Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Livet som inspärrad skildras i antologi

Publicerad

Antologin Inspärrad ger röst åt personer som varit intagna på sinnessjukhus, sanatorier, fängelser, uppfostrings- och alkoholistanstalter i Sverige någon gång mellan 1850 och 1992. De intagnas berättelser ger kunskap om hur de förhållit sig till sin situation och omvärld.

Hur var det att sitta inspärrad?

Roddy Nilsson, professor i historia vid Göteborgs universitet, är en av bokens redaktörer och har förutom förord och inledning stått för kapitlet ”Jag ska aldrig mera förtära en droppe sprit efter detta”. Alkoholisterna på Svartsjöanstalten under andra världskriget.

Flera tusen omhändertogs varje år

Roddy NilssonMöjligheten att tvångsvårda alkoholister tillkom genom 1913 års alkoholistlag och varje år tvångsomhändertogs flera tusen män, och ett litet antal kvinnor, under dessa former. Svartsjöanstalten utanför Stockholm var alkoholistvårdens ”bottenanstalt”, dit de svåraste fallen sändes.

– Med hjälp av ett unikt material i form av ansökningar, brev och inlagor skrivna av de intagna själva undersöker jag hur dessa personer, som ofta ansågs som hopplösa fall, såg på sig själva och sin livssituation. Vi ser här en form av ”motståndspraktik” formuleras, där de intagna förnekade mycket av det som lades dem till last – i många fall förnekade de att de över huvud taget var alkoholister. Detta motstånd kan förstås som en kamp för människovärdet och för rätten att få bestämma över sitt eget liv, säger Roddy Nilsson.

Integritetsingrepp

Att vara inspärrad och intagen innebär att vara avskuren och utestängd från mycket av det vi betraktar som självklart i vardagen. Kontroller, rutiner och behandlingar – även då dessa görs välmenande och av omsorg – innebär ett ingrepp i den personliga integriteten. Experter kan uttala sig om ens situation och formulera en berättelse som får större vikt än ens egen och någon annan än en själv fattar viktiga beslut om ens framtid, försörjning och boende.

– Vår ambition var att utforska olika uttryck för hur inspärrningen kunde upplevas av de drabbade själva. Att vara inspärrad kan få konsekvenser som inte enbart har med begränsningar i den fysiska rörligheten att göra. Det kan också göra att man upplever sig som fångad av sina egna föreställningar och sin egen historia, instängd i diagnoser och kategoriseringar, säger Roddy Nilsson.

Livet ur de intagnas synvinkel

BokomslagI antologin har han och den andra redaktören, Maria Vallström som är forskare vid Historiska institutionen på Uppsala universitet, velat fånga de intagnas röster och skildra livet ur deras synvinkel.

– I boken får läsaren möta kvinnor och män och även ett antal barn som vid olika tidpunkter varit intagna på institutioner av olika slag. Intagna på mentalsjukhus som ifrågasätter den vård de ges men också dem som är tacksamma mot läkare och andra. Fångar som ser sig som orättvist behandlade, men också dem som talar om välvilja och omtänksamhet bland personalen. Unga pojkar på Bonaanstalten som försöker skapa sig en ”normal” barndom med lek och kamratskap. Andra som försöker förhandla sig till en bättre och värdigare tillvaro i kamp mot lagar och institutionsregler och många fler.

Tre berömda kvinnor

Forskarna har i viss mån fått fungera som förmedlare av erfarenheter av andra människors inspärrning.

– En sådan förmedling är i detta sammanhang nödvändigt då de inspärrade själva har haft en begränsad möjlighet och vilja att skriva ner sina erfarenheter och upplevelser. Likaså har de flesta människor som i historien befolkat olika inspärrningsinrättningar inte tillhört den ”skrivande klassen”, med undantag främst för några patienter inom den psykiatriska vården.

Några av dessa undantag möts i ett bidrag till antologin, där tre berömda kvinnor skildrar sina erfarenheter av livet på mentalsjukhus: Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs.

Doktorand medverkar

Boken är utgiven på förlaget Nordic Academic Press. Sammanlagt innehåller antologin elva bidrag och bland författarna finns från Göteborgs universitet även Frida Wikström, doktorand vid institutionen för historiska studier, som skrivit en artikel om patientröster från psykiatrin; En önskan om vardag. Patientröster inifrån om livet utanför. 1967-1992.

Porträttfoto: Johan Wingborg