagares och fattiga människors politiska beteende, eftersom de anses sakna dessa resurser.

Det är också väl belagt sedan tidigare att enskilda personer inte agerar isolerat från sin sociala miljö utan påverkas av människor runt omkring. Forskning om sociala nätverk visar att i synnerhet band till familj, jämlikar och ledare, påverkar valdeltagande och andra former av politiskt deltagande.

Det har dock saknats en bra förståelse för om de sociala nätverken och banden mellan samhällsmedlemmar skiljer sig åt mellan fattiga samhällen.

Sociala band påverkar med än land

I sitt avhandlingsprojekt undersöker Prisca Jöst när låginkomsttagare engagerar sig politiskt och varför de gör det. Hon har studerat samhällen i Tunisien, Storbritannien, samt Afrika söder om Sahara – länderna Kenya, Malawi och Zambia, där hon genomfört intervjuer med aktivister, gjort hushållsundersökningar samt analyserat olika typer av data.

Hennes studier visar att trots att dessa länder är så olika både kulturellt och historiskt så verkar det som att det inom samtliga kontexter hon tittat närmre på är just samhällsnormer och sociala band som påverkar låginkomsttagares politiska engagemang.

– Mina resultat visar att människor med låg inkomst i regel förlitar sig mer på sina lokala nätverk och därför är mer utsatta för det lokala samhällets sociala kontroll. De uppvisar också högre nivåer av solidaritet med sina grannar. Beroendet av lokalmiljön, och i synnerhet av andra medlemmar i det lokala samhället, ökar dessa människors vilja till lokalt deltagande. När samhällets medlemmar uppmanar dem att rösta eller när valdeltagande uppfattas som en samhällsnorm, då röstar de.

En mer nyanserad bild behövs

Avhandlingen bidrar också till förståelsen av etablissemangskritiska rörelsers framväxt, eftersom den visar att liknande mekanismer både medför engagemang i sådana former av deltagande som är mer önskvärda i ett demokratiskt system, likväl som i sådana som är riktade mot etablissemanget.

Även om det kan verka motsägelsefullt kan starka sociala band, tillsammans med enskildas frustration och känsla av att vara uteslutna från det politiska systemet, leda till en mobilisering av de som känner sig uteslutna. Populistisk retorik som delar upp samhällen i vi, ”folket”, mot dem, ”eliten”, kan verka särskilt lockande för låginkomsttagare. Det innebär emellertid inte att denna samhällsgrupp i allmänhet är mer benägen att stödja populistiska partier eller att delta i våldsamma protester.

– Låginkomsttagare som lever i samhällen som kännetecknas av starka sociala band beter sig ofta mer prosocialt än andra och är mer benägna att delta i samhällsprogram och ge stöd till andra. Min avhandling visar att sociala normer och band kan ha en positiv inverkan på medverkan i vad vi betraktar som önskvärda former av engagemang, även om det också kan leda till omstörtande beteende när människor uppfattar att deras röster inte blir hörda genom de etablerade kanalerna för politiskt deltagande.

Detta belyser vikten av politisk integration av samtliga socialklasser i etablerade såväl som unga demokratier. Det understryker också ett behov av att teckna en mer nyanserad bild av låginkomsttagares politiska beteende än vad som gjorts av tidigare forskning.

Har också undersökt definitionen av fattigdom

I avhandlingen undersöker Prisca Jöst också definitionen av fattigdom och vad följden blir av ekonomisk utarmning. I Tunisien upplever unga och välutbildade i allt högre grad frustation till följd av brist på arbete och möjligheter i livet. Även om de har uppnått en hög utbildningsnivå, och vanligen inte kategoriseras som socioekonomiskt utsatta, måste de alltså ändå betraktas som ekonomiskt underprivilegierade. Detta står i strid med uppfattning av fattigdom och av de människor som vi vanligen betraktar som fattiga.

Av: Anna-Karin Lundell

 

Mer information

Metod och data
Som underlag till studien har Prisca Jöst genomfört intervjuer med politiska aktivister och organisationer i civilsamhället i Tunisien. Hon använder också data om protesthändelser från Armed Conflict and Event database, från Understanding Society dataset vid University of Essex samt Index of Multiple Deprivation. En av avhandlingens artiklar har skrivits tillsammans med Ellen Lust, föreståndare för Governance and Local Development (GLD) vid Göteborgs universitet. Den studien bygger på data från GLD, och på hushållsundersökningar som genomförts i Kenya, Malawi och Zambia under året 2019.

Avhandlingens titel: The Political Participation of the Poor: Local Social Context and the Impact of Social Ties on the Political Engagement of Poor Individuals. Avhandlingen finns publicerad här: http://hdl.handle.net/2077/68338

Disputation: Disputationen äger rum den 11 juni 2021 klockan 14.15. Allmänheten är välkommen att följa disputationen digitalt via Zoom. Disputationen hålls på engelska. Länk till evenemanget och Zoom