Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Den antireligiösa kommunistiska tidskriften Ateisten, 1930
Den antireligiösa kommunistiska tidskriften Ateisten, 1930
Länkstig

Visioner om ett samhälle utan Gud: ateismens historia i Sverige 1879-1968

Forskningsprojekt
Pågående forskning
Projekttid
2021 - 2023
Projektägare
Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion

Kort beskrivning

Detta forskningsprojekt undersöker ateismens svenska idéhistoria, det vill säga hur tanken om att Gud inte finns har utvecklats och fått genomslag i samhället. Härtill ställs också frågan om vilka andra tankar och ideal som förbundits med ”icke-tro”. Undersökningen rör sig från 1880-talet, kulturradikalismens och folkrörelsernas genombrottstid, till ett annat radikalt decennium, 1960-talet, och gör ett antal nedslag i specifika kontexter då frågan om Guds existens varit särskilt aktuell och debatterad. Ateismen ses här som en form av politisk och samhällsfråga, det vill säga, av särskilt intresse är att undersöka vilka idéer om individ och samhälle som knutits till ateismen, hur det här idékomplexet på olika vis förhållit sig till kyrka och stat vid olika tillfällen, samt vilka konflikter som omgärdat det.

Sverige anses ofta vara ett av världens mest sekulariserade eller ateistiska länder. I mätningar av hur stor andel av befolkningen som saknar Gudstro brukar Sverige hamna i topp. Det här sticker ut internationellt, men också historiskt i Sverige. I det traditionellt lutherska Sverige spelade Gud länge en stor roll, men det förändrades snabbt.

Den fokuserade forskningen kring detta har dock länge varit eftersatt. För att förstå Guds minskade betydelse och göra den svenska ateismen mer tydlig behöver man mer studera dem som varit med och format den, genom att offentligt propagera ateistiska idéer och samhällsvisioner.

Syftet med det här projektet är att skapa en historisk förståelse av ateismen och därmed bidra till att beskriva hur det sekulära Sverige formades. Perioden som studeras är preliminärt mellan 1879, då den första ateistiska organisationen bildas i Sverige och 1968, som är ett kulturellt och politiskt viktigt år och det år då slutbetänkandet i en statlig utredning om relationen mellan kyrka och stat kom ut. Projektet har tre övergripande frågor:

- Vilka politiska och sociala visioner har ateister haft?

- Vilka konflikter och strider har omgärdat de visionerna?

- Hur har det här förändrats under den studerade perioden?

Ateism definieras här som ”avsaknad av tro på Gud eller gudar”, men av särskilt intresse är de som inte bara passivt saknar tro, utan på ett eller annat vis aktivt företräder den positionen i offentligheten. Ateism ses inte heller enbart som något negativt, ett anti-fenomen; även om undersökningen fokuserar ”avsaknad av tro” har ateister också positiva visioner om samhälle, politik och människa.

Exakt vad dessa är kan man dock inte ta för givet, och de kan förändras över tid, de måste därför studeras. Anton Jansson använder ett ramverk som framhäver att det finns olika sekulära ideal: 1) frihet och individualitet 2) tolerans och respekt 3) framsteg och upplysning 4) rationalitet och effektivitet. Projektet vill undersöka om några av dessa ideal är särskilt framträdande hos svenska ateister och om det förändrats under den studerade perioden.

Projektet undersöker framför allt utsagor i det offentliga samtalet och bygger på textmaterial i form av böcker, tidskrifter, pamfletter, tidningsartiklar och så vidare, men visst arkivmaterial kommer också att konsulteras. Arbetet går ut på att kontextualisera sådana utsagor som del av specifika ”problemrum”. Detta begrepp är ett sätt att explicitgöra hur vissa historiska kontexter skapar vissa specifika politiska frågor och svar, samt vissa specifika visioner för framtiden.

För att kunna studera det här över tid gör Anton Jansson en ”seriell kontextualisering”, en serie av (preliminärt) fyra delstudier. Dessa fokuserar viktiga perioder i ateismens och Sveriges moderna historia.

Studie 1 kallas ”1879-1890. En sekulär folkrörelse?” och här studeras de visioner som uttrycktes av ateistiska organisationer och personer (t ex Viktor Lennstrand) under folkrörelsernas och kulturradikalismens 1880-tal.

Studie 2 ”1928-1933. Rädslan för de gudlösa” undersöker hur ateismen här propagerades av rörelser till vänster om socialdemokratin, och hur den därmed var kopplad till det kommunistiska Sovjetunionen.

Studie 3 har rubriken ”1949-1952. Kristen eller icke-kristen?” Filosofen Ingemar Hedenius omdebatterade bok Tro och vetande har pekats ut som avgörande för den svenska ateismen, men Anton Jansson vill visa hur han bara var en del i ett större skeende; många debatterade nu kristendomen och här grundades Förbundet för Religionsfrihet.

I studie 4 ”1961-1968. ’Gud är död’: ateistiska idéer under ett radikalt decennium” vill Anton Jansson framhäva hur tankar om Guds död var centrala i formandet av den radikalitet som fick sin kulmen 1968, något jag anser inte uppmärksammats tillräckligt.

Projektet knyter an till ett internationellt forskningsfält som studerar ateismens, humanismens, sekularismens och fritänkandets historia och som växt kraftigt under 2010-talet. I forskningsfältet diskuteras frågor som huruvida ateism är ett sammanhängande fenomen eller om det snarare finns olika ”ateismer”, samt vilken roll ateism spelat i sekulariseringsprocesser. Sverige med sin starka icke-tro är här ett intressant fall. Men det är inte särskilt ingående studerat av historiker; det behövs mer forskning. I en tid när religion och det sekulära samhället diskuteras brett är kunskap om den historiska bakgrunden viktig.