Mitt engagemang i GPCC
Genom Inger Ekmans intresse och kunskap i personfilosofi kom vi att diskutera mycket under början av 00-talet kring patientens roll som person i vården. Inger var ju dessutom kunnig inom hjärtsvikt, mitt specialområde, och hennes avhandling handlade om äldre patienter med hjärtsvikt. Inger var under några med i styrelsen av Working Group on Heart Failure inom European Society of Cardiology ESC där jag varit med och startat denna. Inger blev också handledare till Lars-Eric Olsson och hans avhandling kring personcentrerad vård efter höftfraktur där han visade på intressanta och viktiga effekter av personcentrerad vård. Detta ledde till ett anslag från Vetenskapsrådet för Inger kring personcentrerad vård.
När sedan regeringen 2008 lade en forskningsproposition med en satsning på 5 miljarder inom ett 20-tal områden där vårdforskning var ett fick Inger i uppdrag av dåvarande rektor vid Göteborgs Universitet GU Pam Fredman att leda en ansökan i vårdforskning. Det var ett omfattande arbete för Inger som hade mycket stöd av Charles Taft och jag hade en viss roll i arbetet. Hon fick kontakt med Jens Bördin och Henrik Rosén vilka medverkade till skrivningarna om implementering. Ansökan inlämnades våren 2009 och i september 2009 presenterades besluten. Vår ansökan var, tillsammans med en inom cancer, de enda som accepterades av 12 ansökningar från GU. GU fick 90 miljoner till satsningen på GPCC och GU satsade ytterligare 45 miljoner under 5 år. Medlen fanns tillgängliga från 2010-01-01.
Vi hade då redan dragit igång ett projekt kring personcentrerad vård vid hjärtsvikt på Medicin/Östra Sjukhuset (Sahlgrenska universitetssjukhuset) baserat på Ingers och Lars-Erics erfarenheter från ortopedin. Jag var naturligt inblandad eftersom detta var mitt forskningsområde. Axel Wolf var också inblandad i studien som fick akronymen PICAP-HF. Den ledde till ett allt ökande intresse för min del kring betydelsen av personcentrerad vård. När Inger organiserade en ledningsgrupp för skapandet av GPCC kom jag att medverka tillsammans med bl. a. Charles, Jens och Henrik. Håkan Hedman har medverkat som patientrepresentant från start.
Inledningen av GPCC var naturligtvis en spännande tid där det gällde att få ihop en interdisciplinär forskning. Vi annonserade brett inom GU men även inom Sverige i övrigt. En hel del ansökningar kom in vilka bedömdes av en extern grupp enligt Vetenskapsrådets kriterier. Min främsta uppgift var ett bedöma ansökningar kring kliniska studier och ge förslag på hur dessa kunde vässas. Detta var intressant för jag var ju van vi interventionsstudier vid hjärtsvikt och akut hjärtinfarkt framför allt med olika läkemedel. Eftersom personcentrerad vård är en mycket mer komplex intervention gällde det bland annat att ta fram utfallsmått som kunde påverkas av personcentrerad vård. Traditionella mått inom kardiologin som sjuklighet, dödlighet eller biomarkörer kunde inte användas på samma sätt och vi kom fram till olika sammansatta utfallsmått och/eller olika patientrapporterade mått.
Studier från de första fem åren finns sammanställda i Gyllensten, H., I. Bjorkman, E. Jakobsson Ung, I. Ekman, and S. Jakobsson. "A National Research Centre for the Evaluation and Implementation of Person-Centred Care: Content from the First Interventional Studies." Health Expect 23, no. 5 (2020): 1362-75.
Vad har jag lärt mig av arbetet inom GPCC?
Framför allt har jag lärt mig om icke-medicinska aspekter på vården och hur man kan värdesätta och mäta betydelsen av patientens upplevelse av att vara sjuk och behöva hjälp. Dessutom har det varit intressanta seminarier kring personbegreppet ledda av Bengt Kristensson Uggla. När nu GPCCs styrgrupp förnyas och flera yngre forskare kommer in, tycker jag att det är tid för mig att dra mig tillbaka från den efter 11 intressanta år. Jag önskar er lycka till i det fortsatta arbetet.
Karl Swedberg, 210204
