Låt oss granska innan ni delar
Det började med ett mord.
En ung kvinnlig tandläkare hade mördats av sin pojkvän som identifierades genom sin grupptillhörighet. Uppgifter om mordet spreds via tusentals delningar i sociala medier. På tidningen Metro började Jack Werner bli betänksam. Var inte denna nyhet underligt lös i konturerna, fanns där inte väl mycket känslor och väl lite i sak? Han började kolla, och fann att kvinnan med det mycket speciella förnamnet aldrig funnits och att hela historien var falsk.
Tillsammans med kollegerna Linnéa Jonjons och Åsa Larsson startade Jack Werner Viralgranskaren för att systematiskt kolla uppgifter med kontroversiellt innehåll som sprids på nätet och inte sällan tar sig in i etablerade medier och profiterar på deras trovärdighet. Förra året belönades Jack Werner, Linnéa Jonjons och Åsa Larsson med Stora Journalistpriset som årets förnyare. Den 24 mars medverkade Jack Werner i ett seminarium arrangerat av JMG:s gästprofessor Jonathan Falck.
Låt oss granska innan ni delar var den uppmaning man gick ut till läsarna med. De inbjöds alltså att till Viralgranskaren skicka uppgifter som spreds på nätet och som kändes tvivelaktiga. För dem som jobbade med granskningen fanns ett tydligt pedagogiskt syfte, det var uppenbart att läsarna behövde utbildas i källkontroll och källkritik.
– Väldigt många som delar en uppgift på nätet är helt enkelt inte medvetna om att vad de gör är en publicering som de bör känna ansvar inför, sade Jack Werner, och ofta skriver journalister om sådant som de inte har kollat, de vet inte om vad de publicerar är sant. Problemet ökar när det krävs hög trafik på nätupplagorna samtidigt som den ansvariga webbredaktören översköljs av ”nyheter” i en strid ström. Tid för faktakoll finns inte eller medges inte.
Jack Werner beskrev faktakoll av virala uppgifter på nätet som ett försummat område. Framgången för Viralgranskaren blev också därefter, plötsligt fanns en trovärdig instans dit man kunde vända sig och få hjälp när egendomliga uppgifter började cirkulera.
– Första steget i vår metod är att be läsaren om tips, sade Jack Werner, och vi jobbar mest med vanligt googlande, som om det görs rätt kan ge väldigt mycket väldigt snabbt. Den första frågan vi ställer oss själva är den klassiska: Är detta för bra för att vara sant?
– Finns det en bild i en publicering kan man kopiera den och släppa den i Googles sökruta. Då får man reda på var den förekommit tidigare. Den mördade kvinnliga tandläkarens bild, kunde jag snabbt konstatera, föreställde en annan kvinna som givetvis inte hade någonting med saken att göra.
Jack Werner visade några exempel på sådant som fastnat i kollfiltret. Till exempel uppgiften att Fi-ledaren Gudrun Schyman ville förbjuda skägg såsom alltför patriarkala i en modern samtid eller att Miljöpartiet strax efter förra årets val bestämt sig för att lagstifta mot bruna bönor för att de skulle vara rasistiska.
– Ett öppet sår på nätet just nu är tiggare, sade Jack Werner, och exemplifierade med hur rykten sprids och delas viralt om hur tiggare reser i Mercedesbilar, organiseras av människohandlare eller stjäl barn och hundar. Han gav sig in på ett litet existentialfilosofiskt resonemang om hur gärna människan vill undvika svåra val, i det här fallet att ge eller inte ge. Har man låtit sig övertygas av ett rykte om att tiggarnas inkomster går till lyx och människohandel har man skaffat sig ett bekvämt skäl för att med gott samvete undvika valet, det blir självklart att inte ge.
Viralgranskaren är inte ensam om att bedriva faktakoll på nätet, och Jack Werner tog fram några goda exempel, väl värda att följa. Snopes.com inriktar sig på nätets vandringssägner (urban legends), det finns många, vi människor är ju märkvärdigt benägna att låta oss fascineras av spännande berättelser och samtidigt stänga av det kritiska förnuftet.
Craig Silvermans Emergent spårar och avslöjar falska nyheter i medier liksom sajten Storyful.
Jack Werners uppmaning till alla som delar uppgifter på nätet och särskilt till dem som ansvarar för publiceringar i etablerade medier är att ta sitt ansvar och kolla. Det räcker ofta långt med enkla grejer som namn, plats, tidpunkter, bilder.
En alldeles särskilt allvarlig maning är försiktighet med att publicera bilder. De kan kapas och användas till vilka syften som helst, människor som förekommer på bilderna kan bli förödmjukade och plågade utan möjlighet att få bort bilderna och utan tidsgränser. Låter självklart, ändå händer detta hela tiden.
Jack Werner gav förra året ut boken Creepypasta. Spökhistorier på Internet med förord av Bengt af Klintberg på Ordfront förlag.