Gräv i biståndet!
När människor i de länder som Sverige ger utvecklingsbistånd till förekommer i medierna är det fortfarande mest som offer. Svältande barn, pinade flyktingar i läger. Om någon europé finns med i bild är det oftast som centralfigur, omgiven av tacksamma hjälpta. Sveriges biståndsverksamhet är för närvarande omdebatterad och ifrågasatt i medierna, särskilt har SvD i ett antal artiklar uppmärksammat brister i biståndets effektivitet. I ett seminarium på JMG den 5 november inriktade sig Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka på att visa ner på detaljnivå - antal vaccinationer, antal utdelade kondomer, antal människor som fått matbistånd - hur biståndet används och kommer de mest behövande till godo.
Hon var också angelägen om
att klargöra distinktionen mellan den del av biståndsbudgeten som går via Sida och de delar som hanteras av Utrikes-departementet och Migrationsverket. Sidas lejonpart av budgeten, det rör sig om ca tjugo miljarder kronor årligen, används enligt Charlotte Petri Gornitzka på det sätt som man kan tänka sig att de som bidrar över skatten förväntar sig, alltså till hjälp åt de mest utsatta på både kort och lång sikt.
Den längre sikten innebär bland annat att Sida intensifierar sitt samarbete med näringslivet för att få till stånd investeringar i utvecklingsländer. För att investeringar som kan ge arbete och försörjning ska bli av utfäster sig Sida att täcka upp för förluster som kan uppkomma under företagsetableringen, och det var inte utan synbar stolthet som Charlotte Petri Gornitzka kunde visa en bild från ett möte på Sida med tjugofem intresserade företagsledare. Ett alltmer betydelsefullt inslag i samarbetet kring fattigdomsbekämpning och utveckling utgör filantropiska institutioner som Bill Gates stiftelse. De belopp som går till utvecklingshjälp ifrån sådana institutioner är sammantagna lika stora som insatserna från stater och internationella organisationer som FN.
Frågan om Sveriges bistånd har någon speciell betydelse i det stora internationella sammanhanget besvarade Charlotte Petri Gornitzka med att framhålla hur kvinnors livschanser och rättigheter är särskilt uppmärksammade i det svenska biståndet, och det gäller även HBTQ-personers likaberättigande, en i många länder kontroversiell fråga. Charlotte Petri Gornitzka tog som exempel hur Sida givit stöd till ryska pappors organisering mot kvinnovåld och till en pridefestival i Vietnam.
– Folk tror att tillståndet i världen är sämre än det faktiskt är
I seminariet medverkade också Staffan Landin från stiftelsen Gapminder, som leds av Hans Rosling, professor i internationell hälsa och hett engagerad i att förändra synen på tillståndet i utvecklingsländerna, ja han vill helt utmönstra begreppet utvecklingsländer med den låsning i tankestrukturerna det kan föra med sig, så att en till synes ofrånkomlig klientilistisk relation bevaras inbäddad i språket.
Staffan Landin använde den numera välkända dynamiska datagrafiska presentationen av förhållandet i utvecklingshänseende mellan nationer och världsdelar som konstruerats vid Gapminder, och där ett antal parametrar som barnadödlighet, förväntad livslängd och medelinkomst arbetas in och tar gestalt som ett suggestivt framrullande bollhav med en tydlig riktning, från underutveckling och fattigdom mot växande välstånd. Skillnaderna mellan länder är fortfarande stora, men det blir hela tiden bättre. Mediebilden av det bestående eländet bland de fattigaste bland de fattiga är mer en konserverande mental konstruktion än en presentation av det verkliga förhållandet.
– Folk tror att tillståndet i världen är sämre än det faktiskt är sade Staffan Landin, och redogjorde för en undersökning som visar att 83 procent av tillfrågade svenskar har en mer negativ bild av förhållandena i utvecklingsländerna än hur det verkligen förhåller sig, medan 78 procent dessutom tror att fattigdomen ökat medan den stadigt minskar.
Det här betyder också att varningar för att befolkningsökningen ska bli det största utvecklingshotet och i förlängningen ett hot mot mänsklighetens möjligheter att fortleva på jorden bygger på felaktiga förutsättningar. Födelsetalen minskar med stigande välstånd och bättre social organisation. Dessutom blir födelsekontroll mer och mer accepterat även i länder där regimerna förut varit motståndare. Staffan Landin nämnde som exempel Iran, där en många avseenden konservativ regim i den här frågan diametralt ändrat sin politik och nu stöder födelsekontroll med bland annat fria preventivmedel.
Det finns ändå en del orosmoment. Även med den avtagande befolkningstillväxten kommer påfrestningarna på jordens försörjningskapacitet att bli mycket stora och naturkatastrofer till följd av växthuseffekten kan få betydelse. På den samhälleliga nivån kan de ökade inkomstklyftorna leda till problem med social oro och klasskonflikter som följd. Som ett ytterligare problem nämnde Staffan Landin EU:s protektionistiska livsmedelspolitik och dumpning av sitt livsmedelsöverskott i afrikanska länder, där den inhemska jordbruksproduktionen drabbas. Ett skamligt förhållande som borde kunna åtgärdas per tämligen omgående.
Som slav på den utvecklings- och biståndspolitiska triumfvagn som rullats fram av Charlotte Petri Gornitzka medverkade den gamle Ekomedarbetaren Jan Mosander, som under trettio år ägnat sig åt att granska korruption, slöseri och godtycke när det gäller hur utvecklingsbistånd fördelats och använts. Utifrån sina erfarenheter kunde han till journalistikstudenterna förmedla både hur man utvecklar ett väderkorn för fusk och underslev och en lista med tio tips för framgångsrik biståndsgranskning. Där finns sådant som vikten av att känna till regelverk och begrepp, att använda sig av offentlighetsprincipens möjligheter, att kolla medier i mottagarländer och att lära sig hitta i arkiven på Sida och UD/Regeringskansliet.
En broschyr med dessa tips har tryckts upp av Sida och kan beställas därifrån. Det får väl tas som intäkt för att Charlotte Petri Gornitzkas bekännelse till transparens när det gäller hur biståndsmedlen används är uppriktig.
De inledande uppgifterna om hur svenskt bistånd framställs i medierna är hämtade från en undersökning som gjorts av mediebevakningsföretaget Retriever på uppdrag av We Effect.