Länkstig

Isolerat och kämpigt att plugga på distans

Att plötsligt få sin vanliga undervisning avbruten av en pandemi var ”lite chockartat”, tycker Erik Thosteman som läser Kritiska studier. Nu blickar han och alla andra studenter på Göteborgs universitet fram emot ytterligare en termin av distansstudier.

Erik Thosteman hann bara läsa en hel termin på masterprogrammet Kritiska studier innan covid19 gjorde att campusundervisningen avbröts på vårterminen 2020.

– Halva andra terminen blev kapad av pandemin. Det kändes konstigt i början, lite chockartat, att helt plötsligt bara vara hemma. Det blev ganska ensamt i läsandet när vi inte kunde gå till universitetet och träffa de andra i klassen. Det var en helt ny – och ovan – situation att bara ses en gång i veckan via en videolänk, säger Erik Thosteman.

Saknar spontana samtal

Så småningom vande han sig, och märkte att även lärarna vande sig och fick mer och mer struktur på undervisningen. Ändå är det inte alls samma sak att läsa på distans, tycker Erik Thosteman.

Bild
Porträtt Erik Thosteman
Erik Thosteman
Foto: Iris Grabe

– Det jag främst tar med mig från den här perioden är hur viktigt det är med små informella träffar i pauser och efter föreläsningarna: oorganiserade, spontana samtal. Jag känner att jag saknar dem, och inser vilken betydelse de har även för utbildningen.

Kände sig bortkopplade

Under pandemin har Erik Thosteman engagerat sig mer i studentfrågor, han är studentrepresentant i institutionsrådet och sitter med i programrådet för Kritiska studier.

– Det har blivit mer tydligt för mig att det är viktigt att vi studenter finns med i de sammanhangen, att bidra med vad vi tycker och tänker. Till en början handlade det mycket om hur vi mådde – många studenter kände sig nog lite förvirrade, chockade och bortkopplade, det var en allmän känsla.

Viktigt med mötesteknik

En senare fråga som dök upp hos studenterna var mötestekniken vid digital undervisning.

– Det handlar om vem som pratar, vem som tar ordet, vem som vågar ta ordet, om kameran ska vara på. Sådana saker har varit viktiga innan också, i klassrummen, men där har man jobbat med dem länge. Nu har det återaktualiserats.

Psykiska ohälsan har ökat

En annan som har engagerat sig i studentfrågor under pandemin är Ellen Holm, som läser litteraturvetenskap på avancerad nivå. Hon är Samo – studentarbetsmiljöombud – på institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, och har under hösten haft kontakt med andra ombud inom Humanistiska fakulteten.

De har diskuterat allt från att den psykiska ohälsan bland studenter har ökat under året till möjligheten att få tag i kurslitteratur.

– En del litteratur behöver man sitta på UB och läsa, eller låna på biblioteket, och så finns det kanske bara ett exemplar av boken. Sådant påverkar vår möjlighet att följa undervisningen, och där behöver lärarna ibland se över litteraturlistorna, säger Ellen Holm.

Uppskattat när lärarna anstränger sig extra

Hon menar att studenterna märker att en del lärare verkligen anstränger sig för att göra det bästa av den rådande situationen.

– Det kan handla om att de drar igång Zoom tio minuter innan seminariet börjar för att prata lite allmänt först, det märks och det uppskattar vi så extremt mycket!

Oro när lärarna inte svarar snabbt

Ellen Holm upplever att de allra flesta lärare har varit jättebra under pandemin, men några av dem har varit svårare än vanligt att få tag i. Det har lett till en oro bland studenterna.

Bild
porträtt Ellen Holm
Ellen Holm

– Nu mer än någonsin är vi beroende av våra lärare. Om vi inte får tag i dem och får svar på våra frågor kan vi inte göra det vi ska, vilket kan leda till att vi inte kan ta våra poäng, vilket i sin tur leder till att vi kan bli av med våra CSN-medel, säger Ellen Holm.

– I den här situationen går det inte att svara på sina mejl bara en gång i veckan. I vanliga fall träffar vi ju lärarna på föreläsningarna och kan även söka upp dem på deras kontor, men det går ju inte nu. Då måste de svara oftare på mejl i stället. Jag tror också att man måste erbjuda extra handledningar och mer diskussionsutrymme i samband med föreläsningarna.

Alla klasser ska få egen Zoomlänk

Personligen tycker hon att det har varit svårt att få till bra rutiner kring sina studier, och det har känts tufft att läsa heltid.

Det har gått bra, men varit betydligt kämpigare än tidigare terminer.

För att minska känslan av isolering hos studenterna jobbar Ellen Holm just nu tillsammans med studievägledaren Camilla Alvhage för att alla kurser på institutionen ska få varsin egen Zoomlänk. Det ska vara ett forum för bara studenter, där alla i klassen kan gå in närsomhelst och till exempel plugga ihop.

– Vi provade det på en kurs jag gick i höstas, då bestämde vi en dag i veckan då vi träffades digitalt. De flesta i klassen dök upp och det var väldigt uppskattat. Det blev en hel del prat om studierna men också om annat, det var ett sätt att lära känna varandra och etablera kontakt.

"Saknar rutinerna"

En som har märkt av isoleringen är Emelie Berlin-Olofsson, som läser teologiskt kandidatprogram. Hon bor i Trollhättan och pendlar i vanliga fall till Göteborg för att gå på föreläsningar. Nu följer hon bara undervisningen hemifrån.

– Det funkade bra i början, men nu längtar jag efter att vara mer på plats, att träffa klasskamrater och lärare. Jag saknar rutinerna – att vakna, göra mig iordning och ta tåget ner till Göteborg. Det har gått bra, men det är skillnad att vara hemma. Jag upplever att jag inte får lika mycket gjort, säger Emelie Berlin-Olofsson.

Svårare att kommunicera digitalt

Under hösten har hon läst två kurser – en i bibelvetenskap och en i Nya testamentet med grekiska.

– Bibelvetenskapen har gått bra, för där har det varit mycket inlämningsuppgifter, men att läsa grekiska handlar om att lära sig ett nytt språk. Där tror jag att det hade underlättat att ha undervisning på plats, att kunna prata med andra studenter och lärare.

– Jag är generellt ganska tyst av mig, så jag tycker att det är svårare att kommunicera med människor digitalt än i verkliga livet.

Fördel att föreläsningarna går att se igen

En fördel med distansundervisningen har hon ändå upptäckt: efter en online-föreläsning brukar lärarna lägga ut en länk så att den går att se i efterhand. Det är perfekt ifall man inte hängde med på något ställe eller bara vill repetera.

Snart påbörjar Emelie Berlin-Olofsson ytterligare en termin med distansundervisning.

– Det känns lite tradigt, men jag känner också hopp – det är ett nytt år och vaccinet börjar komma. Jag gillar att börja läsa nya kurser och ser fram emot vårterminen oavsett om det är distans eller inte.

Har försökt sänka tempot

Också Ellen Holm fortsätter sina studier. I vår har hon passat på att välja kurser på andra lärosäten eftersom de ändå går på distans, och kan bo kvar i Göteborg under tiden.

Det är ändå svårt att hitta jobb nu, och jag känner att jag vill bli klar med min utbildning. Jag tror att jag bara kör på. Jag har försökt att sänka tempot, inte läsa avancerad nivå på heltid och bara läsa kurser som jag själv tycker är roliga så att jag orkar med.

"Antiklimax" med fortsatt hemarbete

Även Erik Thosteman fortsätter plugga i vår, han ska skriva uppsats om omregleringen av Apoteket i Sverige.

– Det ska bli kul, men det är också ett antiklimax att inte komma till campus, vara på biblioteket, plugga och prata med de andra i klassen. I vanliga fall brukar man jobba fram uppsatser med hjälp av olika bollplank, nu blir det en större apparat att be någon läsa ens text. Det känns tyngre än jag hade önskat, men det är väl bara att köra på.

Text: Elin Widfeldt