Bild
Foto: Katja Kircher
Länkstig

Forskar om litteratur i skolan

Publicerad

Anna Lyngfelt har anställts som professor i ämnesdidaktik med inriktning mot svenska. Hon forskar bland annat om skönlitteraturens roll i skolan och om olika aspekter på läs- och skrivutveckling.

Bild
Porträtt på Anna Lyngfelt.
Anna Lyngfelt.
Foto: Catherine Andersson Busch

Anna Lyngfelt är från början ämneslärare i svenska och engelska och har arbetat med lärarutbildning i tjugo år, bland annat på Högskolan Väst och Högskolan Dalarna. Den 16 augusti tillträdde hon som professor i ämnesdidaktik med inriktning mot svenska på Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet.

Vilket är ditt främsta forskningsintresse?

– Litteraturdidaktik och frågor som rör läsning av skönlitteratur i och utanför klassrummet. Jag har bland annat intresserat mig för litteraturarbete i relation till skolans strävan att fostra elever till demokratiska medborgare. Jag har också ägnat mycket forskningstid åt frågor som rör flerspråkighet och betydelsen av estetiska uttrycksformer i svenskämnet.

Varför är det ett viktigt forskningsområde?

– För att en demokrati ska fungera krävs det inte enbart att alla kan läsa texter ordagrant. Man måste också kunna läsa mellan raderna och fundera över rimligheten i sina egna och andras texttolkningar. Dessutom behöver alla i en demokrati kunna kommunicera med varandra, och övning i att lyssna. För allt detta är svenskämnet – och svenskdidaktiken – viktig.

Berätta om några intressanta resultat av din forskning!

– Jag har lyft fram hur elever i en skolkontext riskerar att inte komma till sin rätt och få utvecklas genom begränsningar i undervisningen i svenska. Detta har jag gjort genom forskning om läromedel och annat undervisningsmaterial, och genom att låta elever själva få berätta om sådant som de skrivit och läst. Betydelsen av att få använda sig av estetiska uttrycksformer i svenskämnet har jag också skrivit om, eftersom elever både behöver få ta del av olika språkliga uttrycksformer och få möjlighet att själva använda sig av olika sätt att uttrycka sig på.

Vad fick dig att söka dig till just Utbildningsvetenskapliga fakulteten?

– Jag är född och uppvuxen i Göteborg och har mina nära och kära här. Utbildningsvetenskapliga fakulteten är också inne i ett expansivt skede där betydelsen av ’ämnesdidaktik’ mejslas ut, och då är det roligt att vara med i diskussionen om likheter och olikheter mellan skilda ämnesdidaktiska traditioner.

 Vad håller du på med just nu?

– Jag är gästredaktör för ett nummer av tidskriften Forskning om utbildning och lärande, som handlar om olika aspekter på hållbarhet i relation till skolans svenskämne. Jag försöker också få snurr på ett samverkansprojekt om poesiundervisning. Dessutom arbetar jag med att utveckla forskarutbildningen genom min roll som viceprefekt på institutionen för didaktik och pedagogisk profession.

Text: Carl-Magnus Höglund