COP-mötena: ”Ett långsamt malande hjul framåt”
Just nu pågår FN:s klimattoppmöte COP27 i Egypten. Åsa Löfgren är miljöekonom och deltog i förra årets möte som hölls i Glasgow.
Vad har hänt sedan dess?
− Efter COP26 var det tydligt att klimatambitionerna i länders nationella planer, de så kallade Nationally Determined Contributions, var långt ifrån tillräckliga för att nå målsättningarna i Parisavtalet. Länder uppmanades därför att revidera sina planer till slutet av 2022. Men inför COP27 är det tydligt att de globala åtagandena fortfarande är långt ifrån tillräckliga. Så vad det gäller behovet av de stora utsläppsminskningar som behövs i praktiken och som egentligen är det är det enda som betyder något, har tyvärr inte mycket hänt.
Vilka är de viktiga frågorna i år?
− Finansiering av olika slag. Det löfte från 2009 om 100 miljarder dollar per år från 2020 som utlovats från rika länder i stöd till utvecklingsländer för klimatåtgärder har fortfarande inte infriats. Dessutom kommer diskussionen om ”loss and damages” vara viktig, det vill säga finansiering av skador som redan uppstår till följd av klimatförändringar. Den har i sista stund kommit med på agendan för första gången någonsin, även om rikare länder inte vill att diskussionerna ska handla om kompensation och ansvar.
Vilka förhoppningar har du på årets möte?
− Att man kommer framåt i finansieringsfrågan och att man tydliggör detaljerna för vad som ska gälla för handel med utsläppsminskningar, både bilateralt mellan länder och mellan andra aktörer som företag. Här finns det många fallgropar, bland annat en betydande risk för dubbel-redovisning av utsläppsminskningar. Det kommer vara kritiskt att utsläppsminskningar faktiskt betyder minskade utsläpp till atmosfären.
Vad hoppas du på mer?
− Jag hoppas också på informella diskussioner kopplade till handelsfrågor som kan leda till ökade klimatambitioner genom så kallade ”climate clubs”. Även om klimatförändringar är ett ”kollektivt dilemma” så kommer troligen inte alla länder att vilja bidra till minskade utsläpp. Men ju fler som bidrar desto större chans att hålla nere temperaturökningarna, även om vi inte når 1,5-gradersmålet. Här kan policyinnovationer spela stor roll för att exempelvis hantera konkurrenseffekter mellan regioner med olika klimatambitioner.
De här mötena hålls varje år, hur viktiga är de?
− De är viktiga. Processen går ofta frustrerande långsamt men det är en viktig plattform för diskussion och kunskapsutbyte mellan länder, och processen är också viktig för andra aktörer, som företag, icke-statliga organisationer och aktivister, varav flera är aktiva på COP-mötena. Dessutom bidrar mötena till ett gemensamt narrativ och ett långsamt malande hjul framåt som länder och andra aktörer kan hänvisa till i sina egna strategier, planer och aktiviteter. Det ska inte underskattas.
Till sist, vad tror du kommer avhandlas på COP28 i Förenade Arabemiraten nästa år?
− Jag tror att den globala finansieringsfrågan, både för klimatåtgärder och ”loss and damages” fortsatt kommer vara högt på agendan.
Läs mer:
Av: Thomas Melin