Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Idéhistoriker med faiblesse för både 1700-tal och nutid

Andreas Önnerfors, docent i idé- och lärdomshistoria och nyanställd på institutionen, har forskat om allt från kvinnor i ordenssällskap till Eurovision song contest. Hans stora passion är människorna på 1700-talet.


– De är lite som barn, säger han.

Att Andreas Önnerfors skulle bli akademiker var ingen högoddsare: båda hans föräldrar var forskare, i latin respektive fornfranska. Med en svensk pappa och en tysk mamma växte han upp i Trier, Moseldalen, en stad där det finns historiska lämningar från romartiden och framåt.

– På min skolväg cyklade jag förbi tvåtusen års historia. Det påverkade mig, jag ville förstå platsen, tänkandet och känslorna, säger Andreas Önnerfors.

På 1700-talet bryter den moderna människan fram

Vporträtt andreas önnerforsid 22 års ålder flyttade han till Sverige och fick tips av sin storebror att börja läsa idé- och lärdomshistoria. Han fastnade direkt.

– Det var ingången till att komma åt det jag var intresserad av, ett slags blandning av allt: politik, estetik, filosofi och vetenskap. Det var behagligt, intelligent och inspirerande på alla sätt och vis.

Redan vid b-uppsatsen fick han upp ögonen för 1700-talet. Andreas Önnerfors menar att den allmänna bilden av perioden – att människorna går omkring i peruk och är stela – är helt fel. I stället är det nu den moderna människan bryter fram.

– 1700-talsmänniskorna är lite som barn. Som barn som håller på att bli vuxna. De har precis tagit farväl av en väldigt stark gudsbild, och vet inte riktigt vad det innebär att vara självständiga. Allt det här kreativa kaoset som man kan se hos tonåringar och unga vuxna finns där – en otrolig lekfullhet och en stor ambitionsnivå som jag tycker är fascinerande.

Intresserad av ordenssällskap

Andreas Önnerfors disputerade i Lund 2003 med avhandlingen Svenska Pommern: kulturmöten och identifikation 1720–1815. Där beskrev han människorna som levde i den tyska provinsen Pommern – där den svenske kungen regerade – och visade hur de gick från två skilda kulturer till att svenskar och tyskar började mötas. I det arbetet började han också intressera sig för ordenssällskap.

– Jag funderade över hur de tyska och svenska intellektuella egentligen kunde mötas? 1700-talet kallas ju ofta för det sällskapliga århundradet, där frivilliga organisationer på allvar började uppstå. De samlade människor kring ett intresse, utanför stånd och härkomst, och till viss del utanför könskategorier. Sällskapen kunde vara musikaliska salonger, vetenskapsakademier, poesiföreningar, amatörbotanister, men också moraliska sällskap, sällskap som var till för att utforska och utveckla människornas moral och etik.

En våg av ordenssällskap bröt fram, och i svenska Pommern blev de samlingspunkten där tyskar och svenskar möttes. Kring 1750 var även kvinnor välkomna i sällskapen.

– För mig verkar det som att toleransen för att kvinnor kan inta det här aktörskapet är större då än senare, under 1800-talet, när de klassiska könsrollerna växer fram och tanken om att kvinnan ska stå vid spisen och ta hand om barnen och mannen ska skaffa brödet dyker upp.

Eurovision song contest fascinerar

Andreas Önnerfors var länge kopplad till Centrum för Europaforskning vid Lunds universitet. Efter fyra år vid universitet i Tyskland, Frankrike och England hamnade han vid Malmö högskola, där han bland annat jobbade med ytterligare ett av sina stora intressen: Eurovision song contest. Evenemanget tilltalar honom av både politiska och kulturella skäl.

– Jag tycker att det är ett givet, intressant och fascinerande ämne, att det faktiskt står så många tolkningar av Europa på scen under en och samma kväll. Jag förde ständigt detta på tal bland alla tunga EU-ämnen som hur kommissionen fungerar och hur makten fördelas mellan staterna och överstaterna. De kulturella aspekterna föll mellan stolarna.

Emigrerande tyskar mötte problem

I dag har Andreas Önnerfors varit lärare på institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet i ett och ett halvt år, och från och med höstterminen 2015 är han fastanställd lektor. Förutom att undervisa fortsätter han att forska, bland annat om ordenssällskap. Den här gången gäller det tyska demokrater som emigrerade till Amerika på 1840-talet. En del av dem hamnade i Brooklyn, New York, där de grundade loger. Dokument från dessa finns kvar, och i december åker Andreas Önnerfors dit för att gå igenom materialet.

– Dessa demokrater åker till ett USA som de ser som sitt förlovade land, men möter en verklighet som är rassegregerad och har enorma sociala problem. De kommer med sina demokratiska, försocialistiska idéer och filantropiska ideal, men krockar med verkligheten i USA. Det är otroligt spännande! Och totalt obehandlat. Där sammanfaller mitt intresse för politisk idéhistoria med mitt intresse för skumma ordenssällskap, över ett arkivmaterial jag inte trodde skulle finnas.

Andreas Önnerfors är fast anställd som lektor vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion från den 1 juli 2015.